Hur tar man tillbaka sitt liv från etablissemanget?

något abstrakt? något

Läs nietzsche..
Läs filosofi så kan du släppa taget från etablissemanget.

Vilka är "dom"?

gör som jag, bli en del av det

ta de blåa pillret inte de röda

jag undrar också... EU-bidrag?

Det jag menar är att det inte finns någon egen plats för mig i mitt liv just nu. Allt kretsar kring skolans krav. Min tid är ägd av skolan.

och jag är trött. Jättetrött. Och känner hur jag dör mer och mer.

hahah va rolig ja e :D fattar ni inte, matrix :D

ja jösses du.

En gång skrev jag en essä om subversion. Sen läste jag lite Foucault och Deleuze & Guattari och insåg att de skrivit det hela bättre.

Men i grund och botten, försök att hitta allt utrymme du kan få inom deras värld. Att ladda mobilen från skolans eluttag kanske låter jävligt litet men det är faktiskt en rätt udda och nice känsla.
Mitt försvar när jag tillbringar absurt mycket tid i skolan är att jag flyttar in. Måste jag sitta och tokläsa en bok till dagen därpå hittar jag den bekvämaste stolen, kickar av mig skorna, fixar fram fika och mat och slår mig ner som att jag tänker stanna där över natten. Jag tar på sätt och vis över en bit av skolan och gör den till mitt hem, och därigenom minskar jag makten i kravet att jag är där. Det är inga krav på mig, det är jag som väljer att vara där, att vara hemma-hemifrån.

Gah, jag är ordträngd idag, men du förstår kanske principen. Hitta sätt att subvertera systemet, att utnyttja skolans infrastruktur på olika sätt som gör att makten i dess handlingar (kravställandet) minskar, samtidigt som du fortsätter att uppfylla kraven. Du spelar enligt skolans regler - men bara PRECIS så mycket att skolan inte straffar dig för regelbrott. Inte mer. Du själv bestämmer fortfarande vad du gör, inom vissa ramar.
Det är en kompromiss, men det är faktiskt ett skönt sätt att leva.

Några tankar.

fan vet du vad. Det finns inte i västvärlden.

Inte finns det heller i u-länder eller i någon regnskog.

Dom finns överallt och påverkar ALLT på vår jord. Dom är mänskligheten.

Antingen går man med och drar så mycket åt sig själv man får eller så... ja. ligger man och marrar att omständigheterna är för skit för att kunna ens försöka leva ett liv man skulle vara lycklig med.

När man ser på saken så här så inser man visdomen i att missbruka droger och alkohol. Psykonauterna.

"Den enda grundläggande viljan i människans psyke är att träda ut ur tiden"

Natal's komment underskriver jag dock hellre.

Jag lever mig bort i mitt eget sätt att tänka. För i mitt huvud är jag inte ägd av etablissemanget mer än jag låter mig själv bli något submissiv, på min egen begäran. Jag utnyttjar etablissemanget för att göra mig oberoende av den i ett senare skede

natal samma sak kan ju gälla tex socialt. Att klä sig annorlunda men på gränsen till acceptans eller plocka fram en termos mitt i stan på en parkbänk, eller som du sa i skolan. Accepterat men ändå på gränsen till fel, ung person som dricker ur en termos när det finns läsk inom 20m avstånd i alla riktningar.

jag använder resetid till dagdrömmar, fantasier och meditation. Jag har mina oaser jag kan ta mig till när jag är på väg nånstans jag inte frivilligt skulle vara, etc. Det gör att man kommer dit lite mer som "sig själv".

I övrigt gör jag som natal: nesting. Jag hatade universitetet alla fyra och ett halvt år igenom men tog mig igenom genom att anteckna noga och i olika färger, sortera papper i min egen ordning, drömma mig bort ibland och bygga bo i biblioteket när jag var tvungen att vara där. Är likadan på en arbetsplats - utvecklar egna rutiner som ingen har tilldelat mig (istället för att följa manualen hela tiden) och försöker hålla kontakten med mig själv på nåt sätt.