fåtal vänner

Jag tror det är likadant hos alla man känner en jävla massa men få man umgås med.

Alla gör sin egen grej speciellt när man kommer upp i åldern.

cmg P21

kommer upp i åldern? snt kan man säga när man e typ 30+ har barn familj osv osv...

e man 20 har man typ precis börjat leva(i de flestas fall)... börjat tjäna cash, så man kan göra saker.. ni snackar som döden e nära som jag skrev tidigare, vänner får  man inte vänner skapar man.


sen beror det jävligt mycket på hru man är som person tydligen så finns det dom som trivs med att vara ensamma, jag är sån från period till period. vill bara vara sjävl o göra mitt... men man har alltid vännerna där när man vill göra något kollektivt.
 
det är aldrig försent att skaffa sig vänner, men man får bjuda på sig själv lite.

ForceOne X2

Ett exempel som förklarar det jag menade lite klarare:

När jag var 14,15,16 år gammal då hängde en jävla massa människor och gjorde en jävla massa tillsammans. Fester, hängde hemma, ute, etc etc etc etc etc..

Men nu så har en del gått sin egen väg; jobb, resa, sambo, utomlands osv.
Desto äldre man blir desto mer går alla åt sitt eget håll.

cmg P21

aa så menar du.

klart det är naturlig utveckling. men det betyder ju inte att man är mindre vänner?

sen att man inte har lika mycket fritid som när man var barn e juh ganska uppenbart. haha... hyra ska betalas, intressen ska betalas... allt sånt eknomiskt ska in... tid är pengar...

cmg och ForceOne

Det är det jag menar, jag saknar hur det var förut när man bara kunde ringa nån och bestämma på 10 minuter att man ska dra ut eller komma över, eller bara gå ut och ta en fika nu känns det mer som att man måste planera sånt i veckor innan och man träffas så sällan. Jag sa saknar att umgås. Iof så förstår jag  ju varför jag är helt slut när jag kommer hem från jobbet och det är knappt man orkar gör nåt eller höra av sig till nån med iaf.....jag vill hitta spontana polare !

Jag funderar på att dumpa dom flesta av mina kompisar för dom e helt funtade vissa av dom. Det jobbiga är att jag inte vet hur jag ska få tag på nya.

QteePie F23

haha, aaa jag vet va du menar, jag har tyvärr inte dom problem, eftersom jag är förorts pojk de flesta av mian vänner jobbar inte. inte heltid iaf...


spontana säger du bara att slå mig en signal;)



Papalagi P23

aa det är ju så, man känner så, överflöde av idioter i ens om,givning så känner man så... men som jag skrivit innan vadå få tag på vänner, troru människor typ har en osynlig skylt "vän" "inte vän"... lär känna folk...

är det någon speciell typ av folk du vill umgås med, som gör vissa aktiviteter? asså vad är du ute efter?

frabrorbla, lätt att säga om man inte är ensam.

Dela upp er efter stad, och ordna fest.
Ni styr över era egna liv.

Jag kan bli er vän, allihopa! Jag är rätt trevlig, inga ungar än på sådär 5 år och jobbar aldrig.

QteePie: Jag har det likadant PLUS att jag inte längre har en pojkvän att bota ensamheten med. :/ 

"I'm so ronery..."

Jag har vänner, men sällan någon som "hinner" vara med mig. på vardagar är det plugg, på helger är det dem som är ute med pojkvänner och jag som dunkar musik framför datorn.


Th1ef: bli min vän snälla?

Jag vill också ha en vän!

sen jag började plugga har jag typ förlorat hela min gamla bekantskapskrets. skitjobbigt när jag insåg detta och jag förstår ungefär hur trådskaparen känner sig.
jag bor i en studentkorridor så det är iofs mycket socialt umgänge men det är något speciellt med barndomskamrater man hängt med i nästan 20 år. nytt folk är alltid trevligt att träffa men jag vet inte..har svårt att bli lika tajt med nytt folk.

Har tråkigt på rasten och hittar inga fler hiphoptrådar att skriva i, så here goes...

