Vad är en 30 års kris?

Vad är en 30 års kris?

Har jag en 30 års kris?
Vad är det?
Är det när man inser att livet är en besvikelse och blir vuxen tråkig och ger upp sina ideal?
Är det bara medelklass människor som kan leva som tonåringar hela livet?
Hur fan tar man sig ur det?
Hur kan man undvika bli en Svensson (när man bor i en småstad? flytta eller?)

Alla mina vänner och gamla vänner och gamla klasskamrater har familj och barn utom en och nu kanske det är på gång där med. De som finns i bekantskapskretsen som inte har jobb och barn är alla fd missbrukare eller fd alkoholister.
(Alkoholism är sjukt vanligt bland män mellan 20-30 år och ökar bland tjejer i samma ålder).

Är det vad man har att välja mellan att bli missbrukare eller panik hitta någon att bilda familj med?

Jag känner mig konstig.
Jag vill bo i kollektiv och ha partner och barn nu eller innan jag fyller 30 år.
Jag vill inte ha något stereotypt liv jag vill bara ha trygghet men fortfarande ha ett roligt liv.

Jag hade svar på allt när jag var 16, 20, 23, visste vad jag ville med mitt liv och hur världen skulle se ut och hur man skulle rätta till allt som var fel. Hade vänner man aldrig trodde man skulle förlora. Ändrade ofta jobb eller utbildning men var alltid helt övertygad om att nu visst jag vad jag ville och hade ett mål.

Och sen där någonstans vid 25 så föll allt och jag vet inte vad jag vill bli,
vännerna man var så tjata med växte man ifrån eller växte de ifrån en.
Helt plötsligt sitter man mot alla odds isolerad i något som liknar en parrelation men ändå inte är det.

Jag som skulle ha ett yrke, barn och bo i kollektiv nu och ett stort härligt kompisgäng fortfarande.