Aggressivitet.

Du tror inte det är så att det är hormoner som springer omkring i kroppen då? Det där växer du ifrån... Om inte annat kan du väl köra kampsport eller så.

Starkt nej på din första fråga.
Har uppfört mig på det viset rätt så länge, om inte
annat så sedan barnsben.
Kampsport har jag tränat ganska länge nu också.
Det minskar inte aggro-topparna...

Varför starkt nej? Jag var också aggressiv förut men nu har jag lugnat ner mig, mest för att jag tänker igenom situationer mer. Har fortfarande en del mognande att göra, men du är 20 år gammal, klart det är en mognadsfråga. Du ser väl tex fler 20-åringar som bråkar än 30-åringar?

-verbose- P23
Det där är lite av en generalisering, men jag håller med... lätt för mig å säga som är yngst i tråden... men jag anser att min åsikt är ganska stark iom att jag sett väldigt mycket...
Brådmogna Guys som blivit nobbade efter några usla krogragg kutar ofta runt å utövar minndervärdeskomplex på stackare som bara vill hem å vill bli av med ruset... det är den typen av agressivitet jag tror du menar... hormonbaserat shit...

Carlos_Lopez
Det där med agressivitet... asså det kan ha å göra med hormoner men jag tror i ditt fall att det där med att du måste hitta en sak är lätt mani och framförallt en tvångstanke... ge fan i att utveckla det där... till slut kommer du få fler tvångstankar och det kommer bli jobbigt... försök tänka tvärtom hela tiden... jag kan ha fel, men min morsa e sjuk så jag vet vad det rör sig om... så stoppa det innan du blir sjuk själv... vi lever alla med små tvångstankar som att borsta tänderna eller Köpmani osv osv... men det är såpass små saker... men när du blir frustrerad över det är det viktigt att du försöker få stopp på det... ditt svar är inte psykolog, det är självkontroll bara... och btw så snackar psykologer ganska mycket skit och vet inte så mycket som dom alltid utger sig för å göra... det är dom dyra psykologerna som e bra inte dom andra... men du är inte sjuk... du har nog bara en egenskap som kan ta dig dit om du inte kontrollerar det...

jag har ett agressivitetsproblem med... jag brukar alltid bli irriterad på folk som har åssikter om mig och vad jag gör även om det inte är så farliga grejer dom kommenterar så kan jag bli skitförbannad å verkligen trycka ner personen med å kasta skit... men iom att jag är medveten om det har jag lyckats kontrollera det med... folk tror att de gör fel för jag snackar omkull dem, men jag har insett att det är jag som tar i på tok för mycket... och att jag borde lugna ner mig... åå det kändess skönt å lätta på också nu... :)

Carlos hoppas du krokar dina probs å du verkar ju vettig så no probs för din del...

verbose

Alltså, det är inte bara att jag kan bli aggressiv, utan lite det som
proclaimer är inne på. Att kunna behärska det.

Om det inte får sig ett redigt slut så lär det så småningom
te sig så att jag klappar till en tjej när jag väl sjunkit
tillräckligt lågt. Jag tror fan det... Och när man väl kommit så
långt så är man nog som proclaimer säger, "sjuk".

Liksom, inte att jag går på krogen och vill nita folk hela tiden.
Det kan lika gärna vara Små saker.
T.ex. när jag tappade bort mina hörlurar (mamma hittade dom imorse) så blev jag typ helt furiös... För så lite som ett par månader
tillbaka så tyckte jag att det var helt okej att banka mitt
huvud i ett plåtskåp... Efter ett tag så buktade en liten
del av pannan in - köttet då såklart, inte pannbenet.
Då blev jag såklart lite rädd. Och Först Nu efter ett sprucket förhållande och flera påpekanden från min dåvarande, att hon var rädd för mig, så har jag börjat nysta lite i problemet.

Proclaimer, har det bara med självkontroll att göra?
Vill jättegärna tro det, och man vill ju inte få någon form
av "återfall" eller vad man ska kalla det, efter ett tag.

Nej precis, jag är ju inte helt retard eftersom jag ju uppmärksammat det här, så jag antar och hoppas att jag är
på rätt spår.

Vilka är dina upplevelser som du skrev om då? Berätta lite.

Fick gå en hel jävla kurs i att hantera ilska.
Det handlade om helt andra grejer än vad jag trodde.
Man är så fylld av känslor och dom tar sig i utryck i ilska.
För mig utagerande i form av våld.. Andra slår sönder saker. Det är nämligen så attt för vissa är ilska lättare att hanskas med än sorg, skuldkänslor, besvikelse och rädsla. Istället för attt gå runt och vara rädd blir jag sne. Lättare, en schysst deal. Omedvetet.

plugga lite taoism, meditera..   träna på att skita i saker å säg "det är inte hela världen" till dig själv..   Andningsövningar.  Ladda hem några avslappningsband.

jag tror det var på ett mjölkpaket eller liknande som jag läste att det är väldigt ohälsosamt att leva ut sin ilska. alltså om man är arg och känner för att slå sönder en stol så ska man inte göra det, för om man gör det så kommer man att bli ÄNNU argare nästa gång man är arg.

