Att bara dra

Jag kände likadant för 4 år sedan och drog snabbt efter studenten. Levde i Latinamerika, jobbade och letade efter mig själv. STill havent found what Im looking for. Men jag är närmare. Jag kom hem för första gången för en månad sen. Kulturchock, ja.. Men det var den bästa grej jag kunde göra i livet. Kör bara, tänk inte.

Känslan av att vilja fly kosan och se ny mark föddes för mig någongång i mina tidigare tonår och har bara växt sig starkare med åren. Blev allt mer less på den slentriana vardagen med dess fasta rutiner, min lilla storstads oförändliga mentalitet, fyrkantiga människor och strama ideal. Nej jag skulle bli galen av att fastna.

Jag har alltid haft en rädsla över att fasta i samma hjulspår och sluta som min mardröm:
pendla-stämpla-knega. komma hem till teven kanske lilla katten. 5 dar i veckan.
diska-tvätta-städa. gå till konsum-konsumera.
skotta garageuppfarten-vattna blommorna-klippa gräsmattan.

Sen kommer helgen och man super sig så full man kan på sina lilla ledighet, sen tillbaka till ruta 1. repetera repetera repetera.

(nån gång var tredje år kanske man unnar sig en vecka på Kreta, äter glass och tänker hur bra(...) livet är)

äta-skita-sova-äta-skita-sova-äta-skita-sova-äta-skita-sova.


Flyttade till Oslo för mindre än en månad sen, (åäö-är dock hemma i (miss)fostetlandet nu över jul). Väldigt snarlik kultur, men endå så långt ifrån det jag vuxit upp med. Jag känner att för varje ny plats jag ser så växer jag en liten macrometer som människa. Att andas ny luft och känna andra vibrationer. Distansen man får till saker som man annars tog för givet och att få lämna vissa rutiner och börja på nytt känns så jävla givande. Varje gång ser man (läs: jag) lite klarare hur den väg jag borde vandra sträcker sig.

Snart kommer Oslo bli för litet och kallt för mig, till sommarn blir det söderut och länge. Det finns så många människor jag inte hunnit skakat hand med än, platser jag inte har sett, träd jag inte klättrad i och berg jag inte bestigit, språk jag inte hört talas, mat jag aldrig smakat, vatten som aldrig svalkat, eldar jag aldrig kännt värmen ifrån och fåglar jag inte hört kvittra.

Väldigt bra tråd, jag som nästan hade gett upp det här forumet.


Hur kan du med säkerhet säga att planeten är rund, tillsvida du inte vandrat runt den?

BC99 P25 : Jag förstår vad du säger men saken är att ingen gör ju nått när dom väl är i sverige. Alla klagar på att det bara är, jag citerar:

pendla-stämpla-knega. komma hem till teven kanske lilla katten. 5 dar i veckan.
diska-tvätta-städa. gå till konsum-konsumera.
skotta garageuppfarten-vattna blommorna-klippa gräsmattan

.

äta-skita-sova-äta-skita-sova-äta-skita-sova-äta-skita-sova.

Ta och hitta på något istället?! Istället för att komma hem och sätta på dumburken så gå ut och hitta på nått liksom!!

Sen kan jag förstå, själv bor jag i GBG och kan känna att jag skulle vilja ha ett större utbud på konserter och så... men att klaga på att man bara knegar och bla bla är ju inget annat än ens egna fel.

Vikktorius: Jo visserligen är det sant. Men sen är det ju faktum också att vår kultur i Sverige är inte riktigt anpassad för spontanitet av den graden som man upplever i många andra länder.

