I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Dåligt självförtroende

Övrigt - Vardagsfilosofi

   

2008-10-16 00:53

Dåligt självförtroende

Jag vet inte riktigt hur jag ska utrycka mig eller om det ientligen finns så mycket att säga.
Jag har i princip växt upp så bra man kan göra. En farsa och en morsa som brytt sig om mig (de är skilda men jag anser att det inte har påverkat mig nästan något). Jag har en hel hög med kompisar som jag trivs skitbra med. MEN jag har ruggit dåligt självförtroende.
Jag vet inte vart det kommer ifrån (och nu kommer jag på att det jag skrev ovan säkert bara var totalt irellevant fakta). Vi tar som exempel om jag träffar en tjej.

Vi träffas en eller fler gånger och jag börjar helt enkelt få upp ögonen för denne. Och det verkar som att hon gör detsamma. Men alltid när jag är med henne så känns det som att jag gör massor med fel. Det känns som att i princip varje sak jag gör skulle jag ha gjort bättre och frågar mig själv, "varför fan gjorde jag så?" "Nu är säkert min chans sumpad".
Sen efteråt när jag inte är med personen i fråga så tar jag varje liten sak som kommer upp som tillexempel, "hon säger att hon måste plugga idag för att hon inte vill träffa mig" och liknande saker, som att hon tappat intresset för att jag är så tråkig och gör massor med fel. Jag går runt och mår dåligt för att jag känner att jag gör massor med fel men det känns ändå som att jag är medveten om att jag övernojjar. Ändå kan jag inte få bort känslan. Om sen det nu är så att hon inte är intresserad av mig (fast kanske av andra orsaker bara) så sänker det mitt självförtroende sjukt mycket och jag blir mer och mer försiktig med vad jag ger mig in på.

Nu lät dethär bara som en "jag är olyckligt kär" text men det är inte så. Jag försökte bara få fram ett exempel på mitt dåliga självförtrodende.

Jag behöver tips på vad jag kan göra för att stärka det. Jag försöker själv men jag lyckas inte. Jag vill inte vara den stela killen som är skiträdd för att göra fel och på så sätt blir tråkig. Och jag vill inte vara den som inte tar initiativ till saker för att jag är rädd att allt ska gå åt helvete.

Nån som är i samma sits, har varit eller förstår vad jag menar?

I'm like a black man without his cane!