Oroad för en nära vän Har en mycket nära vän, mycket bra och stabil vän med mycket bekymmer. Omständigheterna runt honom har präglas av knark men är drogfri sen 4 månader tillbaka, psykiskt sjuk mor, ingen fast adress och knappt pengar.I alla fall han är en person ALDRIG klagar på sitt liv hur dåligt han har det och bla bla utan lever dagen som den kommer. Nu har vi suttit och pratat i flera timmar och berättar att han inte kan känna känslor längre. Eftersom våra synvinklar på saker o ting har alltid varit olika har vi ändå förstått vad vi har menat med de vi har sagt.Men när han snackar om detta så förstår jag inte vad han menar och efter yttligare prat så kom vi in på psykologer. Men han tyckte de va värt att ta en chans men för att kunna öppna sig måste man känna tillit till personen. Att veta att det är psykologens jobb att bara sitta o lyssna o öppna nya dörrar att psykologen inte bryr sig ett skvätt om en..Ja nu undrar ni säkert vad ni vill att jag ska komma med denna tråden men behöver lite råd eller kunskap, egna erfarenheter vad jag ska kunna diskutera detta med honom. Försöker puscha på honom på psykologen men om jag känner killen rätt så skiter han i de..Han påminner väldigt mycke om will i filmen good will hunting eller vad den heter..Jaja Peace Peter-pan-komplex