"Nån som kan knulla mig mentalt"

Haha, jag vet vad du menar.

Så vissa använder sina partners som stepping stones i livet? Jag menar, om den andra bara vill chilla så lär det finnas en massa som bara vill chilla, medan ett annat gäng hoppar runt. Fast de som chillat med en kanske inte hittar en ny som den vill chilla med och börjar också hoppa runt. Jag tycker det är bättre att satsa på så många stenar man kan hela tiden. Visst, du har inte lika stabilt underlag men du kan springa framåt istället för att hoppa. Silly rabbit, trix are for kids!

hahahaha... jag fattade typ ingenting av vad du skrev. Men chilla låter soft :)

Men alltså vi säger så här...jag ska dra d till d extrema så du förstår. du träffar en partner och ni klickar som fan, men ni är båda har alkoholproblem. Men en dag så vaknar du upp och inser, shit vad gör jag med mitt liv vad gör jag med mig själv och bestämmer dig för att sluta. Men din partner kommer med kommentarer som "fan va tråkig du är" osv. och verkar inte alls vara på din bana. I det skedet behöver du vara bland personer som är lite mer som "ditt nya jag" för att fixa dig ur ditt gamla. Så du har valet att stanna i relationen och försöka kämpa för det ni har och kanske själv bli indragen i skiten igen... eller så lämnar du den.

Det kan handla om vad som helst egentligen, någon som vaknar upp och inser "shit ja har blivit en riktig svenson som blev jurist för att mamma ville det, fastän jag egentligen alltid har drömt om att få jobba som konstnär" och inser att de personerna du har omkring dig inte vill leva d livet som du drömt om.

Jag menar att personerna man har runtomkring sig kan antingen hämma dig eller stötta dig och ens partner är ju den som står en närmast och som påverkar en mest.

Kom nu inte med dina ironiska skämt, ja vet att du förstår vad jag menar :P

Men det var exakt det jag pratade om :D

Man kanske inte ska skaffa riktiga förhållanden innan man funnit sig själv? Eller är förhållandena en nödvändighet för att man ska finna sig själv? Eller kommer man alltid tröttna på sin partner eftersom chansen att man kommer gå samma väg i alla större livsavgörande beslut är nästintill obefintlig och det kommer betyda att h*n hämmar en?

Bra frågor.. Jag tror förhållanden är ett bra sätt att finna sig själv, oavsett om de håller länge eller inte. Inte en nödvändighet dock... Vad tror du sj???

Jag tror inte det behöver vara ett förhållande, men du måste ha relationer med andra människor för att få insikter om dig själv. Givetvis måste man ha ett par förhållanden för att lära sig saker om just såna situationer, men jag tror man lär sig rätt fort vad ett förhållande innebär.

Aldrig hört det uttrycket förut..

Jag och mina polare använder uttrycket "flick/pojkväns material" .
Om en person är "smart "eller ej. Det känns inte som det viktigaste.
Stor skillnad på smart och osmart/blåst. Men att man ska kunna alla konstiga ord, veta allt, ha högsta betyg osv. Det är inte det viktigaste utan detta känns viktigare:

Personen ska kunna ta eget ansvar (kunna betala räkningar, ha koll på sin ekonomi, laga mat osv)

Personen ska vara driven och framåt ( ha lite mål med sitt liv och vilja utvecklas)
Sen finns det ju massa andra egenskaper som JAG tycker är viktigt, så som uttåtriktad, ej svartsjuk, spontan, rolig osv..
Allt detta varierar ju beroende på var man är i livet. Är man väldigt ung är kraven förmodligen helt andra..

Nej det behöver inte vara ett förhållande... men eftersom man i förhållanden kommer varandra (förhoppningsvis) närmare än andra relationer, så är det lättare att få dessa insikter eftersom man kanske inte visar alla sina sidor för vänner. Men nu pratar ja ur egen erfarenhet, kan vara annorlunda för andra.

Nja jag tror inte alla lär sig av att ha flera förhållanden, vissa verkar bara bli ännu mer bittra ( titta bara på GAIA hehe ) och mer avstängda än vad de varit innan, istället för att se hur de själva kan göra och tänka annorlunda.

