Abort

Starkt av dej,

Jag känner en som gjorde det och det hjälpte henne mycket i början att sysselsätta sig, göra roliga grejer  och inte låta hjärnan jobba..

Jag valde abort av den anledningen att barn inte ska föda barn, jag var femton när det hände, och det var inte på grund av dumdristigt slarv utan pga en dum läkare som inte hajja att han skulle informera om att min medicin slog ut p-pillernas effekt.

Så fort jag tänkte på om det verkligen var rätt att jag hade tagit bort fostret så påminde jag mig själv om att inget barn förtjänar att födas till en värld som de egentligen inte var planerade att hamna i.
Jag var inte mogen att bli mamma, min dåvarande pojkvän var ännu längre ifrån mogen att bli pappa, och eftersom jag fick tanken på att göra abort från första början var det ju det jag ville.

Tänk på den första känslan du fick när du fick veta att du var med barn, det är den du ska fokusera på... för om du gjorde abort kan den omöjligen ha varit "JIPPI, jag ska bli morsa!"

abort är ett skrämmande ämne att prata om..
jag vet många som gjort det, och när dom beträttat om det så har jag inte kuna håla tårarna inne. har själv inte gjort abort.. men därimot förlorat ett.

Skulle jag bli med barn nu skulle nog min värld mer eller mindre falla isamman. jag älskar barn och skulle nog ha väldigt svårt att ta bort ett medvetet. Men jag skulle heller inte kunna behålla det om jag skulle bli med barn med min pojkvän, då han verkligen inte vill ha ett. men visst är det bådas ansvar(?) men jag skulle mer eller mindre bli tvungen att göra abort iaf.

jag vill inte ens tänka tanken på att bli gravid, för jag vet ärligt talat inte om jag skulle klara av att göra abort.. men jag skulle säkert bli en bra mamma, men just nu är det inte lämpligt, för jag skulle kunna ge mitt barn så mkt bättre när jag är en aning äldre, har fast jobb och pojkvän som faktiskt vill ha barn.

man kanske inte måste vara troende för att se något värdefullt i något som skulle blivit ett barn. Speciellt om det är en sen abort.
om du mår dåligt av detta är det ett sundhetstecken. om du varit likgiltig hade jag börjat oroa mig.. jag har inga bra råd att komma med förutom att kanske lyssna på Ixie.

Du är bara 16 år (om åldern vid ditt nick stämmer), vilket gör att det var ett korrekt fattat beslut. Det är ett FÖR stort ansvar och det går aldrig (enligt min mening) att kombinera barnskötsel med skola, om inte din mor eller far har tid över att ta hand om knatten.

Men du har mitt stöd!

vet att de e svårt, har du försökt prata med nån kurator?

Jag gjorde en abort i somras, jag vet exakt vad du går igenom..Jag har fortfarande inte kommit över det, det är jättesvårt, men mitt tips e iaf att du ska vara stark och försöka gå vidare, det är jättetrögt i början, men sen släpper det lite i taget, men jag har även kommit på nu att det var en bra ide att göra abort, jag kan inte ha barn nu, hur mycket jag än vill så går det inte. Ibland ångrar jag mig lite...
Det e svårt att beskriva men.. jag försökte iaf..

Mina erfarenheter säger mig att man faktiskt kan tänka på att en abort egentligen inte är värre än att använda kondom eller p-piller och låta spermierna gå till spillo. Inte mår man dåligt efter varje gång man har haft sex? Okej, det kanske är lite skillnad om det hunnit bli ett foster men det är fortfarande så pass underutvecklat att det egentligen inte är värt att tala om och må dåligt över. Det låter lite känslokallt, men så tänkte jag och det har faktiskt hjälpt.

Men det är svårare än det låter, känslor är ju trots allt känslor och dom är inte så lätta att styra över.

Som min lärare från jehovas sa: man ska inte göra barn om man inte kan ta hand om ett...

hiccory P21

självklart inte, men då antar jag att du alltid har gummi med dig, å alltid ser till att ha skyddat sex me den du har sex med?

stckars, det är jobbig period att gå igenom.

