12 stegsbehandling

joda.

Då håller vi med varandra. Du har rätt i att man alltid har ett val. Ibland kan valet vara nästintill omöjligt för en människa men de finns ändå där. Istället för att leka med marcus på dagis lekte man med stefan, istället för att stå på skolgården valde man att stå bakom den och röka, istället för att gå till kuratorn och be om hjälp höll man allt inom sig osv osv.
Summan av alla liknande val är beroendet.



Sen har jag även funderat på det här med behandlingsmetoder. Vad innebär det rent konkret att man först måste erkänna sig själv som EN alkoholist eller EN narkoman. Att erkänna sitt problem och sitt tillstånd behöver väl inte gå hand i hand med det?

För att kunna gå vidare och göra någonting åt de problem som är orsakerna till att man dricker måste man nånstans erkänna att man inte kan hantera alkohol på "rätt" sätt (dvs supa med måtta om de nu ens finns något sånt sätt).

Hur ska man kunna göra något åt sitt problem om man inte ens kan se och erkänna sitt problem för sig själv?
För att använda en liknande sjukdom fast med ett annat symptom. en överfet människa, hur ska denne kunna bli frisk om den inte erknner att mat är ett problem för honom eller henne?



På samma sätt menar jag angående t.ex. heroin, alla människor skulle i så fall vara potentiella nyktra narkomaner eftersom alla människor skulle bli bereoende av heroin vid ett bruk.

Tyvärr stämmer inte det. Människor som inte är potentiella beroende tycker att heroin är obehagligt. Om vi tar ett annat exempel än heroin, så brukar folk när dom får smärtstillande medel uppleva obehag när dom tar dem. Dom mår illa och de kliar och dom mår dåligt. en beroende älskar de. Just för att han får ro när han inte är i kontakt med sitt känsloliv.

Skillnaden mellam mig och min svåger som fick Oxycontin utskrivet. Efter en tablett slängde han bort skiten i soporna medan jag några minuter senare plockar ut medecinen ur soparna och trycker i mig den. Förstår du sammanhanget?
Det som han mår illa av och är beredd att kasta bort utan att tveka är jag redo att gräva i soporna efter.

Ibland kan valet vara nästintill omöjligt för en människa men de finns ändå där.
det kan kännas så iallafall. =)

För att kunna gå vidare och göra någonting åt de problem som är orsakerna till att man dricker måste man nånstans erkänna att man inte kan hantera alkohol på "rätt" sätt
om det inte är alkoholen som är problemet då? nu gör ju inte det att man kan hantera alkohol bättre eller sämre för stunden, men tanken medför ett förändrat fokus mot individen istället för substansen. jag tror man lurar sig själv när man söker förklaringar utanför ens egen kontroll.

Hur ska man kunna göra något åt sitt problem om man inte ens kan se och erkänna sitt problem för sig själv?
Självklart måste man erkänna sitt problem. Utan insikt kan man inte medvetet fatta de beslut som krävs för att förändras.

hur ska denne kunna bli frisk om den inte erknner att mat är ett problem för honom eller henne?

men är det verkligen maten som är problemet? jag tror det är på sin plats att gräva djupare.
Att inte gå djupare än: "Varför är mat ett problem? - För att jag är matberoende" känns rätt naivt och dumdristigt. Vad handlingen resulterar i känns bra mycket mer ointressant än den bakomliggande orsaken till det observerade utfallet.

Tyvärr stämmer inte det
var väl dock inte jag som skrev det? Var väl faktiskt inte jag som skrev det ovan heller när jag tänker närmare på saken :)

Människor som inte är potentiella beroende tycker att heroin är obehagligt.
Kan dom dock omöjligen svara på innan dom provat.

så brukar folk när dom får smärtstillande medel uppleva obehag när dom tar dem. Dom mår illa och de kliar och dom mår dåligt.
Får du nog redovisa källa på, har aldrig hört att det ska va på det viset. Tvärtom så har alla jag känner såväl familj som vänner och bekanta i princip övervägande positiva erfarenheter av smärtstillande. Sen tror jag helt klart att vissa knyter an starkare till den positiva effekten vilket leder till ett aktivt sökande efter att uppnå samma effekt igen, men det betyder inte att dessa människor inte får ut det positiva, snarare tror jag det beror mer på att deras behov att uppnå detta tillstånd genom substansen är lägre.

