överreagerar jag?
jag vill inte eller förväntar mig att nån ska tycka synd om mig eller sånt. Men det ligger till så här. Jag har aldrig kommit överens med min pappa, sen han fick en ny fru ungefär när jag var 8 år så har jag bråkat med både han och henne. Dom har behandlat mig som skit bla. Dom fick egna barn för cirka 4 år sen och sen dess har min pappa slutat fråga mig om jag vill tex följa med på semester lr hitta på nått. hans nya fru låter mig knappt va med mina halv syskon, kommer dom ner till mitt rum skriker hon att dom sak komma därifrån direkt. Dom har farit på semester 3 ggr i sommar och berättade inte ens om det. (Jag bor hemma kan jag ju berätta oxå) hans nya fru hälsar aldrig på mig och är alltid sur och otrevlig mot mig. så jag har så gott som slutat bo där, han ringer och frågar om jag ska komma och bo där ibland så att min mamma ska betala honom underhåll bidrag. Min mamma är sjuk sedan många år tillbak, hon har bla wiphlash skada i nacken, diskbrock och mårbuskron (stavning) så hon orkar gå utanför lägenheten 2-3 dar i veckan om ens det. Hon har alltid ont i huvvet/rygg lr mage. Min mormor var dubbelt så pigg än mamma och det var hon som hjälpte mamma med mat och städning när vi var mindre. Hon blev som en mamma för mig. Och nu dog hon i cancer på min födelsedag detta år. känns osm jag förlorat en mamma. Jag har testat anti depp medecin och snackat med psykologer, men tycker inte de hjälper speciellt. har snackat med vänner, men dom verkar inte förstå min situation riktigt. så jag har funderar lite på sistonde om jag överreagerar på allt? har vänner som har varit med om värre saker men på dom varken syns det lr liknande. är detta vanligt i en svenssons uppväxt?
nja, så himla vanligt hoppas jag iaf att det inte är. tycker din pappa och hans nya tjej låter som två barnrumpor. kanske ska du ställa dem mot väggen? finns väl ingen lösning på problemet egentligen. hoppas du börjar må bättre snart.
put lube around uranus, bitch, i'm fucking out of this world
Varför ska du bo hos din skitpappa? Man ska förtjäna att vara förälder, det ska inte vara en garanti för att få kärlek. Lämna nästen, kan du inte flytta in hos din mamma o hjälpa henne med diverse så att ni klarar hushållet? (eller fattade jag fel om jag tolkade som att mormor gick bort?) Annars skaffa egen lya. Sånt där blaj klarar du dig bättre utan! Lycka till!
<br>
jojo, helt klart, bara det att jag går skola än, + inget jobb, har inte råd med egen lya. sen så skulle aldrig pappa lägga ut pengar till en lägenhet och mamma har 8 tusen i månaden som då 6 tusen går till hyra. så 2 tusen går till mat för henne och mig.
Din situation låter förjävlig. Om jag var du skulle jag försöka ta ett snack med min pappa i enrum. VERKLIGEN förklara hur jävla dåligt jag mår och att jag inte orkar mer. Du ska inte acceptera som son att bli behandlad såhär. Din mamma behöver dig. Som ung vill man inte acceptera, men tänk om du var hon! Du måste bita ihop och skapa dig ett eget liv. Det är svårt, men tids nog hittar du hem någonstans... Ibland måste man inse att livet är orättvist men försök då istället att vända det till något positivt. Din bakgrund skapar din människa och du har egenskaper som ingen annan har osv. "Always look at the bright side of life"
You can't smile if you ain't ready to climb
låter riktigt jobbigt.. tycker dina vänner borde förstå men ;/
"aah, han kanske säljer sin bräda, men då får du räkna med o ge nåra tusen"
nej, du överreagerar inte... försök snacka med din farsa... ta ett riktigt rejält snack å säg precis som du känner... att han behandlar sitt eget kött och blod som om han vore en jävla inneboende... för det verkar ju va så du beskriver det hela... om han inte tar åt sig å försöker förändra situationen så kan du överväga att ta kontakt med en terapeut(vet inte vad du har för inställning till sånna, men dom kan faktist göra en hel del gott)... även om saker å ting inte beror på dig så kan en psykolog ändå hjälpa dig med att hantera saker å ting... ge dig tips på hur man du kan försöka lösa situationen... en psylolog kan nog styra upp ett gruppsamtal med din farsa, styvmorsa å du... sånt kanske känns jävlit främmande och långt borta... det kanske inte hjälper... vad vet jag?... det enda man dock med säkerhet kan veta är att det inte kommer hända ett dyft så länge du inte gör nåt...