Vissa vänskaper förändras och vissa försvinner. Det är så det funkar. Livslång vänskap är betydligt mer ovanlig än folk tror. Och ja, jag menar vänskap, inte grannar/bekanta/whatever. Människor blir vänner för att de fyller någon funktion i varandras liv, och när livet förändras så förändras förutsättningarna för vänskapen också. Ibland omdefinieras vänskapen- vänner man brukade göra dumheter med kan bli vänner som hjälper en undvika dumheter. Ibland tonas vänskapen ner- personer man brukade dela allt med blir personer man träffar ibland för att minnas 'den gamla goda tiden'. Och ibland ibland blir det så att en vänskap inte ger något längre: folk förändras och man får mindre gemensamt. Personligen tycker jag att det är helt okej att tappa kontakten med vissa vänner, även om vi stått varandra otroligt nära tidigare. Det är få saker som är så sorgliga som när folk insisterar att försöka hålla liv i en vänskap som uppenbarligen självdött för flera år sen.

Wow, där använde jag en himla massa ord för att säga "folk förändras". Dags för lite konstruktiva ideer, kanske. För några år sen var jag själv i situationen som många här verkar vara i; jag har aldrig haft särskilt många vänner, och efter flytten till göteborg så tappade jag kontakten med de få jag hade. Det tog mig ett tag, men jag har lyckats bygga upp ett hyfsat socialt liv. Vette fan om det här funkar för någon annan, men det är bättre än att sitta och vänta på att världen ska lösa problemen åt dig.

1. Reinvent yourself. Det finns en fördel med att inte ha en massa gamla kompisar, och det är att ingen "vet" vem du är. Du sitter inte fast i en social roll. Det är inte mycket att vara glad för, men det kan vara den enda fördelen du får så gör det bästa av den. Bestäm hur du skulle vilja vara och försök styra livet däråt. Tänk "hur skulle den jag vill vara reagera i den här situationen".
Nu kommer säkert vissa tycka att det här låter jävligt falskt. Personligen anser jag att vi förändras vare sig vi vill eller inte, så vi kan lika väl försöka förändras på ett sätt som vi gillar.

2. Gör saker! Jag har experimenterat intensivt med att sitta hemma och vänta på att saker ska hända, och jag kan lova att det inte funkar. Har du ont om vänner har du antagligen mycket tid över, så använd den. Pröva på hobbies och försök lära dig nya saker. Gå kurser. Satsa på aktiviteter där du MÅSTE umgås med människor, vare sig det är en lagsport eller en debattklubb. Att jogga ensam eller bygga modeller i källaren är ingen vidare boost för ditt sociala liv.
Olika hobbies ser till att du träffar många olika människor, ger dig mer att prata om, och ger dig fler möjligheter att 'dra med' vänner, nya som gamla.

3. Satsa på kvantitet. Kanske 1% av de människor du träffar har potential att bli en kompis- ännu färre en nära vän. Du har ingen riktig möjlighet att avgöra vilka de är föränn du lärt känna dem (de flesta av mina närmare vänner är helt olika mig- folk som jag har mycket gemensamt med blir lätt tråkiga), så se till att träffa mycket folk. Träffar du 10 personer så är oddsen rätt dåliga att du hittar en kompis där. Träffar du 100 stycken så lär du hitta åtminstonde en som du kommer överens med.

4. Ta det inte personligt. Alla du träffar har ett liv som inte involverar dig (om de inte har det är det dags att bli orolig). Ibland (rätt ofta faktiskt) har folk helt enkelt inte tid att leka med dig. Runt 20 sker en jätteförändring (jag tror inte att det är en slump att så många som skriver här är runt 20): man flyttar hemifrån och blir självförsörjande (förhoppningsvis). Mycket som man kunnat strunta i tidigare börjar ta upp tid. Det krävs lite mer planering och framförhållning för att kunna umgås när man har ett eget liv att sköta. Det behöver inte betyda att dina vänner inte vill umgås med dig; ibland HAR man faktiskt tvättid eller måste gå och handla.

