Psykologi på arbetsplatsen

jag är nästan helt säker på att det bara är psykiskt och att jag i själva verket är nöjd med min arbetsplats.

hmm felformulerat... prövar igen... jag är nöjd (om man tar det för vad det är, ett jobb) men detta är bara en fix idé jag fått för mig (tror jag) som följd av dessa smågrejer som att ingen diskar kaffemuggarna som jag själv säkert aldrig gör eller att..... eeh va fan jag orkar inte

jag förstog va duu menade, men som du skrev så är det nog bara nått du har fått för dig för att du är inne i en period då du inte tycker jobbet är soft eller så tänker du bara för mycket, som mig ungefär......

aah får väl hoppas det. tack för att du tog dig tid

Alla jobb suger ibland och det finns alltid kollegor som är dryga och det finns det som är bra.
Vissa saker i ens arbetsuppgifter är för jäkliga medans vissa är klockrena.
Det är tyvärr så att man får acceptera det eller sluta, jag har slutat 2 gånger på ett jobb fastän jag inte haft ngt nytt och hoppats på a-kassan. En gång gick det bra andra inte.
Jag strävar efter att trivas så bra som möjligt med allt jag gör och eftersom det är ditt första jobb kan du ju vara säker på att du med största sannolikhet kommer byta flera gånger till.

Det är så man kommer fram till vad man vill göra, man testar sig fram och ser fördelar och nackdelar med allt man gör tills man hittar det man trivs med.

Om det är uppenbara felaktikheter i hur du blir behandlad eller så är det inte mer än rätt att ta upp det, men om det är ngt som helt enkelt ingår i dina arbetsuppgifter (som när jag fick skotta snö i isande kyla och blöta handskar 10 timmar) så är det tyvärr inget att göra åt, man får drömma sig bort och hoppas tiden går snabbt.

Se smådetaljer som odiskade muggar och folk som tar din plats är inte mer än att acceptera och stå ut med, det är tyvärr folk som inte sköter vissa grejer och vissa som är för övernoga med allt, men pröva jobba med byggare så lär du dig snabbt att gnälla är det sista man tjänar ngt på.

Så det är bara att hålla huvudet högt och göra så gott man kan och orkar man inte det får man helt enkelt byta jobb.

Sen så suger alla jobb av och till i perioder, precis som allt annat.

Sen som ni andra skrev så är jag extremt analyserande och tänker för mycket på saker hela tiden, speciellt om jag stör mig på något, men då är det tur att jag har min mp3 och kan koppla av lite mera och om det går försöker man göra ngt som kräver fokusering av mig.

Man väljer ju inte sina arbetskamrater.
Det man får göra e göra det bästa utav det och försöka bita ihop..

kanske kan vara värt att investera i pappersmuggar??

det behöver inte nödvändigtvis vara så att det är jobbet som får dig att tänka i såna banor. innan du jobbade där kanske du projicerade liknande tankar på andra delar av din omgivning, som din familj, dina vänner, kassörskan på ica etc etc. jag vet att för min egen del handlar det om att det är något annat som är fel eller som man är missnöjd med men att man använder såna där småsaker för att få ventilera.

när du känner att det är jobbigt finns det ett magiskt ord.... SJUKSKRIVNING. arbete suger vart man än är och man tröttnar på alla jävla felknullade arbetskolegor tillslut.

Du kan ta egna initiativ (sånt som arbetsgivare älskar höra på arbetsintervjun men oftast blir lite orolig över när man väl gör det) och ställa en del saker till rätta. Det lär vara fler än du som stör sig på majoriteten av grejerna du stör dig över men folk har en tendens att skita i.
Om du fixar många av de här små irritationsmomenten så blir folk gladare, din chef uppfattar dig som värdefull utöver dina arbetsuppgifter (inte alla chefer dock) och du mår bättre.

Och nej, jag säger inte att du ska diska alla koppar. Men kanske komma på ett system, schema eller bara ta upp det på måndagsmötet.

vad du upplever är högst naturligt, det en fas som så gott som alla genomgår. vissa genomgår det flera gånger, vissa genomgår det en gång för att sedan fortsätta på arbetet under resten utav livet.. trots att det ligger kvar och gnager bak i huvudet fram tills pensionen.

måste fundera mer över hur jag ska förklara det hela utan att förvärra det hela... återkommer när jag har nyktrat till istället

den moderna civilisationens form av arbete är totalt onaturlig och främmande för vår biologi och psykologi och det är omöjligt för de flesta att ha ett "kneg" där man sliter för någon annan med något som egentligen inte intresserar och stimulerar än utan ångest då och då..