Hmm...jag har aldrig visat alla mina sidor för någon. Och jag har ändå varit i ett 11 år långt förhållande förut. Jag tror inte någon vill ta del av alla mina sidor och jag tror inte jag vill ta del av någon annans heller.

Det är iofs. sant. Folk tenderar att INTE lära sig om sig själva men däremot om andra, vilket jag tror gör att man blir bitter på folk.

okej... hur tänker du att ett långt förhållande ska vara länge om du varken vill att någon ska lära känna dig ordentligt och om du inte heller vill lära känna någon? :P

Asså den här tråden.. Bitches ain't shit but hoes 'n tricks och det är dagens sanning, haha..

//

jaja gaia, vi vet att du är bitter och har träffat på dåliga tjejer. kram på dig med

Bitter? Nä.. Skulle jag knappast påstå? Har det hur bra som helst, :)

philosophia: Det är skillnad på att lära känna någon ordentligt och att lära känna en persons samtliga sidor. Det behövs lite mystik i ett förhållande för att det ska vara kul.

gaia: hahahahaha


dr octagon

Nä fy fan... Mystik skapar bara otrygghet och missförstånd. tror inte på det. Människor förändras ju hela tiden, bara för man vet allt ena dagen så behöver inte det betyda att man vet allt nästa dag.

Men alltså...om man ändras hela tiden så kan man ju aldrig veta allt och då är hela processen med att lära känna en persons alla sidor bortkastad tid.

Otrygghet skapas inom dig själv. Var trygg inom dig själv så kommer du aldrig känna otrygghet pga någon annan. På riktigt.

okej din åsikt, inte min :P

jag håller med. Däremot så känner man sig mer trygg och bekväm med vissa andra personer än andra. De som man känner bäst brukar räknas in till de man känner sig mest bekväm med :P

Philosophia

Men en person som aldrig kan vara tyst och hela tiden måste älta och diskutera saker kan ju inte ha särskilt hög känslomässig intelligens anser jag.

Väldigt djärvt påstående. Hur menar du då? Jag har högt EQ (för högt) och har samtidigt högt IQ. Jag är en sån där jobbig, ältande människa. Jag har jätte svårt att släppa saker och analyserar sönder allt. Så, ge mer grund till ditt påstående. Det är en fara med att slänga ur sig saker man ej har lagt en stadig grund för, speciellt när det rör sig om människors beteenden.

On topic
Det finns inget sexigare än en intelligent man, ett exempel på en ursexig man som inte blivit begåvad med "skönhet" - Fredrik Lindström (komiker/språkvetare fd. Hassan-medlem)

Det är svårt att hitta killar, ja. Killar är oftast intresserade till en början, när man sitter tyst och ser mystisk ut. (varför gillar killar den där mystiken) Tyvärr, har jag inget bra svar på -varför- det är så.

La_tina

Om man är trygg i sig själv så vet man vart man själv står känslomässigt och har inte samma behov av att älta saker. Att vara känslomässigt intelligent handlar inte om att ständigt analysera sina känslor. Det handlar för mig iaf om att kunna acceptera sina egna och även andras känslor. När man analyserar så är man i tankarna, inte i känslorna, och de betyder att man inte riktigt vill vara i sina känslor och flyr upp till huvudet istället. Men... bara min åsikt! Jag är intresserad av psykologi och märker vad som gjort mig mer stabil.

Philosophia

Om man är trygg i sig själv så vet man vart man själv står känslomässigt och har inte samma behov av att älta saker.

En inre trygghet kan innebära att man inte ältar saker, ja. Men det behöver inte göra att man har lägre EQ för det, vilket var det vi debatterade. EQ har likt IQ många nivåer och lika många delar så att säga. IQ - ordförståelse, logik, minne, etc och EQ innehåller exempelvis: förmågan att handskas med egna och andras känslor, empati, relationer, social kompetens. Man kan ha problem med en av dessa (eller fler) utan att ha ett lågt EQ. Get my drift?

Jag har läst psykologi A och B - så lite koll på det området har jag allt.

Att vara känslomässigt intelligent handlar inte om att ständigt analysera sina känslor.

