Varför förstör man för sig själv???
Jag tycker mig ha sett en tendens hos oss människor, och det är att vi pajjar saker för oss själva. Ibland med den till synes enda anledningen att knulla upp det för en själv. Värt att notera är att det inte handlar om ren och skär dumhet för att man glömmer, inte tänker sig för eller inte inser konsekvenserna av sitt handlade i de fall som jag syftar på. Det är mer som ett slags desktruktivt beteende med inslag av självhat/förakt(?) som tar sig uttryck i form av att man gör saker som man vet kommer göra livet surt för en själv, och man gör det med berått mod så att säga. Själv så har jag lite svårt att förstå varför jag handlar fel, när det skulle vara så enkelt att göra det rätta. Rätt och fel blir ju här väldigt subjektivt men häng inte upp er så mycket på det. Folk jag pratat med har i många fall instämt men jag har inte kommit fram till någon tillfredställande förklaring till beteendet, kanske finns det något ord för det i psykologin? Jag kanske är otydlig men jag försöker mest förmedla känslan av när man vet att man gör fel, utan att det på nåt sätt ger en nånting annat än ångest, bara för att jävlas med sig själv. Why oh why?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
ett sätt att känna att man lever?
http://www.kommandot.se/wp/
jag tror att det bottnar i att man inte tycker man är värd något bra. eller inte förstår varför man skulle vara det. som när man har en partner man älskar och sen bara sabbar förhållandet genom att göra något korkat. typexempel.
Håller med Medoria.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Ur en biologisk och historisk synvinkel var risktagande en viktig faktor för människans utveckling, antagligen mycket mer förr än idag. P.g.a. det naturliga urvalet har därför risktagande individer gynnats, och därför förökat sig mer. I exemplet med otrogenhet är chansen att man har en partner "vid sidan om" (eller hur man nu ska uttrycka det) och risken att man blir av med sitt nuvarande förhållande. I dagens samhälle är det antagligen bättre att vara mer försiktig, men det har bara varit så i 100-200 år, och därför har våra inbyggda biologiska vanor knappt ändrats. kanske inte så filosofiskt svar :P
som när man inte vill gå och lägga sig fast man borde...trots att vad man än gör inte stimulerar än i stunden.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
destruktivitet kanske är ordet du söker?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Jag förstör för mig själv med jämna mellanrum. Är på god väg just nu. Kan verkligen inte stå emot. Oh well :)
Not all alien reptilians are of a negative spiritual orientation.
tngsten P25 vad ska du göra:)?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Det är faktist spännande på ett sätt, typ lite spänning i ett tråkigt liv, så tror jag det är. Jag har också sett andra göra liknande saker, sånna jag tror du menar, och det är ett ganska underligt beteende.
Det var en gång en rappare som ville vara som alla andra, och plötsligt var han unik.
Det är oftast roligt när man gör något som är dumt medvetet, inte i förhållanden och sådant såklart. Men att göra saker som man vet att det kanske kommer konsekvenser på ger någon form av spänning tycker jag. Fast det är fan inte kul när dom kommer haha
www.myspace.com/verbalvandalmuzic
människan är ett behovsdjur...vi söker ständigt förbättring.när allt går som det ska så är d lätt att man fuckar ur saker för att fixa d...typ som när man var liten o lekte med lego för att förstöra d för att bygga upp d....haha
http://www.myspace.com/bizzlebeats
förhoppningsvis är det ett beteende du växer ifrån. jag gjorde det. i tre år har jag gjort allt för att styra upp mig själv och mitt liv. aldrig mått så bra som nu
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Handlar det inte lite om att tänja på gränserna och se vad man själv och ens omgivning pallar?
Tror mycket väl att en del sånt där beteende bottnar i att man vill tycka synd om sig själv efteråt. eventuellt att andra också ska göra det.. Kanske e man trött på tjat från någon så de slutar med att man gör precis tvärt om fast man vet att man förstör för sig själv.
So?
Vet hur det är. Men jag tror inte det handlar om att jag inte tycker att jag är värd något bättre, utan det har med min syn på utveckling och erfarenhet att göra. Alltså, ju mer jag sätter mig i skiten, desto hårdare är vägen upp, och iochmed mitt totala självförtroende så är jag garanterad framgång. Har jag nått framgång från botten har jag lärt mig mer än en annan, som tagit den enkla, mer intelligenta vägen. Vet inte hur jävla konstigt detta låter för andra, men det är rätt logiskt i mitt huvud.
"Any society that would give up a little liberty to gain a little security will deserve neither and lose both." – Benjamin Franklin
Du får de ju iaf att låta jävligt bra. haha fan starta ett företag å kör. :P
So?
Nu vill jag tillägga att framgång inte betyder att jag blir känd, rik eller framgångsrik, utan bara att jag klarar av det som krävs, och lär mig av varje upplevelse. Så, när jag sitter tillräckligt mycket i skiten så ska jag ta tag i grejer och jobba mig uppåt. Lättare sagt än gjort, men det ska bli kul att göra.
"Any society that would give up a little liberty to gain a little security will deserve neither and lose both." – Benjamin Franklin
b0ris P22 Ingen aning. Svårt att tyda stjärnor när det gäller mitt känsloliv. Förmodligen något jag inte kommer ångra fast det kostade mig pengar, tid och obehag. Jag håller dig uppdaterad.
