Nostalgi och förskönande av minnen

Anledningen till varför du kände så tror jag beror på att allt blev nytt för dig då. Första gångerna du upplevde saker och ting. Första intrycket är ju alltid det starkaste, då det är det helt nytt för en människa..därför det sätter sig så starkt och man verkligen upplever. När du upplevt samma sak nu ett par gånger är det en vanlig känsla.

Samma sak nu, när du upplever nyare saker så tar du in det på ett annat sätt. Just för att det är nyskapande för dina sinnen.

Jag håller med dig, been there..

Man tenderar väl att minnas de upplevelser som är roligast/mäktigast/bäst.
Jag håller med om känslan. Känner ofta att jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka t.ex. somrarna i 15-16-17-årsåldern, när det inte fanns nåt jobb, förpliktelser eller förhållanden utan man bara hängde runt hela tiden.

Det man då glömmer bort är ju hur jävla jobbigt en massa andra saker var: att aldrig ha pengar, att behöva rätta sig efter en massa regler från föräldrar, att man 9 dagar av 10 inte gjorde någonting vettigt=)

Jag hittade nyligen ett "dagboksinlägg" (jag har alltid skrivit sporadiskt när det är nånting jag behöver få ur mej) som var mer än 2 år gammalt, från en tid som jag minns som hur kul som helst. Och i den texten läste jag hur jag själv ondgjorde mej över exakt allting, från en misslyckad kväll till att jag aldrig skulle lyckas med nåt i livet=)

tror på en kombination av att man bara minns de häftigagrejerna och att, som kepish sa, man upplevde allt för första gången back in the days.. sedan går det i periode med, vissa tider känns allt grått och trist och då blir det lätt så att man får för sig att hela ens nuvarande liv är gråtyt och trist trots att degt kanske är skitkul bara några dar senare..

ibland känner jag mig väldigt nostalgisk, faktum är att jag är övertygad om att många saker faktiskt var mycket bättre med mitt liv förr. men samtidigt så har jag väldigt många dåliga minnen också så det har en tendens att jämna ut sig om jag faktiskt funderar på allvar.

jag saknar typ 14-17 års åldern som fan...hade verkligen grymt kul dom åren.

det är naturligt att glömma trista grejer och minnas det som varit roligt.. vilket nog alla som varit på en regnig festival minns..

eller alla som varit på krogen vet ;D

Oj.. Jag måste nog säga att jag inte känner igen mig. Jag tycker allt är jättebra nu, och allt har varit jätte bra förr. Ingen större skillnad.
Men alla som skriver i tråden verkar skriva vettigt.

Det är ju som när man gjort slut, man kommer bara ihåg det bra och åååh vad jag saknar det.
Man har en tendens att glömma det dåliga i det som var förr och det bra i det som är NU!

Ja, det är rätt självklart. Allt har sugit hela tiden.

Det är jävligt sant det du säger...


Undrar om alla barn upplever färger mycket starkare och klarare? Minns min barndom mycket mer färgstark och kontrastrik än dagens gråa samhälle.

Äh, jag längtar tills jag är typ 23 och kan se tillbaks på den här tiden, och på allvar sakna den. För nu vill jag fan inget hellre än att bara lämna skiten. Föräldrar, inga pengar, skola, inte kunna gå krogen/systemet..

Om detta är sant så för jag väl försöka ha kul nu, bara ett år kvar nu då.