finns inga däggdjur som sliter så hårt som den moderna människan skulle jag tro..

bara en sån sak som att vi förväntas arbeta rakt över den del av dagen där vettiga civilisationer alltid tidigare haft en paus i arbete med vila, siesta i spanska länder..mitt på dagen sänks medvetande nivån och kroppen går in i ett segare och långsammare tempo på alla plan, detta gör den per automatik och det går inte att vänja sig av med.. kanske är det vid den tiden dina ilskna tankar börjar dyka upp, någonstans efter lunch och de blir då svåra att släppa längre fram på arbetsdagen..

vet ju inte vad du jobbar med så svårt att gå in på djupet för just dig.. men våra arbetsdagar är utformade efter indutrialismens idéer där människor i princip sågs som maskiner, ren arbetskraft.. folk accepterar det såklart som om det vore helt naturligt men det gör vi oftast oavsett hur fucked up vi mår, vi tror att vårt tillstånd är det normala och vi är rädda för förändringar eller tycker att man ska bita ihop eller så italar vi att vår livsstil är överlägsen andras, som äldre civilisationer t ex..

i dagens samhälle får man ju dock finna sig i att jobba på vanliga kneg om man inte har några andra idéer med sitt liv än det normativa, vilket såklart är helt ok.. så man får helt enkelt vara medveten ojm att det är en onaturlig situation och bita ihop när ens kropp och medvetande säger ifrån.. människan är en stark varelse med hög anpassningsförmåga och vi klarar ju av det liksom, eller många av oss iallafall, med tanke på hur bra det går för psykologer och läkemedelsföretag som säljer antidep piller så kanske det funkar sämre än de flesta tror.. när du väl är medveten om vilka faktorer med ditt arbete som är totalt vidriga för din organism som arvbetsdagens längd, enformigheten under åtminstone industrijobb och liknande, bristen på en längre vila mitt under dagen, att vara ifrån sin familj och sina nära under hela dagarna och spendera mer tid med främlingar än med sin flock, att arbeta för resultat man själv aldrig får se för en ofta osynlig chef högt upp eller till och med ett ansiktslöst företag, o.s.v så kan du ju lära dig skilja ångesten över såna saker, den ångesten ses som normal och du förväntas stå ut med den så ingen kommer ge dig sympati där ändå, från mer personliga eller specifika problem med just ditt arbete som om det passar just dig, om du kanske behöver mål med arbetet för att stå ut som en lång resa eller att du sparar till något, familj är ju också en sak som får folk att bita ihop, mat till banren är såklart viktigare än de små lidanden en onaturlig livsstil lägger på en och gör att man kan stå ut, om det finns orättvisor, dåliga relationer mellan kollegor eller ledning o.s.v o.s.v..

är det den vanliga kneg ångesten det gäller så kan du ju skaka av dig det till stor del när du vet om det och som de flesta andra säga till dig själv att du ju ändå har det rätt bra jämfört med många andra på vår planet..

väldigt bra skrivet Joel.

så kan du ju lära dig skilja ångesten över såna saker, den ångesten ses som normal och du förväntas stå ut med den så ingen kommer ge dig sympati där ändå

det är så sjukt fel, hela grejen med jobb. jag mår dåligt varje dag över just att det är så obligatoriskt. ser ingen mening i någonting och precis när jobbet är över för dagen så börjar ångesten smyga sig på över att det är jobb nästa dag. jag är uppenbarligen inte den enda men det kommer aldrig bli någon ändring så länge företagen styr världen och marknaden och inte folket som gör grovjobbet.

teambanan P18: hahaa...det är väll "folk" som äger företagen också eller? jag förstår va du menar men berätta gärna för mig vilka som skulle jobba om inte "folket"

Suck.
Okej, IDIOT, jag får väl förklara lite tydligare (trots att jag tycker att jag inte borde).
Ja, det är folk som äger företagen, de gör allt för att bli mer och mer rika (mer reklamtid på TV nu än för 10 år sen?) och de kommer undan med det. Det är en väldigt liten del av befolkningen som har en alldeles för stor makt.

Jag är emot jobb och livet man får på köpet.

berätta gärna för mig vilka som skulle jobba om inte "folket"

När sade jag att någon annan skulle jobba än folket?
Tror du misstolkade min sista mening måhända?
Jag menar inte att någon annan ska jobba, bara att de som verkligen gör de rika ännu rikare (vi som jobbar åt någon chef vi aldrig ens kommer träffa) borde ha lite mer inflytande.
(Inlägget ändrat av dryice 2008-10-29 09:39:19)

säg upp dig och gör nåt som gör dig glad dagligen. vägra zombielivet