Det är väll för att man upplever saker som att gå på stan, gå till stranden och andra vardagliga grejer som "spontana" utomlands bara för att det inte tillhör ens vanliga vardag.
Allt handlar ju om vad man letar efter,oftast är det ju dock så att saker och ting finns mitt framför näsan på än bara det att när man fastnar i sina vanliga vardags mönster så är det svårt att se något annat, men i själva verket så finns det 1000 saker du kan hitta på..

jag har lite liknande tankar, men för min del skulle det räcka med att flytta till en ny stad. Har det inte så överdrivet bra just nu, 22 år och bor hemma igen efter några strapatser till Wales och Norge, jobbar på timmar, framtiden är långt ifrån säker, vet egentligen inte vad jag vill göra, är rätt trött på min hemstad..mina bästa polare bor i andra städer, och man bara går o ödslar bort livet kan jag känna. Jag vill iväg o börja om någonstans så man kan vara precis så som man vill, det är rätt svårt att bryta gamla rollar som man har i bekantskapskretsen när man bott i samma stad så länge, gamla men sen man var ung har förföljt en även om jag har förändrats sen föör i tiden så är det svårt att få andra att se det, man faller lätt in i den gamla vanliga rollen, för den e man ju bekväm med, men inte den jag vill ha.
Så att flytta o skaffa bostad o jobb nånannastans vore de bästa man kunde göra, men de e ju inte så lätt att bara göra det utan vidare..

tills vidare får man gå o knega som vanligt, om man har jobb efter nyår sånt vet man aldrig som timanställt, även om jag tror det. Får se när chansen att sticka dyker upp :)

lätt att romantisera en sådan tanke.. ja har flyttat kanske ett 30-tal ggr i mitt liv.
bytt stad tre ggr. nu har ja precis återvänt till huvudstaden. kände likadant i början att ja va så less o bröt me alla inkl familjen.
baksidan e rotlösheten.
känner mig inte hemma någonstans idag. det ja velat mest sista året e att skapa ett hem någonstans, en fast punkt o börja bygga upp något hållbart me trygga fasta rutiner o allt va d innebär. liksom raka motsatsen. e less på att va typ turist överallt o inte kunna kalla något mitt eget.
tänk efter ordentligt innan du gör något bara d blir lätt att flyttar man en gång så hindrar inget en från att flytta en gång till så fort d inte e nytt o spännande. sen efter några år kommer du på att du hör hemma överallt eller snarare ingenstans...

Alla tänker väl sådär ibland.

Tyvärr handlar det nog ofta om att gräset kanske är grönare på andra sidan. Men sticker du kommer knappast hängmattan och pina coladan stå där och vänta på dig. Du kommer få slita skiten ur dig där du hamnar. Men å andra sidan är det ett äventyr och åtminstone den första tiden kommer nog kännas jävligt ball. Du blir totalt lost, har inga säkerheter nånstans. Sen sätter sig den vardagen också, och du blir lika uttråkad igen. Då kanske du måste dra igen. Tills du känner att du inte orkar längre. Då flyttar du hem till Sverige, som alla andra (du öppnade ganska stort för det i och med "kanske hälsar på då och då").

Så tro inte alla problem löser sig för att du sticker, men det är inget som säger att du inte kommer få jävligt många intressanta upplevelser. Och det kan det vara värt, kanske?

Jag drog en gång, med den där tanken som flera snackat om - att aldrig egentligen komma tillbaka. Var trött och less på livet, deprimerad och däran och bestämde mig för att åka till Ryssland. Nu är väl kanske Ryssland också ett extremt ogästvänligt land, men jag fick som ni säger verkligen en chock. Allt var annorlunda och jag hade inga sociala kontakter, visste ingenting, talade inte språket.

I början kändes allt bra men sedan började jag längta hem och så vidare. Träffade inte vänner i början vilket var riktigt, riktigt jobbigt! Senare så träffade jag polare och då blev allt mycket lättare och som någon skrev i tråden så är ens sociala skills EXTREMT viktiga! Nu inbillar jag mig i och för sig att Rysslands expats community är mer tättbefolkad av konstiga människor eftersom att Ryssland inte är något land man åker till för att glassa... De flesta som var där verkade ha flytt från någonting hemma och ha egna konstiga problem.

Jag hade bestämt mig för att vara där i nio månader och var också där den utsatta tiden. Det jag lärde mig var att det kanske inte så mycket var min situation hemma som det var fel på utan snarare min inställning. Jag har aldrig mått så bra som jag gör idag och jag lärde mig extremt mycket under min utlandsvistelse, inte minst att bli betydligt mer socialt kompatibel!

Sammanfattningsvis:

Att åka till Ryssland är det bästa jag gjort. Den resan och den möjlighet att skaffa sig distans till livet hemma som den gav mig har förändrat mig som människa på ett mycket positivt sätt.

