patetiska problem som inte går att prata om...

Men oj, det där låter ju seriöst och lite sorgligt. Musik på hög volym har pressat bort några jobbiga tankar hos mig iallafall. Men man kan ju inte börja poppa musik hela tiden på högsta volym. Vad är det du vill prata om? Nu kanske folk har en fucked up bild av mig här på Whoa, vad vet jag, men i verkliga livet är jag nog en rätt bra lyssnare som inte dömmer.

du måste helt enkelt (fast sjukt svårt) prova att uttrycka de här tankarna ändå för faktum är att med största sannolikhet kommer personerna du visar ditt sanna jag för inte alls hata dig eller tycka du är konstig, de har säkerligen också massor av issues som de dolt lika bra för dig som du för dem.. och faktum nummer två är att om det visar sig att de faktiskt tycker illa om dig så är det de som är patetiska och då hamnar du ändå över dem och kan tycka synd om dem för att de är såpass svaga att de inte kan acceptera och älska någon med svagheter och sedan kan du hitta vänner som faktiskt bryr sig om dig som du är..

att kliva ur bilden man skapat av sig själv och bli sig själv och att släppa sina onödiga hämningar (att vara sig själv är här lika med att våga stå för vad man verkligen tycker och tänker inerst inne utåt) är väldigt väldigt befriande och utvecklande..

bästa sättet att bli av med jobbiga tankar är att erkänna dem för sig själv, uttala dem till någon, vem som helst, till och med till ett djur kan hjälpa, en outtalad tanke kan skapa oändligt många spöken i hjärnan men såfort man släpper ut tanken släpper man också ut spökena i ljuset och ser att de bara är skuggor (en praktisk psykologisk funktion med katolicismens bikt och med den typ av psykoterapi där terapauten bara lyssnar) och sedan gå vidare..

kom ihåg att alla har psoblem, hjärnspöken, rädslor, hangups o.s.v.. kan du hålla en putsad fasad kan alla det, tänk på det.. hur perfekta de än verkar så kan det vara så att de är trasiga inombords.. kan du acceptera det hos andra så kan de nog det hos dig..

Joel413: Bra skrivet Joel!

eller så utövar du den kristna metoden, förnekar allt och lever med undertryckta känslor och tankar resten av livet, det blir intressant sen efter en sådär 20år när dom börjar komma tillbaka och manifestera sig på diverse vis. buy the ticket, enjoy the ride, right?

rekommenderar dock att du lägger ner det du har hållt på med hittils och börjar vara ärlig inför dig själv så du kan vara ärlig inför dina vänner, för det finns inget värre än människor som är falska mot sig själva. du kommer själv att få uppleva den skräck och tortyr det innebär om du fortsätter springa runt med en fasad hela dagarna. det om något är en av dom grundläggande orsakerna till att du har dessa tankar och känslor från första början..
så fort du börjar vara ärlig mot dig själv så kan du börja känna dig trygg i dig själv.
och när du är trygg med dig själv då märker människor omkring dig det och så kommer du på naturlig väg attrahera positiva vibbar och andra personer på samma vibb som dig själv.
det är ett fantastiskt fenomen som du går miste om så länge du går runt och försöker lura dig själv, hur mycket du än försöker och hur mycket energi du än slösar på att anstränga dig så kommer du aldrig lyckas. för att gå emot sin egen natur får naturligtvis sina högst naturliga konsekvenser.
så ta dig i kragen, ventilera dina tankar och känslor till någon, och jag lovar att det känns bättre att berätta för en nära vän än att berätta för en okänd psykolog/kurator som öht inte känner dig..
räcker det inte med att bara ventilera (och erkänna å acceptera) så är det bra att fundera på en psykolog så du kan få adekvat hjälp (förutsatt att du behöver hjälp såklart)

lycka till!

/back 2 da oxy, back 2 da sleep

Känner du som i Danne i Snook när han säger typ "mina problem e så pass små att dom knappt räknas som problem, men dom gör lika ont för det, så sjung me" ?

prata med en präst. hjälper i stort sett alltid.

det finns inga patetiska problem.