Not all alien reptilians are of a negative spiritual orientation.
Massa intressanta tankar. Skönt att se att man inte är helt ensam om det här fenomenet (hej kamratposten :P). Blir nog till att bli lite vänare mot sig själv i framtiden så man inte riskerar att dö av hjärtinfarkt efter att man lånat pengar av maffian och kidnappat nån polis bara för att.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Jag vet precis vad du pratar om.. Det är sjukt konstigt ändå. Jag tror att många har svårt att handskas med Lycka, det blir liksom en "jaha vad ska jag göra nu då?"-Känsla. Medans om man är olycklig så är det lättare att sätta ord på sina känslor och därmed lättare att veta vad man ska göra med dom.. Vet själv hur det är när man skriver musik, såfort man är deppig så ööööser man ut låtar medans om man är lycklig så dör typ inspirationen ut... TYP. haha
personligen såe jag expert på att fucka för mig själv och oftast när jag beteer mig på sånt vis så är det av rädsla för att lyckas. och det gäller i allt... rädd för förändringar trots att jkag ständigt strävar efter dom. rädd för att allt ska gå bra o jag ska lyckas för sen då? haha... sjukt... detta gäller i förhållanden, affärer, intressen osv... sen finns det fall där jag är ambivalent. vet inte riktigt åt vilket håll ja ska gå typ. säg att jag kanske har en karriär eller något liknande på ena sidan och något liknande på andra sidan och valet blir jobbigt. aa då ser jag till att fucka upp den ena vägen ordentligen så ja inte kan återvända och blir tvungen att köra på alternativ två... tänk dig en typ snickare eller byggmästare som står inför sitt livs verk typ. när han nästan e färdig så skiter han i allt o river hela huset o börjar om. rädlsa för o lyckas så e jag jämt... men det du beskriver det är just det, rädslan som styr... självförakt, dålig självkänsla osv osv osv... orsakerna kan ju vara hur många som helst och variera från person till person. men det är ändå rädsla i grund och botten som får oss att fucka up.... göra det lätt för sig...
"who's callin' the shots? we hit that man first..."<br><br>Disatisfaction bring change
ForceOne tänk dig en typ snickare eller byggmästare som står inför sitt livs verk typ. när han nästan e färdig så skiter han i allt o river hela huset o börjar om. Det kanske är själva byggandet som är intressant?
scrotum P18 aah ja tycker det... men poängen va mer att man aldrig slutför någit utan bestämmer sig redan innan att nää d blir inte bra...
"who's callin' the shots? we hit that man first..."<br><br>Disatisfaction bring change
Åh jag vet. Om och om och om igen... För mig handlar det lite om att jag inte vågar tro på att något kan vara bra på riktigt. Som någon sorts idiotisk skyddsmekanism, om jag från början är inställd på och tror att det kommer skita sig så är jag beredd när det gör det. Dessutom har jag då inte varit dum nog att ha varit naiv och trott på det hela. Och eftersom man tror att det kommer gå åt helvete - så gör det det. Negativ energi equals negativa konsekvenser. Det värsta? Fastän man gått runt och väntat sig så gör det lika förbannat ont varje gång det skiter sig ändå .
Superflajj. http://aakermans.wordpress.com
Är inne på samma spår som några av de föregående talarna... Jag tror det handlar om en rädsla över att inte våga se sina verkliga problem. Problemet att inte kunna känna lycka, glädje och lugnet som man tycker borde finnas hos en när allt är "bra" runtomkring en. En "Allt är bra men jag är ändå inte glad" känsla. Då bryter man helt enkelt mot det som finns, det som man undermedvetet tycker borde göra en glad. Men faktum är ju att du gör något "mot" din nuvarande situation. Även om man vet att det är dåligt och kommer fucka upp för en så gör man det. Och det tror jag grundar sig på att man faktiskt inte är glad, fri, lycklig, nöjd med den situationen man för nuvarande befinner sig i, trots att man VET att man borde vara det. Men istället för att kämpa bättre så gör man något dumt, något konkret så att man får den här obehagliga känslan av att inte vara nöjd fast man borde, ut ur kroppen. Och ens tankar hamnar på självförakt, ens eget fel osv osv, just för man är så rädd för att förlora allt om man verkligen lyckades på riktigt. Jag tror alltså att det handlar om att våga spela för vinst, istället för att frivilligt ta en trygg förslust. Men att lyckas samla det modet är inte alltid lätt, för då spelar man helt plötsligt utan skyddsnät, och dom som har ramlat, dom vet hur ont det gör. därför fuckar vi för oss själva med flit, för då riskerar man inget och man vet vilken skit som väntar. Självkänsla och självförakt, mod drömmar och ambitioner. Det finns många ingredienser i den här soppan enligt mig iaf.
Jag brukar tänka hur man förstör sig själv fysiskt. Som att röka. Har tänkt vilken sjuk grej egentligen. Männiksor går omkring med en pinne i munnen och andas in rök från den. Och de känner lugn och njutning av det. När det i själva verket förstör deras kropp och hälsa.