What would macgyver do?
jag har pratat med min papap flera ggr i enrum. vi har aldrig kommit överens. han kan säga att han sak ta mer tid för mig, sen en vecka efter är det samma gamla visa. har haft massa samtal med både mor och far sen jag gick i årskurs 6 med massa pedagoger (stavning?) men verkar inte har hjälpt nått
säg till soc "ge mig en lägenhet"?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
whoa.. inte ett enda sarkastiskt svar! det här communityt kanske börjar arta sig! Ja tycker att din situation är ohållbar! du skall absolut gå till soc. dom har skyldighet att hjälpa deji en sådanhär situation! Du kommer få tjata och ringa och gnälla och skrika och klaga och bli förbannad om och om igen... men dom kommer att hjälpa dej tillslut!
Tror du mej inte? Fråga min mamma!
Jag förstår inte, varför ska han gå till soc och flytta ifrån sin mamma som dessutom tycks vara i behov av hjälp?
Om jag skulle försöka mig på att ge ett råd till trådskaparen också skulle jag rekommendera dig att sluta fästa så stor vikt vid vad hans far och dennes nya familj gör och inta ett mer avspännt förhållningssätt till dem. Om du slutar se din far som din far och accepterar att han sätter sig själv i främsta rummet blir hans agerande mer förståligt och du slipper bli så arg hela tiden. Om du gör det kan ni nog få ett mer vänskapligt förhållande. Du kanske kan få honom att göra rätt för sig, du och din mor ska inte behöva leva på 6000 kronor om inte han också är utfattig förståss. Sänk dina förväntningar på detta förhållande så kan det bli lättare att ta det för vad det är.
har äst ditt inlägg och svaren i tråden och har inte så mycket mer att tillägga. tycker du inte alls överreagerar det är sjävlart att sånt här är tufft. du säger att pratta i enrum med honom förut, men har du någonsin sagt ifrån och markerat ordentligt hur det känns. att du som son känenr dig bortglömd? häv ur dig allting. du har all rätt att vara arg ledsen osv... din pappa verkar sätta sin nya familj i sån fokus att du har hamnat i ksymundan, berätta för honom vad du tycker om att styvmamma inte låter dig umgås emd styvsyskonen etc. säg åt honom att om han verkligen bryr sig så ska han ta sig en fudnerare över sin roll som farsa och även prata med styvmamman. om han inte gör det, så har han valt att försumma sitt get kött och blod, sin son för en anan familj. du har lika mycket rätt till din farsa som de endra barnen? fråga honom det men det verkar ändå som om din papa gjort ett val, jag hoppas du förstår att felelt verkligen itne verkar ligga hos dig utan att han är en person som inte är lämpad som tryggande förärlder helt enkelt.. han misssköter ett av livets största jobb och det ska han veta om... prata med soss ändå, kan va skönt att se om de finns någon hjälp. beklagar sorgen förreste angående din mormor, tycker det du skrev var gripande och jag önksar dig all lycka i framtiden. du har hållt ut så länge. fortsätt plugga klart och sen blir de ju antaglgien jobb eller vidarestudier, han ska inte köra med dig hela livet, när du väl är självständig 100% så får du mer makt över ditt liv och din situation.
