Brukar ni aldrig få önskedrömmar om att leva i svunna tider?

Jag har ofta haft såna drömmar och jag tror faktiskt det är extremt vanligt i vår tid. Tänk bara på alla de miljoner ungdomar som tillbringar en stor del av sin vakna tid framför World of Warcraft, Medieval Total War och liknande. Och att Tolkien, Robert Howard och H.P Lovecraft fortfarande säljer så bra.

Till viss del kan det nog handla om en idyllisering av svunna tider, men jag tror det är djupare än så. I det moderna samhället lever folk ett extremt individualistiskt liv, vi är sällan inriktade på något annat mål än att själva ha det bra och vi saknar ofta traditioner och ideal som får livet att kännas meningsfullt. Visst är det bekvämt, men jag tror inte det är helt och hållet positivt.

Jag fattar exakt! Trodde jag var ensam, jag var fan på väg att läsa självmords-tråden

And... ACTION!

Jag är skadad.
På riktigt..
Varje gång jag tittar eller tittat klart på en film lever jag mig in i det hela, tror att jag är med i filmen och även en egen karaktär eller en speciell i filmen.
Jag borde nog syssla med film eller något.

skulle vilja leva under jesus tid. jag hade misshandlat honom grovt för allt som hans namn har ställt till med på vår jord

Den slovenske marxistiske filosofen Slavoj Zizek har skrivit intressant om detta i bland annat Aftonbladet:

På dagens varumarknad hittar vi en hel rad produkter som berövats sina onda egenskaper: kaffe utan koffein, grädde utan fett, öl utan alkohol … och listan kan göras längre. Vad sägs om virtuellt sex, det vill säga sex utan sex, Colin Powell-doktrinen om krigföring utan dödsoffer (på vår egen sida, förstås), det vill säga krig utan krig, den samtida omdefinieringen av politik som expertadministrerandets konst, det vill säga politik utan politik, ända fram till våra dagars toleranta liberala mångkulturalism som en upplevelse av den andre berövad sin annorlundahet (den idealiserade andre som dansar fascinerande danser och har en ekologiskt sund, holistisk inställning till verkligheten, medan företeelser som hustrumisshandel eller incestuös våldtäkt hamnar utanför synfältet)?

Vi som kommer från den första världens länder finner det allt svårare att ens föreställa oss en offentlig eller universell sak som man skulle vara redo att offra sitt liv för. Det tycks i själva verket som om klyftan mellan den första och den tredje världen i allt högre grad tar sig formen av en motsättning mellan att leva ett långt tillfredsställande liv fyllt av materiellt och kulturellt välstånd och att viga sitt liv åt någon transcendent sak. Är inte denna antagonism densamma som den mellan det Nietzsche kallade ”passiv” och ”aktiv” nihilism?

Vi i västvärlden är de sista människorna, försjunkna i dagliga idiotiska nöjen, medan de muslimska radikalerna är beredda att riskera allt, engagerade som de är i den nihilistiska kampen ända intill sin egen självförintelse. Inte undra på att den enda plats i Children of Men där en underlig känsla av frihet råder, ett slags befriat territorium fritt från det allestädes närvarande, kvävande förtrycket, är Blackpool, en hel stad som isolerats av en mur och omvandlats till ett flyktingläger som styrs av invånarna själva och som, i slutet av filmen, utsätts för skoningslösa bombningar av flygvapnet. Det råder fullt liv här, med islamiska fundamentalistiska demonstrationer, men också handlingar av äkta solidaritet – inte undra på att det är här som det nyfödda barnet dyker upp.

/.../

Dagens dominerande politiska kultur är en politik av rädsla, av försvar mot potentiell diskriminering eller trakasserier: rädsla för immigranter, rädsla för brottslighet, rädsla för gudlös sexuell depravation, rädsla för den inkräktande Staten (med alltför höga skatter), rädsla för ekologiska katastrofer, rädsla för trakasserier (vilket är anledningen till att politisk korrekthet är den typiskt liberala varianten av rädslans politik). En sådan politik förlitar sig alltid på den skrämmande mobiliseringen av skrämda människor.