Nej, att analysera sina känslor betyder även att det finns ett medvetande om känslorna (hur man känner, vad man har gjort... yada..) och detta medvetande om VAD man känner, kan även härleda till att EQ, innefattar även förmågan att vara medveten om de känslor man har. Sedan har du en poäng, då även EQ handlar om hur man hanterar sina känslor och det råkar inte vara my strongest point.

Jag tror att vi när vi växer upp (miljöbetingat) får redskapen, hur vi hanterar våra känslor. Miljö, påverkar oss människor i allra högsta grad. Och i frågan om huruvida man har/inte har förmågan att verkligen känna (mycket-lite-medel) känslor, då är det i hög grad genetiken som har den starkaste påverkan. Detta är bara en teori. Tankar om detta?

jag håller med. Däremot så känner man sig mer trygg och bekväm med vissa andra personer än andra. De som man känner bäst brukar räknas in till de man känner sig mest bekväm med :P

Ja, men känna bäst och känna totalt är väl två skilda saker?

La Tina

Jag håller med... och faktiskt så tror jag att större delen av mänskligheten har rätt låg EQ eftersom vi blir lärda att förtrycka känslor. De börjar redan på dagis när fröknarna säger till flickorna att de ska vara snälla och inte bli arga och till pojkarna att de ska rycka upp sig när de gråter...


Dr Octagon

ja, men de är väl upp till dig hur mycket du vill lära känna andra...

oj va off topic de här blev....

Phil

Ja, precis. Det kan påverka. Men det där känner jag inte igen, jag var en flickig pojkflicka (ja, hur det nu går ihop) men jag har aldrig fått det bemötandet. Dock är min mamma inte någon hönsmamma, utan hon har uppfostrat mig och mina systrar till att bli självständiga.

Lite lustigt att du totalt ignorerar resten av mitt inlägg. Håller du med om hela? Det vill säga, har du alltså ändrat din tidigare ståndpunkt?

La_Latina: Hur förvaltar du all din självinsikt?

La tina

Nej jag höll inte med, men jag tänkte att det är väl din åsikt och den får du ha om det får dig att må bättre. Jag anser inte att personer som ältar mycket har hög EQ, pågrund av just de anledningar jag sa, och du anser att man kan ha hög EQ fastän man ältar. Vi har olika åsikter. Punkt.

Jag har inte påstått att du har blivit uppfostrad så, jag sa det eftersom jag ville visa att de flesta människor inte har särskilt hög EQ och att vi redan som små barn får lära oss att inte vara i våra känslor utan trycka ner och bort dem och analysera sönder dem istället.


Föresten... on topic. Jag har mer bilden av att d flesta killar inte vill ha tjejer som är särskilt intelligenta. Att de blir skrämda av såna tjejer. Men jag kanske har fel?

Föresten... on topic. Jag har mer bilden av att d flesta killar inte vill ha tjejer som är särskilt intelligenta. Att de blir skrämda av såna tjejer. Men jag kanske har fel?

Det beror väl kanske på hur pass intelligenta killarna är. Jag vill ha en tjej som är på min intellektuella nivå. Klart det får diffa lite åt något håll men helst inte så mycket faktiskt. Vill inte känna mig överdrivet över/underlägsen.

Föresten... on topic. Jag har mer bilden av att d flesta killar inte vill ha tjejer som är särskilt intelligenta. Att de blir skrämda av såna tjejer. Men jag kanske har fel?

De flesta killar är ganska korkade. Även de flesta tjejer. De som är korkade är skrämda, så ja, jag skulle säga att majoriteten är skrämda av intelligenta kvinnor.
Folk överlag är skrämda över konstiga saker.

Dr octagon

hahahaah WORD

Nej jag höll inte med, men jag tänkte att det är väl din åsikt och den får du ha om det får dig att må bättre.

Spydig du är. Du skrev - Jag håller med dig. Därför antog jag att det var just det du gjort.

Jag anser inte att personer som ältar mycket har hög EQ, pågrund av just de anledningar jag sa, och du anser att man kan ha hög EQ fastän man ältar. Vi har olika åsikter. Punkt.

Mina åsikter baseras även i viss mån på fakta, att det finns flera delar även inom EQ. Om du ni misstror mig, kan du la gooogla och läsa någon spännande avhandling inom ämnet.

