Självmedveten?

tycker helt klart det är ett karaktärsdrag som alltför ofta saknas hos dom flesta, jag menar, alla är väll det till en viss gräns? det är ju det som skiljer oss från dom flesta djuren.
men att verkligen besitta god intrapersonell intelligens är inte alls vanligt, inte mer än normalt iaf.. tyvärr.

Självmedvetenheten leder väl snarare till att folk är medvetna om att dom är osäkra på sig själva. Inte till att dom är osäkra
Medan dom som inte har självmedvetenhet har svårigheter att ens se att dom inte är säkra på sig själva.

Dvs Självmedvetna människor är inte i sig osäkra.
Osäkerheten handlar om mer än bara självmedvetenhet.

Enligt mig är självmedvetenhet helt klart positivt.

"Pinsamma människor som väger varje ord i timmar innan de kläcker ur sig nått vettigt. Socialt missbildade individer som varje fest klarar sig perfekt utan."
Detta handlar inte om självmedvetenhet.

Och att folk inte pratar med dig på en fest betyder inte att dom är socialt missbildad. Kanske är det dom som festar som är socialt missbildade, och de som inte kommer på något vettigt att säga, eller de som väljer att inte prata kanske alla förstår hur meningslöst det är att dricka sig stupfull och småprata bort sitt liv? =)

Jag skulle anse att jag är ganska självmedveten, men jag är inte osäker för min självmedvetenhet gör att jag vet precis vart jag står o vart jag kan gå.

Lynguistic P21

Fan, riktigt snygga tankar där och jag har, helt ärligt, inte sett saken ur den synvinkeln tidigare. Har dock en förtydligande synpunkt.

Det jag menade var:

En människa som ständigt rannsakar sig själv, väger sina ord väl och har allmän stenkoll på sig själv, har enligt mig, per automatik, ett handikapp när det kommer till sociala events. Förmågan att prata obehindrat, spontant och ledigt är borta och samtalet blir således haltande. 

Här förutsätter jag dock att det givna samtalet måste ske i ett visst tempo, med en viss utbytesfrekvens, för att kvala in som socialt. Detta är givetvis en smula inkorrekt, då en konversation även kan vara givande mellan två kontemplerande och tillbakadragna individer. Jag slängde mig med den generiska termer lite väl lättvindigt.

Jag hävdar dock fortfarande att den självmedvetna personen anses som mer osäker än sin omedvetna antagonist, bland gemene man...

phlegm P22
"Jag hävdar dock fortfarande att den självmedvetna personen anses som mer osäker än sin omedvetna antagonist, bland gemene man..."
Generellt sätt så kan jag ju hålla med om det också. De personer som är mer medvetna om sig själva är nog väldigt mycket mer medvetna om sin osäkerhet. Och jag tror att fler människor är osäkra än vad man egentligen tror.

Däremot så vill jag nog tillägga att jag tror det finns andra saker än just självmedvetenhet som kan leda till att man tror att folk är osäkra på sig själva. Tex tröstätning eller liknande fenomen kan ses som tecken på osäkerhet hos en förhållandevis osjälvmedveten människa. =) Om du förstår hur jag menar. Däremot tror jag det är svårare att se på ickesjälvmedvetna människor att dom är osäkra.

"Här förutsätter jag dock att det givna samtalet måste ske i ett visst tempo, med en viss utbytesfrekvens, för att kvala in som socialt. Detta är givetvis en smula inkorrekt, då en konversation även kan vara givande mellan två kontemplerande och tillbakadragna individer. Jag slängde mig med den generiska termer lite väl lättvindigt. "
Ah. Jag förstår vad du menar, men jag håller inte riktigt med. Jag tror helt enkelt det kan handla om att folk har skiljda intressen. Jag menar, om två människor med helt skiljda intressen, och inget kulturellt eller annat gemensamt att prata om, och dom är inte direkt intresserade av den andre. Då har dom inget gemensamt att prata om. Och då blir samtalet haltande, inte pga den ena parten, utan snarare pga båda.
Att sen fenomenet finns med människor som har svårt att på en fest sitta och prata med fulla människor. Tror jag handlar om att dom inte pratar på samma nivå.

Jag har det problemet nu på senare dagar. Förr i tiden när jag var småtting så kunde jag prata med massa folk på fester o så. Men numera känns det så meningslöst, för när folk är fulla har dom oftast inget att säga förutom (det som för mig känns som)"blablabla". Dvs vi är inte på samma nivå när vi pratar. Då är det svårt att ha någon slags konversation. Det blir så generellt med mig när jag pratar med fulla människor. Så jag säger inte att det handlar om social missanpassning från ena partens sida. Utan att båda parterna är socialt missanpassade till varandra.

