Att plötsligt upptäcka att man blivit en annan person?

Tillbaka till forumet


Borttagen 2007-01-12 23:33	Att plötsligt upptäcka att man blivit en annan person? Här kommer en liten text om en sak jag funderat väldigt mycket på, men inte riktigt kunnat sätta ord på innan. Håller ni med mej? Har ni känt så här själva? Skriv vad texten får er att känna... Att plötsligt upptäcka att man blivit en annan person, alltså. Har det hänt er? Många gånger har man ju funderat på hur det skulle kännas att göra/ vara med om vissa saker. Hur många gånger drog jag inte själv omkring på Liseberg när jag var yngre, och såg par i min egen ålder stå och hångla någonstans? Undrade om det någonsin skulle bli min tur. Och sedan var det plötsligt det, man gick omkring och sprätte i solskenet och höll en brud i handen. I sådana ögonblick får jag alltid väldigt tydliga flashbacks från tiden när man längtade efter att få göra just det. Man kommer ihåg längtan, hur man trodde att det skulle bli, och sedan inser man att det är faktiskt just dit man kommit. Man har blivit personen man var så avundsjuk på, kort sagt; man har blivit någon annan! I sådana ögonblick skrattar man åt hela världen. Där fick ni, liksom. Känslan av att man har vunnit mot alla odds. Samtidigt inser man hur mycket som faktiskt INTE har förändrats. Samma problem, samma nojjor som innan. Man inser hur lik man faktiskt är den där ensamme killen som kollar avundsjukt på en. Självklart finns det fler exempel. Att växa upp, att gå från att vara nybörjare till att bli mästare på någon sport, musik eller whatever. Det här var ett exempel=) Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Drogo_05 2007-01-12 23:48	Man blir inte en annan person, men man växer. hela tiden. Men jag förstår vad du menar, även om det är en naturlig utveckling har jag också kommit på mig i olika situationer när jag kommit dit jag för ett tag sen ville. Man sätter upp nya såna "mål" hela tiden utan att man egentligen tänker på det. När man uppnår dem har man egentligen inte blivit en annan person, bara utvecklats. Men om man tittar tillbaka över lång tid kan det ju vara så att man uppnått väldigt många mål och då kan man ju känna sig som man ändrat sig så mycket att man blivit en annan person... men det har man ju egentligen inte. It's only a natural development.
Borttagen 2007-01-13 00:45	svär...kollade på gamla skolkataloger på folk och insåg typ hur mycket dem förändrades utseendemässigt...dem som e helt biffiga o stiliga nu va helt spinkiga då o shit...sen kolla ja på mig sj för fyra år sen o skrattar...shit va man ändras o man lngtar bara tills man sådär utvecklas mer...de kul! Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
readytogo P40 Producent 2007-01-13 11:47	ja tills du blir gammal och grå!!!!!!!! i make music
Th1ef 2007-01-13 14:22	Jaa jag minns när jag började hänga på Whoa och bara var en hatad fjortonåring. Nu har jag växt och är en otrevlig 17åring. My heart lives in my vagina.
Borttagen 2007-01-13 16:02	Onekligen en intressant tanke...Visst har man samma minnen med sig oavsett hut livet utvecklas och man har samma familj etc, men ändå känns det som att man inte är samma person som för några år sen. Jag har förändrats fruktansvärt mycket det senaste åren...Nästan lite tragikomiskt att om jag och mitt "gamla jag" skulle mötas skulle vi hata varann. Jag har blivit nästan allt jag sa till mig själv att jag inte skulle bli, men trots det är jag mkt lyckligare nu än då. :D Men jag läste nånstans att i vissa indiankulturer byter människor namn när de förändras för att markera att de har blivit en ny människa, de har t o m speciella cermonier och grejer...hmm eller det kanske var när de hade blivit vuxna föresten...jag minns inte...poängen var att de inte var samma människa längre. Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
_Rookie F41 2007-01-13 17:55	Intressant tanke, har själv tänkt på det där. Man gör nog upp saker till mycket större än vad de egentligen är. Det blir lite antiklimax. Att bli av med sin oskuld, handla på systemet första gången, studenten, första festivalen, att klara första hoppet med snowboarden, flytta hemifrån med mera.. Jag tror att jag har tänkt "jaha.. var det inte mer än så här..?" vid alla ovanstående händelser. Man tror att man ska vistas i någon slags sfär eller lycklig sinnestämning som verkligen ska skaka om en, men man är likförbannat kvar i verkligheten med alla sina fötter. När jag var 17 så tyckte jag att det var skitballt med alla som var 21. Då är man ju världsvan och vet vad som krävs. Så fyllde man 21 och insåg att man inte vet ett piss. Jag ser nog på 25 åringar på samma sätt, men när jag fyller 25 kommer jag nog att känna likadant över det där som jag gör nu. <br>