Femme fatale
Min far kastade ut mig på gatan när jag var 19 år för att hans nya familj skulle kunna flytta in, bland annat genom att jag tillämpat metoden ovan har vi idag ett för mig mycket givande förhållande där vi kan träffas och umgås på ett gemytligt och vänskapligt sätt. Han är inte någon grund i livet för mig eller så, vihar inget typiskt far och son förhållande, men jag har fortfarande glädje av våra kontakter med varandra. Det var bara ett tipps.
Om du har uppfattat det jag skrivit som att man ska låta sina föräldrar behandla en som skit så har du missförstått.
Du har rätt, du skrev faktiskt risken finns att... Jag läste slarvigt. Nåja jag tror i alla fall att även du skulle kunna må bra av att sluta älta hur saker borde vara vilket skulle kunna dämpa känslorna av ilska och besvikelse.
jag tycker du ska snacka med din farsa om vad du tycker om din låtsasmorsa, hur hon behandlar dig, och hur åsidosatt du känner dig (som alla andra säger) seeen tycker jag att du ska snacka med din låtsasmorsa också, ställ till ett praktgräl om det behövs, men hon ska fan ta sig i kragen, inte är det du i alla fall. Daddy's got a new life now A new daughter and a new male child A new swagger wid some real style New car new house brand new spouse Little shitty dog named Pouts wid smile on his mouth
Rap is like star wars, only the stars die it's no sequels<br><br>
Prata med socialen, dom kanske kan hjälpa dig med lägenhet. Eftersom du mer eller mindre inte kan bo hemma så att säga.
"Humilty is the outcome of knowledge" Imamul Awliya 'Ali ibn Abi Talib(alaihis salaam)
Amar: jag har verkligen sagt vad jag känner, vi har säkert pratat i enrum 50 ggr där jag både gråtit av hat , skällt ut han och pratat med honom med vanlig ton. inget har hjälpt. sen att både han och hans fru tjänar dåligt, det är ren bullshit. Jag frågar han om jag fick 9kr till bussen till skolan och han sa att han inte hade ett öre. Dagen efter kommer han hem med en digitalkamera och en digital video kamera och säfger att han ska till stockholm med "famlijen" och ska hämta en ny bil..
Ja prata med soc, och var mer med din morsa istället. Din farsa har visat var han står, bara det att han vill att du ska bo hemma för att kunna få pengar, från din morsa som knappt har några fy fan! Han och hans fru får dig att må dåligt också, skit i gubbfan om man får säg så.
HAHA whoa'n e så jövla rockad baaaoooooooouuuuuöööögggg!!!!!!
www.jahworks.co.uk Acceptera och gå vidare. Försök lös din och din mors dilemma på bästa sätt. Ägna dig tid åt att fundera på hur du på bästa sätt kan omvandla allt skit du varit med om till något bra. Jag resonerar som så att allt som händer i ens liv har en mening. Ta vara på den meningen och skapa dig själv efter det. Du är nog jäkligt härdad, du har levt om man säger så, hur rik är du inte då (egentligen)? Jag talar för mig själv och det finns en bättre dag, så sluta aldrig hoppas men du måste kämpa för att komma dit. Hoppet är det sista som lämnar människan, glöm inte det.
You can't smile if you ain't ready to climb
Prata med Socialen om en egen lägenhet utan att säga till din farsa men prata med din morsa. Sen om du får allt uppstyrt, lägenhet osv. Packa dina grejjer och dagen du flyttar säger du hej då och hans förnamn inte pappa och gå där ifrån. fy fan vilken "farsa".. att läsa detta gör att jag uppskattar min farsa mkt mer.. ta inte illa upp asså.. Lycka till!!!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
jag tar inte illa upp av att ni säger att min pappa inte är en pappa, jag håller faktiskt bara med. och känns lite sjukt när jag tänker efter att jag har kallat min pappa för hans förnamn sen jag var 8 år, har inte kallat han pappa en enda gång sen dess..