Förrut hade jag massa vänner jag umgicks med hela tiden. jag var alltid upptagen många klaga att - du har aldig tid med mig osv.
MEN nu när man slutat plugga och sen jag har min pojkvän så umgås jag mkt med honom och så jobbar jag i stort sett hela tiden, har ju underbara arbetskamrater.
Men jag kan ibland sakna när mobilen ringde stup i ett och att man alltid umgicks med någon men i det stora hela så är det skönt.
Jag koncentrerar mig på MIG, min pojkvän och mitt jobb

haha...mina 3 bästa vänner har flyttat från malmö..så gurl, i hear you. men det är så det är...folk ändras, flyttar, skaffar "nya liv". det lär du också göra nån dag. det är bara till att hitta nytt sällskap :)

va sorligt folk hära konstigt att ni inte har vänner
( Hinner aldrig träffa mina vänner och har haft skitsvår ångest över det. Men jag har insett att det är såhär livet ser ut. )

gör d? sjukt tänkande

va sorligt folk hära konstigt att ni inte har vänner
( Hinner aldrig träffa mina vänner och har haft skitsvår ångest över det. Men jag har insett att det är såhär livet ser ut. )

gör d? sjukt tänkande


- Vaa?

Skunkafied, jag har exakt samma situation. Alla packade
väskorna och stack innan jag riktigt hann reflektera över
vad som hände.

Det enda jag har kvar är ett jobb jag enligt lag måste
vara på, där hälften avskyr mig.

Hmm, känner nästan tvärtom.. Har för många bekanta här och var, blir stressigt för att man inte kan ge alla lika mkt tid. Gillar inte att behöva välja. Det bästa är nog om man bara har ett fåtal vänner, då behöver man inte välja mellan dem så ofta.

Jag har inga vänner utom min sambo, jag klarar mig.
Det som är jävligt är att min syster som har blivit en riktigt bra vän på senare år nu bor i Simrishamn och jag i Stockholm.

Ok... vill inte vara sådan.
Men vadå folk växer upp, jag är 26, min sambo är 31, båda umgås mycket med varandra men även mycket med kompisar.

De vänner som tror jag inte har tid att umgås med dom längre, är helt enkelt tråkiga eller dåliga vänner som jag inte VILL umgås med.

Ni kanske är dom som ingen vill umgås med

Jag håller med unclesam...jag har väl aldrig haft jättemånga vänner, utan har haft en 3-4 st som var nära vänner, sen en massa bekanta man såg lite då o då, men de var bara dessa 3-4 st man kunde ringa o fråga fall man kunde komma förbi o glo på en film lr så, och jag tyckte det funkade...men jag började känna  att nya vänner va ett måste, jag började på en folkhögskola, träffade kanske 5-6 riktigt bra vänner, de va inte dåligt, och då kommer jag till unclesam:s resonemang, ingen kände mig där, jag kunde vara precis som jag egentligen är, då jag hemma har en annan roll, som jag intagit sedan lång tid tillbaka, som kan vara ganska svår att bryta....Man kan liksom inte komma hem från skolan o tro att ens betende går hem här...

Men jag har fortfarande bra kontakt med mina vänner hemma, men då jag är arbetslös just nu, o de andra antingen jobbar lr studerar så är det rätt ensamt, man känner att man kanske borde byta stad..

Men bara man är tänker positivt, ser möjligheter och behandlar folk som man själv vill bli behandlad så löser det sig.

Jag har det så just nu, eller jag är på väg åt samma håll. Ska snart ta studenten, alla mina gamla vänner formas åt olika håll. Inte samma kontakt osm jag hade förr, min närmaste vän bor bara några hundra meter härifrån men har aldrig tid att träffas. Den jag pratar mest med är min pojkvän, och efter sommaren ska jag flytta enligt min plan, men i en ny stad och med nytt folk som man inte kommer att få samma kontakt med lär man känna sig ensam i.

Det är egentligen bara till att ta inativet och åka till sina polare och träffas, men samtidigt är det bull att dra i det tunga lasset hela tiden. Det du kan göra är väl att snacka med dom om hur det känns?
Haha, eller så kan du skicka in en insändare i Metro eller City? Nä, men det kommer säkert att bli bättre. :)

Hoppas jag, för ensamhet suger. Lycka till