Apati 2007-01-13 18:02	Jag tror att jag har tänkt "jaha.. var det inte mer än så här..?" vid alla ovanstående händelser. Man tror att man ska vistas i någon slags sfär eller lycklig sinnestämning som verkligen ska skaka om en, men man är likförbannat kvar i verkligheten med alla sina fötter. Det där är en bra anledning till att inte gå och vänta på att bli lycklig när något ska hända utan istället försöka finna lyckan i vardagen redan idag.
_Rookie F41 2007-01-13 18:19	Det handlar inte om att gå och vänta på lyckan, det handlar om att man har för höga förväntningar på stora händelser i sitt liv. Jag tror inte på att "finna sin lycka" i annat fall än när man träffar människor man verkligen uppskattar, jag tror på att skapa sin lycka. <br>
Borttagen 2007-01-13 21:24	AVLY F18 Jag har förändrats fruktansvärt mycket det senaste åren...Nästan lite tragikomiskt att om jag och mitt "gamla jag" skulle mötas skulle vi hata varann. Jag har blivit nästan allt jag sa till mig själv att jag inte skulle bli, men trots det är jag mkt lyckligare nu än då - Hehe, känner jag också verkligen igen. Fast samtidigt finns det ju nånting kvar längst in. Om man hade pratat med den man "var" för 5 år sedan, så hade man ju ändå kunnat förstå varandra. Jag ser det som att varje människa har vissa unika drag, som gör mej till just mej. Beroende på vilka situationer man hamnar i tar sig de här dragen olika uttryck. Men jag läste nånstans att i vissa indiankulturer byter människor namn när de förändras för att markera att de har blivit en ny människa, de har t o m speciella cermonier och grejer...hmm eller det kanske var när de hade blivit vuxna föresten...jag minns inte...poängen var att de inte var samma människa längre. - Ja, navahoindianerna bland annat. Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Borttagen 2007-01-13 21:28	Th1ef P12 Starkt att bli 3 år äldre på 1 år och 10 månader... Apati Äh, vad är människan utan drömmar? Se det positiva i vardagen, det är det man gör när man blickar tillbaka på tid som gått=) Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Borttagen 2007-01-14 00:20	vad texten fick mig att känna/tänka: Jag känner igen mig i texten, det gör väl de allra flesta? Så fort man inser att man är någon annan, känner man den man var tidigare? Alltså man vet vad man brukade tänka och kan känna att det fortfarande är "jag" men den personen existerar ju inte mer, man kan inte gå och undra över hur det är att gå ch hålla hand på liseberg efter man gjort det, det är borta. Och så fort den personen är borta, kan man vara hundra på hur den var? Det känns som att minnen kan lura en och man blir påverkad av sin nya person och av kommentarer och uppfattningar från omgivningen som påverkat en att skapa en viss bild av sitt tidgiare jag. På kortare sikt så är det inte så himla svårt, man kan fortfarande sätta sig in i sin tidigare persons tankebanor. Men ser man på en bild på sig själv från 10 år sedan tror jag inte man kan säga att man känner den personen. Oftast blir jag glad när jag märker att jag förändrats, känns att man växt. :D Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Muhjmathil_Ahmd 2007-01-14 03:00	Det är intressant att man skapar sig en viss uppfattning om vad lycka är, och då man väl uppnår idealtanken om lycka, inser man att man är lika dyster och ensam som förut. Redan de gamla grekerna trodde sig leva i nutiden.
Muhjmathil_Ahmd 2007-01-14 03:28	Xunzi, jag tror inte att det handlar om vad "fel" uppfattning är. Grejen är den att lycka överhuvudtaget inte existerar, utan är bara en mental bild av välbefinnande. Det kanske låter lite luddigt, men det jag menade är bara att då vi pratar om lycka, pratar vi inte om någonting faktiskt - utan snarare vår känslomässiga utopi. Och man förändrar ju uppfattningen om vad lycka är, vartefter man uppnår de tidigare utsatta målen: vilket i praktiken innebär att lyckan inte kan uppnås eftersom vi höjer ribban hela tiden. Redan de gamla grekerna trodde sig leva i nutiden.

Tillbaka till forumet