Just för att han får ro när han inte är i kontakt med sitt känsloliv.

Frågan är då: är det känslolivet eller substansen som är problemet? i en sådan situation tycks beroendet ha rätt lite med substansen att göra. En slutsats av det du just skrev blir ju trots allt att den som förändrar sitt "känsloliv" inte längre är i riskzonen vid intag av substansen. (Självklart grovt förenklat, jag tror att de starkt påverkande substanserna har en så pass eftersträvansvärd effekt att man likförbannat trillar dit lätt oavsett efter ett tag även om man har ett psyke i balans. skillnaden är väl att de i balans sällan tar det första steget som krävs för att hamna där).

bara för att jag inte har svarat på länge så betyder inte det att jag inte har läst. för det har jag gjort. men det känns som att allt handlar om helt andra saker nu och inte alls det jag ville ta upp. så jag har inte orkat skrivit något helt enkelt.. men det har varit givande svar trots att det är lite off topic.
jag går mestadels runt och funderar just nu kring allt med tolvstegs och vad man ska tro på. men det kanske inte är så bra att man funderar för mycket? kommer ju att stirra mig blind tillslut.

men drogfriheter känns i detta nu riktigt bra. men om en timme kan det ha vänt, det vet jag inte. det får jag ta itu med då isåfall..

tackför svaren.

Precis när jag hörde det uppfattade jag det som Gud i religös mening. Jag fick inga andra svar än "gör gud till det du vill att gud ska vara", men jag förstod ju ganska snabbt att det inte var gud som i Gud, utan någonting annat.

Det där "någonting annat" tror jag är individuellt. För mig stod Gud för det jag åstadkom, för det som gjorde att jag blev bättre.Vad man vill kalla det, Gud, döda farmor, sin egen styrka, en låga i bröstet, whatever, tycker jag är oväsentligt.

fan mitt svar försvann, jippi.

dreggelpaj
men drogfriheter känns i detta nu riktigt bra. men om en timme kan det ha vänt, det vet jag inte. det får jag ta itu med då isåfall..
Kul det går bra. tycker helt klart du har rätt inställning. Fortsätt påminna dig själv om vem du är, vem du vill vara, hur du vill leva, vad som betyder något etc. så tror jag att resten faller på plats så småningom.

det som har hänt kunde aldrig skett på ett annat sätt, men framtiden är ett oskrivet kapitel.
Lev ditt liv och fortsätt skriva din historia, i slutändan är det du som håller i pennan och ingen annan :)

EmCi_Emm
men jag förstod ju ganska snabbt att det inte var gud som i Gud, utan någonting annat.
Problemet är att du fortfarande måste erkänna dig själv maktlös och hjälplös utan stöd från din högre kraft. Vad händer om "din högre makt sviker"? Är det då du som inte lyckats bli drogfri eller din högre makt som inte gjort dig drogfri?

Så länge allt fungerar är allt frid och fröjd, jag har inget emot att folk finner styrka i vad dom än finner styrka i, det är bra. men det är en skillnad i att finna styrka i något och att vara i behov av "någots ingripande" för att kunna förändra sitt liv.

Tackat nej till allt som har med det att göra. Stegen verkar jävligt flummiga. Jag ryggar tillbaka direkt när jag läser dem. Olustiga på något vis.

joda.

Nej, jag tror varken att det är maten eller alkoholen som är problemet. Jag vet
att för min del är det känslorna som är det. Det är det som är hela sjukdomsbegreppet
i princip.
substansen är ju bara symptomet. Så tar du hand om känslorna ska de ju inte vara något problem. Grovt förenklat som du sa.