har inte så mycket att säga förutom att du inte ska känna dig jobbig eller gnällig. man har rätt att tycka och känna. även om dina kompisar har varit med om värre saker än du så är detta du och dom är dom. du kan aldrig jämföra dig med någon annan när det gäller dina känslor...du har anpassat dig efter ditt liv och dom efter deras. även om ditt illamående e en skitsak i deras ögon så kan det betyda hela världen för dig.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
I feel you, har varit med om liknande. Min fassa drog också när han träffade en kärring, sen hörde han inte av sig o sånt skit. Har fått reda på att dom bor i ett helt nytt hus o massa sånt. Men jag tycker du ska skita i din fassa, han är inte värd en son. Det är du som kommer komma till honom om några år och visa upp hur långt du har kommit UTAN hans hjälp, det är det som kommer svida på honom! Lycka till peace.
Promotor
2006-09-05 06:59
Vet hur du känner, du överreagerar inte alls!! Var precis samma för mig, nu har jag inte haft kontakt med farsan på ett halvår och nu har han bara försökt trycka ner mig så mycket det går =/ senast idag/igår fick jag brev från soc att han misstänker att jag nyttjar droger, OCH HAN HAR INTE HAFT KONTAKT MED MIG PÅ ETT HALVÅR, e det lika farligt för dig som med mig så uppmanar jag dig till att bryta kontakten snabbt!! Och det är en positiv uppmaning jag lovar dig!! pheys
"hans nya fru låter mig knappt va med mina halv syskon, kommer dom ner till mitt rum skriker hon att dom sak komma därifrån direkt." Sjukt, mycket! :/ Ta upp det där ffs! Det är ditt blod liksom, för väsen till de lyssnar! Hota med att blanda in sociala myndigheter och dyl. om hon vägrar ta till sig, sånt brukar noija upp medelklassen.
det jag sitter och tänker på är mest att du borde fråga dig själv: är far - son relationen så viktig att du känner att du måste forsätta kämpa för den? du säger ju själv att alla dina försök till samtal med din pappa inte ger dig eller honom någonting. för om du kan lägga det lite åt sidan så skulle jag personligen (om jag var i dina kläder) bo hos min mamma, hjälpa henne och söka bidrag för alla möjliga saker för att få lite mer pengar till mat och annat. det finns ju stipendier man kan söka m.m. bor du bara hos din mamma slipper hon, som du själv säger, dessutom betala underhåll (= mer pengar till din mammas hushåll). ta kontakt med någon statlig myndighet och skriv över dig på din mammas adress. säg åt socialen (eller vilka som nu sköter underhållsbidragsdelen) och säg att du aldrig mer tänker bo hos din pappa på det sätt du gör nu. att de pengar som din mamma betalar honom kan sluta betalas. vill du inte bo hos din mamma så kommer du nog definitivt få hjälp med en lägenhet. är du riktigt desperat med att flytta hemifrån så finns det allt från bostadsbidrag till annat som, jag antar, att socialen kan hjälpa till med. är du 19 år så kan du börja plugga och ta lån från CSN, bo i en liten studentlägenhet som inte är allt för dyr eller i korridor (som jag). bor du stockholm kan det ju bli svårare men det finns ju "nyare" studentstäder som satsar jättemycket pengar på just studentboende etc.
Aj, taskig situation. Jävlig farsa, och styvmorsa. Tycker synd om dig, vill typ starta en fond där vi samlar in pengar till en egen lägenhet till dig =/
Skiit asså Jag pallar inte med folk som mår så här! har för många kompisar som har haft liknande situationer. vad vi gjorde åt det? jaaa, det brose på men vi flyttade in hos varandra, flyttade över allt. Tog undan personen ifråga från sin familj och gick till socialen, polisen Ja va FAN som helst! OHHH ett bra tips: SKAFFA advokat, skiit bra att ha!i ALLA lägen! Du ska inte ta sån skit från folk, Speciellt inte din pappa, eller hans jävla bitch till fru(ursäkta, men jag tycker det..)
Låter som det är dags att skaffa egen lägenhet, de behandlar ju dig som skit.
Signatur får rum här
det där med din farsa och hans fru. jag har varit med om exakt samma grej, förutom det att dom fått barn tillsammans...