Lynguistic P21

Däremot så vill jag nog tillägga att jag tror det finns andra saker än just självmedvetenhet som kan leda till att man tror att folk är osäkra på sig själva. Tex tröstätning eller liknande fenomen kan ses som tecken på osäkerhet hos en förhållandevis osjälvmedveten människa. =) Om du förstår hur jag menar. Däremot tror jag det är svårare att se på ickesjälvmedvetna människor att dom är osäkra.

- Åter igen, snygg iaktagelse, och i detta fallet är jag beredd att hålla med till fullo. Alla människor, har enligt mig, minst en osäker uns i sig. Vissa är väldigt bra på att dölja det däremot och väljer endast situationer de känner sig trygga i, de agerar på ett, för dom, självsäkert sätt och har andra "smarta" tricks för sig. Medans andra har lite större svårigheter att hantera sin osäkerhet, och tappar tråden totalt när de hamnar i det sociala strålkastarljuset...

Ah. Jag förstår vad du menar, men jag håller inte riktigt med. Jag tror helt enkelt det kan handla om att folk har skiljda intressen. Jag menar, om två människor med helt skiljda intressen, och inget kulturellt eller annat gemensamt att prata om, och dom är inte direkt intresserade av den andre. Då har dom inget gemensamt att prata om. Och då blir samtalet haltande, inte pga den ena parten, utan snarare pga båda.
Att sen fenomenet finns med människor som har svårt att på en fest sitta och prata med fulla människor. Tror jag handlar om att dom inte pratar på samma nivå.

- Men det är väl ändå förmågan att kunna anpassa sig till nya, ovana situationer, föra ett samtal om ingenting och inte bli trängd av okända människor som kännetecknar en social varelse? Jag menar, slänger du in världens mest osäkra bibliotikarie i ett rum med enbart likasinnade, kommer han att känna sig som en pratglad bilförsäljare inom en kvart.

Och att exemplet utspelade sig på en fiktiv fest, var bara en ren tillfällighet. Tesen går att applicera i även nyktra sammanhand ;)

"Men det är väl ändå förmågan att kunna anpassa sig till nya, ovana situationer, föra ett samtal om ingenting och inte bli trängd av okända människor som kännetecknar en social varelse? "
Hmm jag förstår hur du menar. Jag har dock svårt att se hur att prata om ingenting är en förmåga. Eller något ens önskvärt. Men jag antar att du pratar om de personer som är så inåtvända så att dom inte kan prata om ingenting, ens om dom ville det?
Hmm där ser jag nog det som att dom i grunden är osäkra på sig själva. antar jag. =)

Hellre är jag för mycket självmedveten än för lite, men det gäller nog att hitta en bra balans där. Jag är rätt medveten om att jag inte är speciellt självmedveten. Vad gör det mig till då?

YoL
Det gör dig till en intelligent människa, som kanske inte ägnat dig åt så mycket soul serching.

Förresten, kan man vara för mycket självmedveten? Det beror väl på hur man är. Det kan ju vara dåligt att vara medveten om att man är jätteosäker i vissa situationer eftersom det kan leda till att man blir ännu osäkrare. Men det kan ju också leda till att man lär sig hantera situationerna bättre och blir säkrare... ?  

phlegm P22
"Jag hävdar dock fortfarande att den självmedvetna personen anses som mer osäker än sin omedvetna antagonist, bland gemene man..."

Det kan ju uppfattas som det, men de omedvetna personerna är ju egentligen inte mer säkra på sig själva, utan bara bättre på att gömma det. 

Alltså, även om personen inte riktigt är medveten om att den är osäker själv betyder ju inte det att den inte är det. Ingen kan förtränga sin osäkerhet. Den visas då på andra sätt.(som Lynguistic var inne på.)  

Drogo_05 F15,
jag tror min självmedvetenhet stjälpte för mig innan när jag var mer osäker. Nu när jag är mer självsäker etc och har min självmedvetenhet så hjälper den mig i och med att jag vet mina limitationer och vet mer hur jag uppfattas av andra. Vilket gör att jag nog uppfattas som mer säker etc.

Sorry om det blev luddigt, sitter på jobbet och halvsover :P

men att de kan vara en smula osäkra ibland. vissa blir nog mer sjävlmedvetna just för att de är osäkra på sig själva därav tänker på sin tankar och handlingar på ett mer analyserande sätt