Åk iväg om du känner att du vill se någonting nytt och tror att du mår bra av det, men se det inte som ett misslyckande om du längtar hem och med tiden väljer att återvända hem. Det är hur du mår som räknas.

Som så många redan har påpekat finns det både för- och nackdelar med att bryta upp med ens ivanda rutin hemma, och jag tror egentligen att det är vad det handlar om till syvende och sist. Man kan åka och knega på samma sätt någon annanstans, bara man får variation i umgänge, kulturella intryck osv.

Jag har gjort detta vid tre tillfällen. Som längst i drygt två år (till Tokyo).

De som är ens kompisar har man kvar när man kommer hem, det är egentligen rätt sjukt hur snabbt allt känns som vanligt igen efter två fikor. Samtidigt vill jag minnas, att precis som någon tidigare nämnde, är en nackdel den rotlöshet man känner. Att vara beredd på denna och den anpassning som krävs vid eventuell hemkomst underlättar. En annan nackdel, som jag upplevde det, är att man kan känna att man blir vänner med, speciellt folk i liknande situation som en själv (dvs. andra expats) på ett annorlunda sätt. Vilket inte alltid ger de bästa restultaten långsiktigt. Svårförklarat, men det är typ som ens standarder på vänner blir något mindre kräsen, och efter ett tag så börjar man inse att de här lirarna kanske inte var så värst sköna...

Men överlag rekommenderar jag det verkligen. Kommer inte komma med några klyschor om att finna dig själv eller att allt kommer vara underbart, men det ger distans till ens invanda sociala mönster och ger dig perspektiv på otroligt många saker. Jag känner att man utvecklades på flera plan och att det fick en att vara överlag mer nöjd med sin situation och få lite mer insikt i vad man vill ta vägen efteråt. Go for it!

P.S. Personligen så har jag inte de bästa erfarenheterna av att kombinera detta med eventuell flickvän. Om du funtar på att dra en längre tid, överväg att även sätta förhållandet i pausläge, kan vara bra för utvecklingen av detsamma också faktiskt.

Vikktorius

Det kan ju också bero på vilken stad man bor i. bor man i en mellanstor stad i detta land går det ju rätt fort att prova på det mesta stan har att erbjuda så efter ett tag kan jag förstå att man nöjer sig med tv:n efter jobbet och sen självklart tröttnar på den rutinen också. saken är ju att när man är där, vid "det vägskälet" så har man ju alltså redan gjort allt.

så känner iaf jag. ex, vart festar man när man gått till samma ställen i 2-3 år där det bara finns 3 klubbar varav knappt 2 är bra?

Har också funderat på det, och det skulle ju nästan vara bra nu när jag inte har ett jobb. Så har ju inget att förlora på det. (pengar har jag det är inte där problemet ligger för mig, det är nog mer.. fegheten). Hur gör man när man bara drar?

Man blir desperat? Som jag, varit arbetslös i 10 månader nu. Fick spel, så jag sökte jobb i andra länder inom EU. Fick inget, sökte i USA. Där fick jag massor av jobb men inget visum. Sökte i Canada, jackpott! Så jag drar nu den första februari. Trivs jag, så stannar jag för alltid. Om inte, så är jag tillbaks om ett år med massor av kunskap och erfarenheter.

Som sagt, vad har du att förlora?

coolt, jag har alltid tänkt att Kanada är ett land jag skulle villja bo i, verkar ha på ett ungefär samma mentalitet som i sverige plus att de e hockeytokiga :)

skriv o berätta hur de e sen :P

Slug: Har jag växt upp i fel land eller är inte Sverige också hockeytokigt haha? :P

BC99: hehe nja de vettifan, klart att vi e relativt hockeyintresserade, men fotbollen är ju större, konstigt nog, då vi suger på fotboll.

men min uppfattning om Kanada fick sig en ordetlig käftsmäll inatt då osportsliga spelare och publik deltog tillsammans med domare mutade av kanada till att Sverige förlorade i finalen...
kanada var dock bättre men vi fick ingen riktig chans dock..jaja..fel forum ja vet..