(...) oss att inte vara i våra känslor utan trycka ner och bort dem och analysera sönder dem istället.

Okej. Detta har kanske du blivit lärd. Inte jag. Så kan inte direkt uttala mig om det finns procentuellt färre personer med högt EQ som nu har blivit uppfostrade så. Samt att vara analytisk innebärinte per automatik att man skulle vara mindre empatisk.

Föresten... on topic. Jag har mer bilden av att d flesta killar inte vill ha tjejer som är särskilt intelligenta. Att de blir skrämda av såna tjejer. Men jag kanske har fel?

Det beror på kille. Många killar blir skrämda av självständiga tjejer också. Om en kille är trygg i sig själv, låter han inte en kvinnas styrka eller intelligens stå i vägen för en relation. Or that is just my opinion.

Dr.Octagon
Som alla andra antar jag? Förkastar den? :P Nej, jag utvecklas vidare - likt vi alla gör med eller utan motstånd från överjaget. ;P

Emotionell intelligens är ett mått på en persons förmåga när det gäller att kunna handskas med egna och andras känslor, ha relationer, motivera sig själv och vara empatisk.

Att kunna handskas med sina egna och andras känslor för MIG innebär att man tillåter sig själv och andra få vara i dem utan att överanalysera.

Du verkar blir stött eftersom du är en analytisk person som anser dig själv ha hög EQ, men min åsikt får dig att känna att du inte ha särskild hög EQ eftersom jag anser att personer med hög EQ inte överanalyserar sina känslor. Ja men det är mitt perspektiv på saken och du behöver inte ta till dig det :)

Att kunna sätta sig in i känslobegrepp är viktigt, och i grund och botten det vi menar med EQ. Men man kan helt klart, i viss mån, med hög logisk förmåga (IQ) räkna ut hur man bör agera i många situationer. Det ena utesluter förstås inte det andra.

Det som fascinerar mig mest med den här tråden är att sättet somliga brukar språk- samt tonval på onekligen får en att fundera på om dessa verkligen har den självinsikt de påstår sig ha...

Phil

Jag har gjort IQ test och hamnat över snittet. Att vara analytisk behöver inte leda till "ältande" i alla frågor. Dock tycker jag att du borde chilla en aning. När det gäller officiella termer har man inte lika fritt spelrum för egna personliga "teorier" och "åsikter". Men samtdigt lever vi i ett fritt land - tyck vad du vill. Men självklart kan folk bli stötta av dina åsikter om dessa strider mot deras egna självuppfattning. Du har inderkt stämplat mig som en person med lägre EQ - med dina ord. Dock är det inte så att du sagt "generellt sätt" är det så i min mening, du har sagt att det är en omöjlighet. Självklart blir man frustrerad av att föra en debatt med dig då!

Och för att ta dina ord - "som anser dig ha högt EQ". Ja, jag har gjort tester som visar på att det är just det jag har. Över snittet. Så om dessa tester (legitima förövrigt) är sanningen - vet ingen.

Jag chillar och utgår utifrån min egen erfarenhet. Om du vet att du har hög EQ och har gjort tester på att du har det, va trygg i det då o sluta bry dig om vad andra tycker.

Phil

Det handlar inte om det. Det handlar om - hur du uttrycker dig i tråden. Du debatterar lite väl aggressivt och med lite kort på hand. Du baserar alla dina åsikter på egna antaganden, blandat med lite fakta - istället för att basera dina åsikter på fakta och göra vissa antaganden - det är en stor skillnad mellan dessa två.

Samt, man kan generalisera till en viss gräns. Jag tar inte åt mig personligen då jag vet att det du säger endast är dina åsikter. Jag debatterar denna fråga för att jag finner den intressant. Sedan att du inte är villig att ta in ny information är endast synd för dig - jag påverkas inte av detta. Dock måste vi alla försöka att inse, att vi inte vet allt och att vi aldrig kan bli fullärda. Livet är en evig upptäckt av nya fakta och intryck. Och personligen tycker jag att det är synd att du (i mina ögon) är lite trångsynt i denna fråga.

Om du uppfattar det jag skriver som aggressivt så är det för att jag försöker få ett slut på konversationen eftersom det är långt från topicen och det är uppenbart att vi tolkar saker olika.