Dom säger "Tro på gud så som ni själva uppfattar honom".. Oftast skapar man då en bild av något gott, fint etc osv

Jag tog upp detta idag på mötet och de sa att jag kunde byta ut Gud mot kärlek, godhet osv.

Precis ^^ Så grejjen med detta steg är att ha något fint att tro på och skapa sig ett stöd att ha med sig dom dagar det känns tufft o lite jobbigt

(Obs som fan! Jag har ingen aning om det faktiskt är baktanken med detta steg, men det är den uppfattning jag fick.. Brukar vara så när gud e inblandad)

joda

Problemet är att du fortfarande måste erkänna dig själv maktlös och hjälplös utan stöd från din högre kraft. Vad händer om "din högre makt sviker"? Är det då du som inte lyckats bli drogfri eller din högre makt som inte gjort dig drogfri?

Så länge allt fungerar är allt frid och fröjd, jag har inget emot att folk finner styrka i vad dom än finner styrka i, det är bra. men det är en skillnad i att finna styrka i något och att vara i behov av "någots ingripande" för att kunna förändra sitt liv.

Jag förstår ditt sista stycke ganska bra tror jag. Jag hade också sådana tankar i början, och jag ifrågasatte allt jag kunde. Det enda jag verkligen kan säga var att jag hittade det jag behövde för att klara mig, och om det beror på behovet av att ödsla min tid och min kraft på något annat, manipulation eller naivitet, det är oväsentligt, sålänge det fortsätter att gå bra. Ingen väg är lätt, och om en missbrukare kan finna trösta och lugn i en "högre makt", så tycker jag att det är brutala framsteg och ingenting man borde ifrågasätta.

Min känsla försvann aldrig, och det är bara det perspektivet jag kan utgå ifrån. Dessutom så är det en jättevår diskussion eftersom vi alla funkar olika och behöver olika. Jag tror meningen med stegen är att man ska sätta in dom i sitt egna liv, inte följa dom blint och bara se orden. Det finns något i oss eftersom vi trots allt står där vi står och gör det vi gör.

Högre makt.

För min egen del har de varken med Gud eller makter att göra. Jag kan däremot erkänna att de finns en kraft starkare än jag själv. För mig innebär det att jag inte vet bäst om allt och inte kan allt och inte har alla svaren på alla frågor. När jag gjorde mitt tredje steg på behandlingen erkände jag att terapeuten var starkare än jag själv i kusnkap. Han fick leda mig genom behandlingen och efter det var det min sponsor och myndigheterna, sjuksköteerskorna, läkarna, arbetsförmedlingen osv. dom är alltså min "gud" högre makt = kraft starkare än jag själv.

Jag gjorde behandling med en kille som "kom i kontakt" med sin gud och han sket i behandlingen för att han fick för sig att de räckte med gud. Det tragiska är att han har 4 barn som desperat väntat på att få träffa sin pappa. Idag är han på avgiftning igen efter 9 måaders drogfrihet. Alltså, gud räddade inte livet på han och hans drogfrihet. Svek gud honom? Kan han skylla på det?

alltså förväntar man sig att man ska bli befriad bara man går ner på knä och ber så har man nog fel enligt mig. Kanske funkar för någon men likförbannat är en missbrukares liv och känslor ohanterliga..

alltså förväntar man sig att man ska bli befriad bara man går ner på knä och ber så har man nog fel enligt mig. Kanske funkar för någon men likförbannat är en missbrukares liv och känslor ohanterliga..

Nope, fungererar ej. Läste nyss i Illustrerad Vetenskap att det gjorts en större undersökning i ämnet som "bevisar" att böner faktiskt inte är fruktsamma då det inte går att mäta något resultat, vare sig ett positivt eller ett negativt sådant. Positivismen når nya höjder!

Alltså, gud räddade inte livet på han och hans drogfrihet. Svek gud honom? Kan han skylla på det?