Har haft samma idé. Varför leva efter andras förväntningar? Gå ut gymnasiet, ta något år ledigt, börja plugga igen, skaffa jobb, lägenhet, flickvän/Pojkvän, ta examen, få jobb, bli befodrad/byta jobb osv osv.. Jag tror nog att vi alla känner oss lite väl "låsta" ibland att livet ska vara på ett visst sätt, människorna omkring oss förväntar sig att man lever sitt liv "rätt".

Jag tycker då att livet ska handla om historier och kärlek. Jag vill kunna sitta 90+ och för mina barnbarn berätta allt jag har upplevt i livet och om alla människor jag har träffat på, hur jag gjorde det som gjorde mig lycklig och harmonisk och hur jag klarade av de värsta stormarna (för de möter man så småningom på). Jag behöver inte dö och efterlämna mig flera miljoner med ett fett hus med tio bilar och en yacht + sommarhus i saint tropez, whatever liksom! Så länge jag känner inom mig att jag inte bara arbetat MOT något utan FÖR något, just nu, i nutiden. Vi ska inte "leva för att jobba, utan jobba för att leva" och just nu känner jag att i den världen vi lever i, så är man inte mycket om man inte har någon sorts universitetsutbildning/högre utbildning. Varför är det så?

Frågan "vad vill du bli när du blir stor?" är liksom föråldrad. Varför måste man ha en plan så fort man lämnar boet? en bestämd plan på vilket utbildning man vill plugga, var och när och hur. WTF, jag känner för att arbeta som säsongsarbetare i the outback i Australien liksom..vrf? jo, min ambition är att lära mig om platser, arbete, kulturer, människor, länder och det får jag inte genom att sätta mig på ett kontor och bläddra i papper. Jag söker inte efter trygghet och kommer nog inte göra på ett ANTAL år.

Blir så irriterade på människor som fnyser åt människor i t.ex 40-50 årsåldern som inte har det där typiska svenssonlivet. Som kanske inte har ett fast jobb, är skild och fortfarande flänger runt på klubbar och har trevligt..whatever makes them happy, right? Det är inget misslyckande. Livet är INTE en redan ifylld kalender, det är DU som håller i pennan!

Blir intressant att finna var jag är någonstans i livet om 10-15 år..kanske vill jag DÅ ha tryggheten av en fin lägenhet, ett jobb, tvåveckorssemester till ett varmt land, familj och en ICA affär alldeles i närheten där jag varje dag träffar samma människor. Vem vet.

Jag känner alltid för att dra, nu har jag varit på samma ställe och situation i 5 månader och det är way för länge. Rastlös själ!

Alla känner väl igen sig i detta ämne?, alla har vi haft tider i livet då vi tänkt att bara dra?
jag är inne på totalt samma spår som dig, inte för jag är fed up med sverige bla bla sverige är skit bla bla folk är dumma i huvet, utan för att man sitter i sin stad, jobbar, hem och gör sig redo för nästa arbetsdag.
Tänk så mycket vi missar, tänk alla städer, alla länder.
Jag ska försöka hålla mig kvar här ett tag till, sen följer jag hjärtat och drar
inte för att bosätta mig i ukraina likssom men för att se mig omkring.
så många länder jag bara kan, lära mig deras språk, insupa deras kultur, fylla min ryggsäck med vetskap så man inte ser livet genom sin lilla bubbla.
världen är större än Sverige!

mitt råd till dig är släpp allt, börja med en litet joytrip och se var du står efter!
om du fortfarande känner samma sak, ge dig iväg.
Och ha som mål att återvända till sverige en dag, tillbaks till dina rötter
(om du inte hittar något ställe du verkligen vill slå dig till ro)

Det är iaf så jag ska göra..

"följ ditt hjärta.."

/Ä*

Känner samma, fast jag vill bara dra temporärt i kanske 2-3 månader, så man verkligen får en insikt i hur det är att vara exempelvis utomlands, och sedan flytta tillbaka hit för att verkligen känna vad jag vill. Prova något nytt helt enkelt, känna på hur grönt gräset är på andra sidan.

Problemet är ju, som många redan påpekat, att det blir vardag även på ens nya hemort oavsett hur coolt allt verkar vara i børjan.

