Räcker det att vara nöjd?

Äh, skit i han o bry dig om dig själv och va nöjd.

Att människan strävar efter någon form av självförverkligande är knappast en nyhet. Det ingår enligt vissa forskare i vår natur att söka utmaningar och alltid ställa vårt intellekt på prov. Om det sedan innebär att man skaffar familj eller inte är upp till individen. Vad jag vet så finns det ingen gällande universiell norm för hur man ska lägga upp sitt liv. Därför är valet om man ska ingå i någon djupare relation eller inte helt subjektivt och således är det du själv som är expert inom området.

Det är nog bara du som kan svara på den frågan.
Tror man blir tokig efter ett tag om man måste sätter käppar i hjulet på sånt man förut gjort nästan som en vana... (Livet är en vana antar jag).
Om du nu känner att det skulle vara rätt att träffa den här människan i attraherande syfte så tycker jag inte du ska spärra dina känslor bara för att du har satt en regel i ditt huvud om att inte dejta män.

Låt ödet ta över. Kärlek suger när det brister, men det är en del av livets hårda skola antar jag, att vara med om förluster bygger endast på erfarenhet i livet, något som man senare i livet är tacksam för, (tror jag).

Sedan behöver man inte se på förhållanden och kärlek på just det sättet jag fick bilden av att du gör "att man blir sårad i slutändan" ungefär. Jag förstår din poäng helt och hållet, och jag tänker även själv i den riktningen. Men varför inte se glatt på livet och uppskatta det som är positivt och skita i resten.

Lycka till, gott nytt år.
2008 ska bli ett bra år, hehe.

Är lite i nåt liknande stadium, har varit till och från under många år. Är rätt nöjd att leva utan att behöva bry mig om eller ta hänsyn till någon annan. Har jag gjort det blir det ofta turbulens.

Men livet går snabbare än man tror, och plötsligt kanske man råkat vara ensam för länge så att man förlorar en del av sin sociala kompetens.

Vill man inte leva resten av sitt liv ensam, så får man nog vara beredd på att ta sina chanser. Finner man den rätta, är det den rätta... Om det nu är det man är ute efter.

Man kanske vill leva ensam och tryggt hela livet, men då tror jag att man missar något...

Var aldrig nöjd. Om du är nöjd med ditt jobb, livssituation, ekonomi så kommer du ju bara bli slö och okreativ.

Det känns som att de flesta (som är singlar) tvångsmässigt letar efter någon att vara tillsammans med bara för att de fått itutat att det är så man ska leva. Jag avslutade ett långt förhållande för 2 år sedan och sedan dess har jag dejtat ett antal tjejer och varit "tillsammans" med folk i 1-2 månader men det har skitit sig varje gång. Just nu gör jag precis som TS, jag söker inte förhållanden utan försöker nöja mig som jag är.

Jag tror inte det är något hinder för kärleken att "vara nöjd". Möter man en människa som är perfekt för en så inser man det nog själv. Däremot slipper man jaga in och ut ur förhållanden bara för att man inte har nåt bättre för sig och det tror jag bara är bra:)

potatissuger: Därför är valet om man ska ingå i någon djupare relation eller inte helt subjektivt och således är det du själv som är expert inom området.

Med tanke på att jag skapade den här tråden så är jag nog inte det. Även om jag kanske borde vara det.


Loosah: Killen jag nämnde är egentligen skitsamma. Huvudsaken är att någonting dök upp som fick mig att fundera lite extra över mina tankegångar om det verkligen är ett bra val jag gjort.


Chaplyn: Låt ödet ta över.

Enligt mig existerar inte ödet.

I övrigt så är inte min syn på förhållanden alls så, men det finns en risk att det går åt helvete som jag är medveten om efter mina egna erfarenheter. Sen så är det givetvis så att det är mina egna erfarenheter som har spelat en stor roll när jag gjorde mitt val. Men det är det jag ifrågasätter är om min "nöjdhet" värd att ens riskera. Jag är realist, som gränsar åt det pessimistiska hållet möjligen, och därmed tänker jag inte bara låta allting flyta på och tänka ljusa tankar - det är naivt.


Kleton: Vill man inte leva resten av sitt liv ensam, så får man nog vara beredd på att ta sina chanser.

Det där är något att tänka på, verkligen. Men på något sätt känns det så avlägset...vilket det kanske inte gör om ett par år. Nu trivs jag ju med min situation och kan tänka mig att leva resten av mitt liv ensam, men gör jag det om ett par år vet jag faktiskt inte.


Rainman: Fallet är inte som sådant att jag trampar i invanda spår rent allmänt. Jag har ett syfte med exempelvis min sysselsättning då jag inte kan plugga i all evighet som jag gör, men jag är nöjd med den väg jag går. Det går ju inte att hämma sig själv gällande utveckling, då blir hela livet otroligt ostimulerande. Det är enbart "kärleksrelationer" som jag har subtraherat från mitt liv och menar mer att måste man vara så pass girig att kämpa för ännu en del utav livet trots att man är nöjd med den helhet man själv har skapat...


Mästerkatten: Det känns som att de flesta (som är singlar) tvångsmässigt letar efter någon att vara tillsammans med bara för att de fått itutat att det är så man ska leva.

Word på den!

Möter man en människa som är perfekt för en så inser man det nog själv.

...fast det där undrar jag om det stämmer..

klart det räcker att bara vara nöjd.
man kan aldrig vara lycklig förrän man är nöjd med att bara vara nöjd.
lyckan finns inte i strävan, utan all strävan hindrar dig från att nå lycka =)

lyckan finns inom dig. gäller att välja den bara.

sen måste man ta risker här i livet ibland, annars kommer man nog ångra sig senare.
men gör det du känner är rätt. mår du bra och är lycklig kanske du inte ska skaffa en kille bara för att du förväntas göra det. är du intresserad skadar det ju "aldrig" att ge det en chans, om inte annat vet du ju hur du "fann" lyckan tidigare.. du "hittar" den nog alltid igen oavsett.

QuestionMe

Med tanke på att jag skapade den här tråden så är jag nog inte det. Även om jag kanske borde vara det.

Så du påstår att någon annan ska veta mer om dig och dina mål än vad du själv gör?

potatissuger: Det har jag inte skrivit. Anledningen till att jag skapade just denna tråd är ju för att få andras syn på saken om det räcker att vara nöjd eller varför det inte gör det. Att du sedan riktar det tillbaka till mig själv ser jag bara som onödigt.

joda: Men det du skriver om att "man måste ta risker", det är ju frågan: varför ska jag göra det när jag redan är nöjd?

Och det är ju precis det kan göra, skada att ge det en chans då det kan förstöra helheten av ens välmående?

QuestionMe F20

Eftersom du verkar vara i ett skönt läge vad gäller din självkänsla just nu, kan du ju alltid kosta på dig att se vart det tar vägen. Klart roligare imo att se vart dörren leder.

Question
därför att livet är långt. =)
Huvudsaken du inte känner att du går miste om något.
Jobbigt att sitta där på äldre dar och ångra att man inte levde livet.
Man får bara en chans här i världen.

Och det är ju precis det kan göra, skada att ge det en chans då det kan förstöra helheten av ens välmående?

Välmåendet hittar du igen. Men i slutändan är det ditt liv och endast du som vet hur du vill leva. Vill du leva som du gör ska du självklart inte ändra dig för att andra anser det.