Gud finns inte så man kan nog säga att gud inte fanns där för honom.. Det viktiga är din tro på gud och det du inbillat dig han står för och gör för dig. Antagligen ville han inte lura sig själv eller så var beroendet för starkt..

Emci
Ingen väg är lätt, och om en missbrukare kan finna trösta och lugn i en "högre makt", så tycker jag att det är brutala framsteg och ingenting man borde ifrågasätta.

Klart det ska ifrågsättas när det medför fallgropar för missbrukaren i fråga. Det fungerar utmärkt att tro på en högre makt samtidigt som man inte lägger över ansvaret för sitt liv till något annat än en själv. Det är inte stödbiten jag kritiserar utan människosynen inom AA rörelsen som en maktlös individ beroende av en yttre kraft. Genom denna syn möjliggör man helt klart misslyckande och fortsatt ansvarsflykt, knappast det en missbrukare behöver i mina ögon.

För att förändras måste man inse att man kan förändras, inte sätta sin tro till att något annat ska sköta förändringen åt en. I slutändan styr du, inte din "Gud" ditt liv oavsett hur mycket stöd och kraft den må ge dig.

Asdöd
För min egen del har de varken med Gud eller makter att göra.
det spelar ingen roll så länge du anser dig vara maktlös. Om du är maktlös och "misslyckas" är det ju inte "ditt fel", du är ju maktlös - förstår du vart jag vill komma?

Alltså, gud räddade inte livet på han och hans drogfrihet. Svek gud honom? Kan han skylla på det?
Om han anser sig vara "maktlös" och beroende av en högre makt som AA förespråkar, helt klart. Därav problemet.

alltså förväntar man sig att man ska bli befriad bara man går ner på knä och ber så har man nog fel enligt mig.
join the club.

Potatissuger
känns som att illvet är ungefär lika mycket att argumentera med som south park. Böner och meditation har uppvisat tydlig effekt i ett flertal empiriska studier. (Sen säger det föga om högre makter, men att tanken i högsta grad påverkar oss är ingen hemlighet)

slemväxt

Gud finns inte så man kan nog säga att gud inte fanns där för honom
hur vet du det?

hur vet du det?

Ajuste, finns inga bevis för att han inte finns... ursäkta mig

Tror du på magi, tomtar, troll o drakar? Jamenar, tänk om det finns men ingen har sett det än? Eller sånt där kanske bara trams vad vet jag

Slemväxt
som fysiska landvarelser på en rätt begränsad, väl utforskad yta, vore det märkligt om de fanns då vi inte upptäckt dem än, din jämförelse är föga lyckad då detsamma inte kan sägas om Gud.

Nu påstår jag inte att Gud finns, men det gör inte ditt argument bättre.

Ah, med tomtar o troll etc menade jag fantasivarelser.. Klart ingen har sett dom men det finns fortfarande folk som tror på tomten, tandfen, häxor. Du menar att tro på gud är en annan sak än att tro på hokus pokus? För så vitt jag vet finns det lika mkt bevis att båda finns

diskutioner som mynnar ut i guds vara eller icke vara är de bästa!

Du menar att tro på gud är en annan sak än att tro på hokus pokus? För så vitt jag vet finns det lika mkt bevis att båda finns
Finns lika mycket bevis för att gud finns som för att Gud (Gudar) inte finns. Inga alls.
Att tro att Gud inte finns innebär lika mycket hokus pokus som att tro att Gud finns som jag ser det. Inget är mer självklart eller givet än det andra då det inte finns några självklara svar i frågan överhuvudtaget. Det ligger utanför vårt förstånd.

joda

känns som att illvet är ungefär lika mycket att argumentera med som south park. Böner och meditation har uppvisat tydlig effekt i ett flertal empiriska studier. (Sen säger det föga om högre makter, men att tanken i högsta grad påverkar oss är ingen hemlighet)

Känn sarkasmen ;P

sarkasm är rätt 80 :)