Jag firar snart fem års boende utanfør Sveriges gränser och har helt ärligt ingen aning om det är ett bättre val än att stanna i hemlandet. Man stack før att man inte hade någon aning om vad man skulle gøra efter gymnasiet och man inte riktigt var sugen på att plugga och man stannar tillräckligt länge på varje plats før att inse att man fortfarande inte har någon aning också beger man sig till nästa plats.

Gør som resten av folket och se om du finner dig själv i en bucket i Thailand. Funkar inte det så är väl nästa steg att sitta på ett fängelse i Bolivia och snorta kola.

spoo
Blev jätteglad av att läsa ditt inlägg. Du har HELT rätt. Och du skriver fint!!!

Mycket bra inlägg här av alla...
Tänker på att dra varje dag,som nån sa samma skitvardag hela tiden,
Nu innan jag ska dra härifrån måste jag skaffa mig ett jobb för att kunna dra, sen tänkte barcelona typ lära mig spanska...

Mina vänner alla har flickvänner som dem sitter och tofflar till nuförtiden,gemenskapen e död mellan polarna.möts av trista och sura miner varje dag vilket får mig att dra ännu mera.

Själv har man inte funnit kärleken alls,kanske utomlands dock,fan vet jag?
Min dröm är att dra till RIo och jobba på nån Bar vid stranden eller liknande och lära mig portuguisiska och träffa vackra senoritas..

Men visst efter jag sparat kommer jag defentivt dra,,kanske i 6 månader typ och sen hem igen på så sätt får man lite av varje!

Alla säger barcelona, åk dit om du vill lära dig svenska. Jag bodde ett år i Huesca, en mindre stad mellan baskien och cataluien... Jag pratar flytande spanska o blir behandlad som en gud när jag kommer dit... I en håla är du exotisk, i bcn äru en i mängden o kommer mest hänga med tyskar med dreads som dealar kola...

Nej nu va jag ovanligt cynisk, men jag föredrar absolut spanien, o det e nog inte så mkt som att platsen e spå mkt bättre utan just att platsutbytet ger mig underlag att kunna ändra på mig själv som person, båga mer, vara mer öppen etc, sen så är festerna och vädret i spanien FAN så mycket bättre också...

Men man känner sig nog låst här mkt av familj och omgivning---

Jobb... vilket jobb som helst funkar nog bra om man har schyssta o roliga medarbetare men den turen har man inte alltid...

När man mår som sämst och lyckas stå ut så kommer det ännu godare saker än du någonsin upplevt, när du minst anar. Så gör det bästa av situationen och ta tag i dina problem. Om du inte har energi så leta upp alla små minutrar då du faktiskt har tid till att göra något som samlar upp energi. Och sluta jämför med annat. När du säger "land" så tänker du säkert på ett varmt skönt land på andra sidan jorden där de inte alls finns några bekymmer. Tro mig, de finns de, värre. Så de bästa du kan göra är att stanna och ta tag i de som får dig att må dåligt. Såg i en insändare igår då de var en tjej som skrev: Jag har botemedlet mot dem här tiderna. Gå upp extra tidigt, ta en promenad och sen vila en timme efter jobbet. Kanske du borde hitta ditt sätt att koppla av=) En sak till. Kanske du behöver liva upp de. Gå på en kurs som du aldrig skulle gå på förut, hitta på nått med flickvännen. Vad är du sugen på?

Ouff, gud vad jag är där. Värre än nånsin vill jag bara gitta nu. Läser Shantaram också så man blir ju sugen på att dra till Indien eller nåt och bara försöka överleva där.