Jag kan gärna ge dig mer fakta men då får vi ta de utanför denna tråden. Eller så kan du starta en ny tråd som handlar om hur olika människor tolkar EQ så kan vi prata mer om det där.

Eller en tråd som handlar om hur vidare du är emotionellt intelligent eller inte för det känns som att vår diskussion handlar mer om dig än om själva uttrycket.

La_Latina: Hur utvecklas man med självinsikt i bagaget? Jag frågar för jag har lite för mycket av den varan just nu och känner att det kanske inte var så bra att gräva så djupt i självinsikts-gropen.

phil

Eller en tråd som handlar om hur vidare du är emotionellt intelligent eller inte för det känns som att vår diskussion handlar mer om dig än om själva uttrycket

Nej, jag tog mig själv som exemepl i det här fallet då jag både fått bra på IQ tester och EQ tester vilket du säger är - omöjligt.

Alla debatter kan i viss mån gå iväg en bit ifrån ursprungsämnet utan att bli way offtopic. VI pratar fortfarande om EQ och IQ inte vilket fotbollslag vi hejar på. Dock känner jag att det är lönlöst att föra en debatt med dig då du väljer att ignorera saker i dina svarsinlägg. Well, antar att det är för att du inte har något bra argument att komma med. Det är min -personliga uppfattning-.

Dr

Hur utvecklas man med självinsikt i bagaget? Jag frågar för jag har lite för mycket av den varan just nu och känner att det kanske inte var så bra att gräva så djupt i självinsikts-gropen.

Allt är en balans. Med självinsikt kan destruktivt tänkande bryta ner en, beror ju på vad det är man kommit till insikt med. Allt som sker i livet kan du välja att lägga ner som ett hinder på din väg eller så kan du låta det hjälpa dig hitta dig själv/nå målet, exempelvis. Du får använda de verktyg du har begåvats med. Om du inser att du tänker för mycket, kan du välja att tänka på saker som får dig närmare ditt mål eller kanske väcka nya intressen. Om det är att du är en handlare kan du kanske lära dig av detta att - handla i rätt lägen och inte bli för impulsiv. Jag vet inte... just a thought... men något jag har kommit underfund med är följande:
Att tänka är bra, att analysera är okej, att grubbla kan vara destruktivt. Balans - that's key word.

Grubbla slutade jag med i tidiga tonår eftersom jag insåg att det aldrig leder någonvart. Att nå mina mål har heller aldrig varit något problem, även om de i princip alltid uppnås på helt andra sätt än man förutspått. Jag tror mycket på att handla, även att vara impulsiv, för har man ett mål når man det ändå och den impulsiva vägen brukar vara roligare.

Det här är basic och gav mig ingenting. Klart balans är nyckeln, det är nyckeln inom allt här i livet. Eller regeln. Men balans kan vara mittpunkten eller drivet till sin spets på båda sidor.

Det är när man börjar hitta sina ruttna sidor, analyserar de och börjar rättfärdiga mörkret som det blir jobbigt. Eller när man hittar saker inom sig själv som utmanar hela ens världsbild, det är då man börjar undra om det var värt att gräva.

Dr

Självklart kan ens grävande leda till ångest och deprission (I felt it, lived it, still living in it) Så, det är den enda faran med att analysera sig själv för mycket. Dock får man använda sitt förnuft och vara lite snäll mot sig själv och då istället tänka på allt som är bra med en själv, eller med världen.

Offtopic
En tanke jag hade som skrämde mig (har livlig fantasi) var att eftersom tid är relativt, ett mänskligt påfund. Därför är en sek till hjärnan kanske mycket längre. Då tänkte jag, att allt kanske igentligen går i slowmotion men att vårt primitiva medvetande uppfattar det som i normaltakt så att säga. Vad jag vill säga med detta är att man måste få tänka och analysera men att allt har sin gräns. Mår man dåligt över något - sluta.

Föresten... on topic. Jag har mer bilden av att d flesta killar inte vill ha tjejer som är särskilt intelligenta. Att de blir skrämda av såna tjejer. Men jag kanske har fel?

Jag skulle säga att jag inklusive många killkompisar som jag har tycker precis tvärtom.