Oj, inte så mycket självdistans här va? Jag säger inte att du och den andra snubben är hockeykillar som man inte ens får snudda med tröj-ärmen utan att de ska börja hojta osv, det jag menar är att det är en mognadsfråga och ni beter er säkert mycket mer moget än alla andra osv osv, MEN ni har massa mer att upptäcka hos er själva. Det här känns som en lite titta-på-mig-tråd och jag gissar att vad jag än skriver som handlar om er personliga mognad kommer ni slå bort det som orimligt. Jag har personligen gjort en jävla massa soul-searching på det senaste av olika anledningar, och jag kommer ofta på att det är mig det är knas med.
Men skitsamma, if I could offer you one advice, sunscreen would be it. Inget är säkert eller definitivt, den som lever får lära.

verbose
Mjaa... ta inte åt dig... Klart det kan va hormoner... men hormoner påverkar folk på olika sätt... vissa blir bara deppiga av dom... yepp... det är förmodligen hormoner... men min teori är att det har mest med psykologi å göra... jag har svårt å tro att det har spec mycket med hormoner å göra för killar... brudar vet man ju hur deras hormonrus kan vara, men vi har ganska balanserat med hormoner... jag tror att det har mest med självdisciplin å göra... som du sa att man lär sig... och när man lär känna sig mer och mer med tiden vinner man självdisciplin... vissa stannar kvar i grottan hela livet...

ah detta är definitivt en titta-på-mig-tråd å det tycker jag ändå är ok sålänge man inte gör det för att skryta...
ye och jag håller med dig... lite sol har aldrig skadat nån! kropen behöver solenergi...

Degenererad, tack för tipsen!

solkatt har för mig att jag också läst något liknande.

-verbose- lite rätt och lite fel!
Haha, nej, det då. Här ska inte slås bort något.
Jag tror absolut inte att jag är mer mogen än andra, tvärtom
så vet jag med mig att jag kan vara rätt så omogen. Eller att jag
hittills varit det iaf. En titta-på-mig-tråd, ja, man får kalla det vad man vill, mitt syfte var och är ändå bara att få tips och kanske
lite vägledning av andra som gått igenom liknande faser
själva. Det här känns inte som något jag vill skryta om, jag
tycker mest att det nästan är genant att skriva om det. Men
å andra sidan känns det lite mer "lugnt" på whoa, för i princip
ingen känner en här och jag tror att man kan få vettig respons här.
Hur som helst, tack för tipsen hittills.
Självklart kanske detta inte
försvinner på ett kick, men det är ju bra med förslag, t.ex.
hur man kan försöka tänka eller beté sig nästa gång man
blir snor-ilsken eller något annat!


proclaimer sant det här med självdisciplin!
Det kan ju dock vara en del av mognad..? Hmm

Ps, "Sunscreen" är de solljus?, ska jag ut på promenad, ut och sola, lägga mig i ett solarium?

är det i princip endast frustrationsrelatede aggressioner om vi bortser från om du är trött osv, då fanimej alla trötta människor blir sura och griniga så kan det nog vara värt att kika på det lite närmare..

personligen har jag väl kommit till insikten om att det inte lönar sig att bli sur, för ja vet att ja bara mår dåligt av det.. sen att man inte alltid kan behärska sig är en annan femma.. men blir man medveten om varför man reagerar som man gör så kan man tidigare upptäcka att det är på väg och där igenom också se till att stoppa förloppet innan det spårar..

tänk igenom när du blir sur, och varför du blir sur.. handlar det om frustration eller handlar det om något annat? blir du sur på dig själv eller blir du sur på någon annan etc..

Carlos_Lopez P20

Läs lite!

Kan va jobbigt sånt här!

Min första tanke är att du borde kolla upp lite om kognetivtbeteende. Att du tänker på ditt problem är bra men försök att tänka på vad du kan göra istället för att "slå huvet i ett plåtskåp".
Sen, det låter som det är större och mer alvarliga saker än dina hörlurar som ligger bakom även om du själv inte är medveten om vad.

Apropå självkontroll. Att få självkontroll kan vara svårt och att som Proclaimer skriver (inget illa menat) så kan en psykolog visst hjälpa dig med det, men endast om du är villig att få hjälp. Visst kan psykologer kan vara fittor (ursäkta uttrycket) men de har ändå en heldel kunskap inom ämnet. Sen vet jag inte om du själv anser att ditt problem är så pass alvarligt att du tycker att du behöver en psykolog...

Teorin för att ditt problem skulle vara ett mani/tvångsbeteende ser jag inga tecken på och förstår inte riktigt varför det skulle vara det.

Hoppas du hittar en lösning som du själv blir nöjd med!