Om nån har nåt bra förslag och VERKLIGEN vill dra, är jag nog på. Har bara runt 5000 nu, men kan nog fixa mer.

någon här inne som hör ordsprålket gräset är alltid grönare på andra sidan stängslet ;)

det kan nog vara skitbra att dra ut och resa ett tag och se nya platser men det löser inte altid problemen, att jobba som säsongsarbetare i australien är nog inte så jävla häftigt i längden och de allra flesta tröttnar nog jävligt fort på att flacka runt..

en sak ni kanske måste inse är att man kan följa sina drömmar och ha kul i sverige med om man bara tar tag i det.. och att se ner på universitetsutbildningar och liknande är ju bara patetiskt, ett par års studier i något som intresserar en kan nog vara ett bra mycket större äventyr än att springa runt och plocka weed på nåt varmt fält i australien..

vart ni än hamnar i världen så måste ni hitta er väg, er dröm, något att gå upp i för att bli lyckliga.. så tror jag..

vill man flacka runt så är väl det smartaste att utbilda sig till något där man får resa, då får man göraq något vettigt medan man drar runt.. bli forskare inom något kul ämne, börja med extremsport eller klättrning och bli guide bland några berg, bli läkare och dra iväg med läkare utan gränser eller FN, bli arkeolog, skidinstruktör whatever..

att kunna något är bra även om man bara vill flacka runt, man blir inte automatiskt en svensson för att man utbildar sig, man blir en svensson när man slutar söka och vara nyfiken.. du kan bli lika mycket svensson på en strand i rio som i gnosjö i svedala..

"A darkness carried in the heart can not be cured by moving the body from one place to another"

det viktigaste är inte var man är utan vad man gör ;) varje människa är en ö. vi lever alla i en illusion. du känner dig inte hemma någonstans om du inte är trygg i dig själv. ditt inre ska vara ditt hem. fly inte verkligeten se den i ögonen. lev i nuet. CARPE DIEM/ SEIZE THE DAY/ FÅNGA DAGEN.

nä men seriöst så mår vi väl bäst när vi rör på oss, jag tror att nomader är de lyckligaste människorna i världen. De har iaf den bästa livsstilen i viss mån, antar att öknen kan vara jobbig att leva i.

Det är sjukt vad många som känner så här som är dryga 20. Även jag.

Jag funderar om det är en fas man växer ifrån, man "mognar". Dock tror jag att man kanske ska ta vara på den här känslan, se det som något bra.

Jag har oxå ett hyffsat jobb, flickvän jag tycker om, förstahands kontrakt. Allt ser för en gång skull ljust ut. Jag har verkligen letat efter ett lugn, en harmoni här hemma i Sverige men jag lyckas inte.

I flera år har jag tänkt att jag bara ska dra.. Våga chansa nån gång i livet. Det värsta som kan hända är ju att man hamnar nånstanns som inte funkar för en alls, man längtar hem osv. Ja då får man la flytta hem och börja på ny kula.

Jag har längtat att bli av med jobbet fast jag trivs, jag vill vara ledig, ha sommarlov, dricka bärs, röka en jolle i solnedgången, åka bräda och umgås med mina vänner som vi gjorde när vi var yngre.

Jag tror jag framförallt vill bli av med allt ansvar. Jag är så jävla trött på att ha ansvar för mig själv. Jag funderar ofta på hur det är att sitta på kåken, kan man tänka igenom sina val och sitt liv, filosofera. Ha det lungt och låta någon annan bestämma. Få sitt mål mat om dagen och sin säng.

Sen att jag är en sån prylbög stör mig oxå, jag är verkligen en materialist. Jag har så mycket dyr teknik så jag vet inte ens vad jag ska göra av all skit jag införskaffat mig. Och ändå vill jag ha mer när jag ser en cool pryl.

Jag vill bli budda, filosofera, inte ha några needs mer än mat och lugn o ro i naturen. Jag vill sitta på en sten och röka heroin, nej jag vill vara high on life. Typ dricka friskt källvatten i en djungel och vara helt tillfrids med mig själv.


Hur säger man upp sitt liv? Måste man dra? Kan jag säga upp mig, leva på soc, försöka hitta en inre balans och bara sitta o meditera på en kulle här i sverige? Måste man verkligen söka lyckan utomlands, det är lockande men nästan alla jag vet som bara "drar iväg" kommer efter några år och säger att det var lärorikt, blir deppiga och får inga jobb..

Shit vad jag behövde skriva av mig. Sorry!

HAah nice toyboy, fatta hur skevt allt blivit när alla börjar känna atte e större frihet att sitta i finkan än att leva utanför...