Min bästa vän gjorde abort och hon mådde så fruktansvärt dåligt. Hon hade ju utvecklat mammakänslor ochsådär, känt att hon har band till barnet i magen.


Påminn dig själv om varför graviditeten inte borde bli av. det är svårt men antagligen aksnke du ändå tog rätt beslut. Du är själv inte åldersmogen för abrn egentligen, självklart finns det unga föräldrar som är udnerbara föräldrar men jag tycker inte en 16åring är tillräckligt mogen och trygg i sig själv att föra över den styrkan till en annan individ.
det beror självklart på men det är bättre att du känner att du har levt och haft din ungdom innan du tar till dig livets största ansvarsroll

Obzervah P23

jo, det hoppas jag.


Nostalgi F17

why?

Tack för alla kommentarer.. de värmer


ixie
ne jag e inte troende.. :)

clajlo
Jag har också tänkt så, men när man väl är där så slutar man tänka på det sättet. Iallafall för mig..

moln
Ja, jag har pratat med honom, han ställer upp för mig men det är inte så lätt pga omständigheterna..

Amar
Jag förstår precis vad du menar.. Och förstår hur din kompis kände för känner samma sak..
Jag vet att det var rätt beslut för jag kan inte ta hand om ett barn i min ålder, jag är inte redo för det. men ändå så var det mitt barn, eller det som kanske skulle bli mitt barn, och hans.

Vart med om exakt samma sak. De visade sig att jag var gravid, och innan de hade jag lovat mig själv att aldrig göra abort. Och det var helt emot vad jag tyckte och tänkte om att ta död på ett litet oskyldigt barn. Men så hände det och jag blev otroligt deppad ett tag, sedan beslutade jag och min pojkvän att de bästa var att ändå göra abort, för barnet skull, eftersom vi båda är så unga och utan ett stadigt grepp om livet. Jag ville absolut inte göra de men hade som sagt inget annat val. Jag var i tredje månaden och de hade redan börjat synas och de kändes så himla skumt att veta att man hade något i sig som växte. Så kom dagen då aborten skulle göras och jag stängde helt enkelt av alla känslor, det var de ända som kunde rädda mig. Jag stor grät när jag vaknade upp efter narkosen sen var jag bara tvungen att släppa det, inte tänka mer på det, annars hade jag blivit helt förstörd. Tänker fortfarande på det ibland, hur de kunde ha blivit och så vidare, men kommer aldrig riktigt känna att de jag gjorde blev rätt tillslut.

Så jag antar att mitt tips till dig är att inte tänka på de, gå vidare i livet och gör allt det du vill göra som du inte kan göra med ett barn sedan. Det kommer en tid då de kommer passa bättre..

Jag gjorde abort när jag var sjutton och jag har inte haft några problem med det. Jag förstår inte riktigt heller varför man tycker att det är så hemskt.
En cellklump utan nervtrådar har inte direkt något med liv att göra.

Det är ju inte så att man har dödat någon. Och om verkligen anser att det är mord så hade man inte gjort det. Finns det någon slags mellangrad av mord? Nästan mord?

Nja, det är inte konstigare än att ta dagen efter piller, bara en liten krångligare procedur. Många lägger förväntningar på en att man skall må dåligt, och det är lätt att man gör det av bara farten, för det har man ju hört att man ska göra.

Och om verkligen anser att det är mord så hade man inte gjort det. Finns det någon slags mellangrad av mord? Nästan mord?