Själv så älskar jag det kollektiva, de stora starka gemenskaperna som tyvärr tvinar bort i en allt mer individualiserad värld. Jag älskar kampen, även om jag förvisso älskar målet mer. Bland det bästa jag vet är när man är många och gör någonting tillsammans, helst med ett gemensamt mål och gärna någonting subversivt eller mot konventioner. Att tillsammans med tusentals andra begå upplopp i en stad måste vara bland den största frihetskänsla man kan uppleva, i.a.f. så länge det går bra. Å andra sidan så har man ju alltid det där ansvaret, man kan inte "fucka ur" hur som helst eftersom man har människor och mål att ta hänsyn till. Men i grund och botten så tilltalas jag ju av det, starka upplevelser i allmänhet, även om det är destruktivt: "Vad vet du om månljuset, förän du blivit sönderslagen under det?"

Det är en svår balansgång, men vi skulle definitivt behöva större och starkare sociala gemenskaper i det här samhället, mer kamp, fler visioner... Men det tycks långt borta i en tid då vi har ett oräknerligt antal dystopier och undergångsscenarion att vräka oss i, men inte minsta lilla utopiska tanke - sådant är farligt, förbjuden frukt. Samhället präglas av stor pacifiering, tystnad och ordning. Samhällsordningen rättfärdigas enbart av bristen på fantasi och rädslan för hur det skulle kunna arta sig annars. Ingen gillar samhället, men alla är beredda att försvara det från "de andra", vilka de nu kan vara.

GAIA älskling! ibland undrar jag fan om dig...


jag sa det nyss till en kompis innan jag läste din tråd, hur gärna jag hade upplevt en annan tid.

föutom mer "svunna tider2 hade jag gärna fått uppleva 60-70-talet. Det hände så mkt spännande då. politisk smältdegel, utopi, nya rörelser, en aktiv ungdom..

jag AVUNDAS mamma och pappa trots alla de hemskheter de varit med om. dem kände att dem LEVDE GAIA! Och dem var 1000 gånger lyckligare med alla sina svårigheter än vad vi är idag...

Att vara där, i händelsernas centrum, revolutionära tider. Innan apati, avtrubbning och total materiell mättnad förgjorde det mänskliga hjärtat.


UPPA DENNA TRÅD!!

Word på Slavoj Zizek!

Sen citerar jag gärna Tyler Durden från filmen Fight Club:

We are the middle children of history, with no purpose or place. We have no great war, or great depression. The great war is a spiritual war. The great depression is our lives. We were raised by television to believe that we'd be millionaires and movie gods and rock stars -- but we won't. And we're learning that fact. And we're very, very pissed-off.

Illuminat

Vi som kommer från den första världens länder finner det allt svårare att ens föreställa oss en offentlig eller universell sak som man skulle vara redo att offra sitt liv för. Det tycks i själva verket som om klyftan mellan den första och den tredje världen i allt högre grad tar sig formen av en motsättning mellan att leva ett långt tillfredsställande liv fyllt av materiellt och kulturellt välstånd och att viga sitt liv åt någon transcendent sak. Är inte denna antagonism densamma som den mellan det Nietzsche kallade ”passiv” och ”aktiv” nihilism?

Giftig och inspirerande text. En Schmittsk/Hegeliansk observation på samma tema, om vår tids meningslöshet och dödsskräck:

The bourgeois is an individual who does not want to leave the apolitical riskless private sphere. He rests in the possession of his private property, and under the justification of his possessive individualism he acts as an individual against the totality. He is a man who finds his compensation for his political nullity in the fruits of freedom and enrichment and above all in the total security of its use. Consequently he wants to be spared bravery and exempted from the danger of a violent death.

Skaffa barn då. Då har du iaf en utmaning skulle jag tro haha.

Word på Amar, hehe.. :)

Jag skulle LÄTT vilja leva som en amerikansk gangster på 30-talet. Det var tider med klass..!

Omen22, det var faktiskt tider med klass! Har du sett Road to Perdition med Tom Hanks? Vem hade inte velat knata runt som man på den tiden? Smala slipsar, hängslen, tweed, gangsterhattar, käpp. råballt!

Jag vet inte om jag skulle vilja levat på under en annan tid. Fast typ i en fantasy värld som Narnia skulle jag inte bangat på. Jag kan svära att jag fällde en liten tår efter jag hade sett den filmen bara för att jag aldrig skulle kunna uppleva den världen. Om ändå Narnia fanns...

Kanske jag bara är uttråkad? Jag vill skjuta aliens!


finns tvspel för sånt :)

halo halo halo halo ,360 ftw!!!!!!





ne men det hade fan varit ballt att vara outlaw under typ medeltidens england.. Robin Hood typ :) råna massa rika snubbar mitt i skogen.. ta allt självförstås , fuck the fattiga! :D