Jag vill fan göra lumpen nu

Jag kände precis så.. Klarade inte av mig själv och mitt liv. Hade det riktigt jobbigt hemma "med min mamma och styvfarsa". Så jag flyttade.. tog kontakt med mig biologiska farsa och flyttade till kalifornien.. Gav upp allt. Men efter bara några dagar kände jag att det inte funkade. Kändes som jag var ensam på jorden. Även om jag alltid haft bra med vänner som stöttat mig och som jag fortfarande kan prata med. Men det kändes fel. Fick ångest och började må riktigt dåligt. Kan ju inte säga att min pappa lever fattigt. Har egna företag och jag lever just nu riktigt "lyxigt". Men det är inte värt något i förhållande till det jag saknar. Funderar nu helt ärligt på att flytta hem till sverige igen.

Men i vissa fall tror jag det kan vara bra. Tror att man hanterar det olika. Jag är väl inte sån som klarar av det.

Känner likadant som trådskaparen, har fastnat i mitt egna sorgliga liv, som kanske inte är så sorgligt egentligen. Känslan utav att ha en liten fågel i bröstkorgen som vill att jag far iväg ifrån det här fördömda svenssonlandet, ifrån den fördömda bruksorten man bor i, ifrån den inrutade varadagen och jaga den där sanna lyckan är ju ständigt närvarande.
Visst vill man göra det men det är ju inte så lätt i dagens samhälle att "bara dra". Jag själv ser ju direkt komplikationer, pengar är ju det första problemet.

Hade man gott om pengar skulle det vara möjligt, har du gott om pengar?

YoL P19

Inspirerande. Fick ett intryck av att du var en tjej som skrev, no offense ;)

Hade man gott om pengar skulle det vara möjligt, har du gott om pengar?


Jag var pank som fan. Men jag salde rubb och stubb och slavade pa en klubb som diskare. Ar man motiverad sa ar man.

Sky's the limit! :)

Här inte läst hela tråden men har är mitt tips ;)

Går att göra enklare o billigare varianter..iaf till en början

Earthship




Nytt forum som precis har startat.
Hoppas verkligen den växer eftersom alternativt sätt att leva behövs

Länk till http://ekobyar.se/

Länk till http://www.youtube.com/watch?v=2TbxhpG-Y4Q

furder vänta tills du känner på de riktiga livet,

BC99 P25

Jo men då fixa du ju "gott om pengar".. hur man får det är oväsentligt. Men man lär ju ha det
jag själv har ju t.ex inte ett jota att sälja som är värt nått. Äger inte ens lägenheten jag bor i, inge häftig bil, tv, dator etc etc (sånt som annars kan ge lite inkomst).

Pengar är ju dessvärre ett måste i vår värld.

Illsnidig: Neither did I brother. Bodde i en hyreslagenhet. Ganska deprimerande ocksa att se det hem man byggt upp under en 4,5 ars period, var knappt vart fem tusen spann nar man salt allt. Men som sagt, motivation.

Hur gick det för trådskaparen?

Toyboy du får väl starta ett chill kollektiv nånstans och bli självförsörjande då behöver du inget jobb

Bra tråd.

Jag åker själv om 15 dagar. Sagt upp mig från jobbet och lägenheten och har gett bort en del av mina grejor. Jag åker med en kille som heter Adam, han har varit ute i världen i 2år nu utan några pengar, bara glider rundor och existerar. Sjukt mycket intressanta saker han har att dela med sig.

Jag är själv snart 23, år så jag tycker detta är helt perfekt för mig. Att äntligen göra en resa och lära sig om en själv. Något skolan inte lärde dig.

Bloggen är inte igång än, men om någon är intresserad att läsa hur det är att resa med liten/ingen budget alls är ni välkomna att läsa på min sida freefallin.se. Dock är där inga inlägg än, jag har inte börjar resa ;)

Så jag har köpt en djembe trumma och han lirar gitarr. NU jävlar ska jag LEVA!

jag hade inte så mkt å göra hemma så ja tog mitt pick å pack å åkte till london, svårare än så var det itne.
lgh får man dirket (läs plats i kollektiv) å jobb tog mig 2 dagar.

glömde tillägga, det va gubbvärt att komma tillbaka för då blev allting så otroligt mkt bättre !