Jag är benägen att hålla med. En annan märklig mellanståndpunkt är den där våldtagna får göra abort men inte andra. Är mord okej för att man blivit våldtagen? Oavsett om man är för eller mot abort borde man väl stå fast vid sin ståndpunkt oavsett om det är en våldtagen oskuld som vill göra abort eller Big-Brother Linda som vill göra sin femte för att hon inte orkar använda preventivmedel.

offtopic

När man gör abort är fostret kanske inte mer än en cellklump som du uttrycker det. Men hade du inte gjort abort hade ju cellklumpen till slut blivit ett barn, en människa. Alltså en levande varelse. När jag gjorde abort tyckte jag det var fruktansvärt jobbigt, men jobbigast var det ungefär ett år efter, när man visste att man egentligen skulle haft en liten unge. Jag har aldrig ångrat det eller känt någon skuld, men jag har ju faktiskt direkt tagit någons liv.

Jag tycker inte ditt resonemang håller. Du var också en "cellklump" en gång men nu är du ju en människa. Hade du inte gjort abort hade du ju haft ett barn på ett par år. Och ett barn är en människa.

princessleija,   
Frågan är då, när är det ett potientiellt barn?
Sker det i samma stund som sperman träffar ägget?
I sådanafall borde man reagera likadant på dagen-efter-piller. Och ett av skydden med p-piller är ju faktiskt att hindra ett befrukat ägg att fästa på slidväggen.

Frågan är egentligen vad det är som är så hemskt...  Är det för att när man väljer abort så är det ett väldigt tydligt ställningstagande? Men om man verkligen inte vill bli mamma, då är det ju ett lätt val. Och om man nu tycker att det är så hemskt att man aldrig skaffade det där barnet, bli gravid igen?

offtopic
jag tror människor funkar olika i det där... jag själv sörjde ändå att jag inte skulle föda bebisen, även om jag inte en sekund tvekade i att göra abort.

ändå var det ju en möjlighet till ett liv, o de sörjde jag. även om jag blir med barn igen, så e ju just det barnet borta, som skulle blivit till då. den personen (om allt gick bra o ut kom en unge) kommer aldrig mer tillbaka, o de va en sorg.

tack olov finns de möjlighet att välja idag, att ta bort ett barn om jag själv inte vill. jag tycker än idag att jag gjorde rätt o skulle jag ha blivit med barn igen i samma situation, så skulle jag gjort aborten oxå igen.

carroliten
däremot har jag inte samma ''tips'' som orgasm. jag tycker tvärtom, att du ska prata om de o känna vad du känner.

jag tänker... på nåt sätt behöver du försonas med dig själv i hur du valde göra.  jag tror de e  ett bra sätt att  komma vidare i livet på, att  du blir sams med ditt val o hur de blev.  jag tror inte  de händer av sig själv, utan att de e en känslomässig grej du behöver gå genom, i den takt som de passar dig. o de e genom att du tillåter dig känna de du känner o dela de med nån lr några som inte fördömer lr tycker ''ryck upp dig o skit i det där nu, gjort e gjort''.

offtopic

Använder du p-piller blir du ju (förhoppningsvis) inte gravid. Alltså kan p-pillrets funktion inte vara likvärdigt med en abort. Dagen-efter-piller förhindrar graviditet, eftersom man inte blir gravid på en sekund, är du redan gravid har dagen-efter-pillret ingen funktion.

Frågan om vad som är hemskt beror ju på vilken slags människa man är. Jag ville inte ha ett barn, men jag kan fortfarande må dåligt över att jag faktiskt var gravid, och för att jag tog bort något från min kropp som var en del av mig.

moln
Förstår, jag tänker inte lika mycket på det nu för har mycket skola m.m att ta hand om.. men det händer att jag tänker på det och då blir man som sagt ganska nere.. då vill jag helst prata med den person det också handlar om, alltså "pappan". Vi har pratat om det lite mer en gång och jag sa att på ett sätt ångrar jag mig men samtidigt vet jag att det var det enda rätta valet.

carroliten. ja och du har då all rätt att vara ledsen. det kommer bli bättre. alla tar en abort olika hårt men också beroende på hur framskriden den är. det värsta du kan göra är att tränga bort känslorna,. tillåt dig själv att vara ledsen så du får det värsta utagerat.. inte kul när gammal kommer ifatt en. prata med killen osv och kom ihåg varför ni gjorde abort, det fanns en bra anlending gumman,