Jag flyttade faktiskt, jag lämnade allt och alla och flyttade. Det gör ont i mig varje sekund för jag älskar dem av hela mitt hjärta och saknar dem varje sekund. Det som fick mig att ta steget var insikten om att det var jag som bidrog till mest skit. Det är jag som introducerat dem till varje drog de tar och varje brott de begått. (sen ska jag såklart komma tillbaka till dem som någon jävla messias, styra upp dem och starta ett imperim och ta över världen HAHAHA GO FUCK MYSELF) Jag vet att de hatar mig säkerligen för att jag bangade sådär men jag kände inget val. Sedan dess har jag försökt dra mig loss från den där onda cirkeln. Men det är fucking svårt. Det innebär att jag måste uppsäga all mänsklig kontakt så istället försöker jag sitta här framför datan istället, jag som alltid hatat datorer och inte ens visst vad Google var för ett år sedan. Jag njuter av all trivialitet och låter det uppta mina sinnen men ibland dyker nått sånt här upp och gör mig fett deppad. Jag pendlar jag säger fuck it vafan varför inte göra allt piss som jag är kapabel till och bara fucka sönder mig, sen säger jag nej vafan styr upp dig. Jag skrev i en nattråd för inte länge sen och bad folk läsa en text jag skrivit. och jag tror det var du (?) som sa du hade bättre för dig. Men exakt den där känslan du beskrev i början hade jag när jag skrev den, så läs den. Den är simpel det är inte det, jag vill bara se om någon fuck i denna värld känner igen sig. Men som du sa kanske jag inte vill styra upp ett piss, I just want to whiiiineeee som en patetisk hora
Människa! Hur okunnig är du inte i din visdomshögfärd! Tig ty ni vet ej vad ni säger.