deppig

förändra nåt i ditt liv, du kanske behöver resa bort ett tag eller nåt

jo har precis vart i grekland,fick då lite depressioner där me,,för mkt drickande anagligen..
har du lidit av samma problem?

har du sökt någon hjälp?

sluta rök.

För min del var det fysiskaktivetet och god sömn som fattades.
När jag var yngre, till jag var 16 så sportade jag ganska mycket, det var när jag slutade att röra på mig som allt gick åt pipan. sen för ca 2 år sen så tog jag upp idrotten igen, började springa och så.. så jäkla sant att kroppen och psyket sitter ihop. mår kroppen bra så mår själen/hjärtat bra/bättre. ett tips som funkade på mig.

Hitta någonting att leva för..
Det verkar som du lever för kärlek. Eftersom du tydligen verkar må dåligt över att du inte har någon.
Det är rent nonsens. Man ska inte må dåligt för att man inte har någon. Vi människor föds ensamma, och dör ensamma. De personer man hittar på vägen ska man ha om dom får en att må bra.
Man ska inte vara kär för kärlekens skull.

Men annars tycker jag Pitchads tips var bra. Kom bort ett tag. Och att bara åka en vecka på semester tror jag inte hjälper. Att skapa dig ett nytt liv någon annan stans tror jag skulle hjälpa. Åk bort några år o jobba någon annan stans. Eller flytta utomlands kanske?

Börja om på nytt. Finn nya äventyr. Då kanske du hittar en mening i livet.

tack för underbara tips,,men mer skadar inte heller..
Men jo åka bort och bo någon annanstans kanske jag gör när jag blir lite äldre..=)
men först så har man lite grejjer att fixa hemma först. peace!

fortsätta bleza hazen

du har gjort det svåraste redan: insett dina problem. kan bara gratulera

måste hålla med soaps, att röra på sig är helt grymt.
slutade röra på mig när jag var runt 15-16 och har inte lyft en fot sen dess, och det mesta har varit jävligt tråkigt och deppigt under den tid. men nu har ja nyligen börjat röra på mig och springa och liknande och känner direkt en stor skillnad på hur man mår, både psykiskt och fysiskt.

...eller så har ja bara för tillfället en bra känsla som får mig att skriva massa bull.

men testa!

åk nånstans med en god vän som orkar lyssna på gnäll hela dagarna. när jag kollar på deppiga polare så ser jag det som att en trogen vän som alltid är där och lyssnar ger råd och piggar upp är det viktigaste.. ensam är inte alltid stark.

Jag tycker att du borde ta kontakt med någon proffertionell att samtala med. Kanske kan du ta dig ur det själv, men jag tror att det är lättare med ett stöd som vet hur man ska agera på bästa sätt. Depression handlar mycket om hur man ser på saker, men det egna tänkandet är inte lätt att förändra. Pluggar du på uni/hög.s. så går det att få kontakt med kuratorer genom skolan, i annat fall så vänd dig till din husläkare som kan ge dig remiss till psykolog/kurator eller liknande.

Dock så påverkar klart det fysiska det psykiska. Se till att komma ut varje dag minst en timme, promenera eller jogga. Få i dig vitaminer och mineraler genom att äta nyttigt och varierat, akta dig för för mkt kaffe och alkohol. Jag lovar att det kommer att hjälpa en aning iaf. Även om detta hjälper, så borde du fundera på att ta kontakt med någon, som jag nämnde ovan.

Ändra dina tankemönster är en absolut förutsättning för att du ska må bra. När man är deprimerad tänker man ofta mörkare än man själv är medveten om. Håll ett öga på dina tankar hela tiden och analysera om de gör någon nytta eller om de är destruktiva.

Sträva efter att må och reagera bättre varje dag men acceptera att du kommer möta en del bakslag och ta det för vad det är.

precis reina; ändra sitt tankemönster. detta är skitsvårt att göra på egen hand, så det bästa är att söka proffesionell hjälp. KBT kan göra underverk :)

en annan grej är att hitta nåt "projekt", ett mål som har ens fulla koncentration. tänker man "jag kan inte dricka / röka / sova bort hela dagen för att jag måste fixa detta", så är det ett steg på vägen. då har man liksom annat att tänka på än hur deprimerande allt är.

hur länge har du känt såhär?
själv e man sjukskriven pga sitt psykiska tillstånd.
ja depression då.
har testat allt som går att testa,
t.o.m gett mig på gymmet nu för att se
om d skulle hjälpa en aning, men d finns inge.
är väl dömd att leva i ett depressivt tillstånd.

du kanske har kommit i en punkt i ditt liv då man mest iaktar än att agera..
lätt att känna sig nedstämd då.

Vill inte vara den som säger det här, men en depression är en neurologisk sjukdom, som man Inte kan ta sig ur med vilja. Kroppen lagar det felet som uppstod i en motfjädring på reaktionen från en stark händelse (eller utan orsak). Brukar ta 9-13 månader.

Jag är ingen professor i psykoneurofarmakologi, och jag tror inte på att någon fattade va jag precis skrev, men jag tvivlar faktiskt på, och ursäkta min brist på blygsamhet, att du inte lider av en riktigt depression. Så jag skulle rekommendera att du slutade se dig själv som deprimerad och följer skunkafied och reinas råd som verkade vettigast, förändra ditt tankemönster.

Lycka till!

Inget lyfter en som att faktiskt slutföra en sak du påbörjat.
Försök inte ta tag i mer än vad du klarar av för tillfället, utan ta tag i en sak åt gången.

En annan sak är att våga berätta för andra att du faktiskt mår dåligt. Inte till hela världen men till 2-3 st som du vet faktiskt bryr dig.

Mycket vettigt sagt. Just att ta tag i en sak i taget tror jag stenhårt på. Väldigt lätt att det blir överväldigande om du ska lösa allt på en gång. Du måste ju rimligtvis börja någonstans, gärna med något enkelt.

Det enda som håller mig borta från depressionen är min flickvän, men det känns som om jag håller på att förlora henne, Lifes a bitch depending on how you treat it!

Jag har varit deprimerad från och till i tio år, sjukt jobbigt och lider med dig.

Det är nu på senaste året som jag har börjat må bättre, tack vare en riktigt schyst klass och diverse andra små saker som förgyller dagen.

Så försök uppskatta de små sakerna lite mer, det kanske hjälper?

jo takc för underbara tips..
nu är det mer lathet och tröttnad på vardan som är här..
men jag har nu ett mål att fokusera på nämligen körkortet=)..
men det jag helst vill ha tillbaka i mitt liv är den glädje och tillfredställse jag vill ha tillbaka..
men den kommer,först måste jag bara få bort mina dåliga vanor som cigg alkohol,droger...det är faktiskt svårareän man tror precis som eva inte kunde sluta att få smaka äpplet som gud förbjöd att äta!peace

glömde också att man ska äta bra väldigt viktig del i livet med kärlek!

har oxå varit deprimerad i över ett år nu..har varit och är fortf helt jävla sjukt olyckligt kär i min bästa tjejkompis o nu för nåra veckor sen så tog en av mina bästa polare livet av sej o hans mor klandrar mej för de..sen e ja trött på att alltid ha dåligt me pengar o sällan kunan unna mej nåt..allt känns me andra ord rätt svart just nu..men de e väl bara o bita ihop o tänka på att livet går vidare hur tungt allt en känns..