Deppighetsperioder... Varför åtekommer dessa svackor ?I mitt fall är det så att jag haft ett sådant flyt, fixxat fast jobb äntligen, egen lägenhet, ekonomin är stadigare än nånsin.Men ändå känns det som något fattas.Och man intalar sig själv att med tiden kommer det ordna sig, men det har man sagt hela tiden och det är dags att göra något åt saken.Men hur ?Har verkligen livet blivit en så komplicerad standard för vissa ?Skall verkligen vi som människor lida över den intelligens vi har, men ändå ha begränsingar i dem förmågor vi har.Samhället har blivit allt mer komplicerat att leva i, man måste följa en viss standard för att bli accepterad.Jag förstår varför, men vill inte acceptera den förändring som skett.Det skall vara som det va förr, lika lätt.Just därför hamnar jag i denna svacka, jag tänker för mycke.Såklart ni kanske inte fattar min mening med det hela, det är lugnt. Jag får det ofta, då ingen riktigt förstår mig, eller bryr sig det minsta att göra det...Man undrar om allt vore annorlunda, what if...
Mitt liv är asbra egentligen. Men jag mår ändå skit och vill bara gå och lägga mig och sova bort mitt liv. MicKillah, jag förstår precis vad du menar.