En äkta vän...

Jag håller med Blues!

Men vissa menar att man inte ska ha så mycket förväntingar på andra människor. Jag funderar på om det verkligen är så eller om en person som säger sånt har blivit sviken så många gånger och blivit bitter.

Jag förväntar mig att de som är mina vänner är sig själva. Det är det enda som spelar någon roll. Jag umgås inte med falska människor så mina vänner ställer alltid upp på mig och tvärtom, annat folk är inte mina vänner. Så enkelt är det.

"Men vissa menar att man inte ska ha så mycket förväntingar på andra människor. Jag funderar på om det verkligen är så eller om en person som säger sånt har blivit sviken så många gånger och blivit bitter."

Jag tycker typ tvärtom. Goda vänner kan man o bör ha höga förväntningar på eftersom dom ska ställa upp om det behövs. Sen att folk visar sina sanna sidor under dom tider dom behövs är en annan sak, men det är ju bra när det händer så man vet vart man har folk.

Sen tycker jag inte att man kan säga att det finns några måsten och att man ska kunna ställa krav på sina vänner. Men självklart, är det en god vän som behöver hjälp så ställer jag upp och vet att mina vänner gör det med, men jag kräver fan inget av dom.

"Jag tycker typ tvärtom. Goda vänner kan man o bör ha höga förväntningar på eftersom dom ska ställa upp om det behövs. "
Det beror på vad man menar med att ställa upp... Jag håller inte riktigt med. För jag vet att jag inte under 100% alla omständigheter kan ställa upp för alla mina vänner. Det finns massor med omständigheter som gör sånt svårt för mig..



Jag har allmänt svårt med tanken att vänskap handlar om ett slags KRAV på att man SKA hjälpa varandra, vara trevliga osv.
För mig är vänskap just att det inte finns så speciellt mycket krav. Utan man kan umgås ganska fritt, utan just alla dessa krav.

I slutändan är alla människor falska hjärtlösa svin ändå.
"Jag funderar på om det verkligen är så eller om en person som säger sånt har blivit sviken så många gånger och blivit bitter." - That's me. Förstår inte hur ni andra får det att fungera.

haha... ja men då fick jag svar på det (solkatt) Jag fattar inte heller hur folk får d att fungera!

men alltså... de är det som gör mig så förvirrad. Vissa tycker man borde ha krav och andra tycker det inte... kan man inte få ha krav och sen om till exempel en person sviker en tillräkligt många gånger, bara inse att den personen kanske inte var en så bra vän som man trodde?

För ibland så kan ja känna att människor som säger att de inte vill ha krav på sig, på något sätt försöker fly undan att ta ansvar för en relation, typ. Om den ena personen bara vill bry sig på sitt sätt och inte visar hänsyn till den andra till exempel. Vänskap ska väl handla om att ta hand om varandra och bry sig om varandra, inte för att man måste utan för att man vill?

men om man tar å definierar ordet vänskap lite krasst så är ju det en social relation mellan två eller fler individer som hyser ömsesidig respekt och tillit för varandra som de har byggt upp efter erfarenhet.

alltså det jag försöker säga är att man bör ha en viss erfarenhet om en person innan man kallar individen för vän.

om vi tar ditt argument om att man alltid kan be en vän om hjälp (och som jag läste mellan raderna) att de bör ställa upp för att kunna klassas som riktiga vänner så är ju det extremt relativt uttryckt.

om vännen i fråga har goda skäl till att inte hjälpa dig så kanske det egentligen är du som inte är den riktiga vännen eftersom du då inte respekterar personens skäl.

(tanken kändes bra i huvudet, om jag fick ut den i ord på ett förståeligt sätt är en annan femma)

solkatt
" That's me. Förstår inte hur ni andra får det att fungera."
Om man undviker att umgås med idioter så brukar man klara sig. =)

philosophia F26
"kan man inte få ha krav och sen om till exempel en person sviker en tillräkligt många gånger, bara inse att den personen kanske inte var en så bra vän som man trodde? "
Det beror på vad man menar med svika.. Om jag har en kompis som ställer en massa krav på mig att jag ska göra massa saker jag egentligen inte vill göra. Då har jag svårt att se det som ett svek, eftersom jag inte rimligtvis har gått med på att göra dessa saker.
Tex. Om jag hade en kompis som är skådespelerska, o hon vill att jag kommer o ser hennes pjäser.. Och det betyder mycket för henne eftersom hon tycker om teater.. O jag då som inte tycker om teater alls då, inte går på någon av föreställningarna. Då kan hon se det som att jag svikit henne, för att hon tycker att jag som kompis borde komma dit. Medan jag ser det som att jag hatar teater, och jag inte har några tvång alls att gå o göra saker jag inte vill. Jag ser det då inte som att jag sviker henne.

För mig är en vän där det inte spelar speciellt stor roll vad jag gör eller inte gör på det sättet. Utan snarare att vi finns för varandra, tycker om att umgås med varandra och båda gör en effort för att träffa och umgås med varandra för att vi tycker om det.

"Vänskap ska väl handla om att ta hand om varandra och bry sig om varandra, inte för att man måste utan för att man vill?"
Att man bryr sig om varandra kommer väl rätt så naturligt om man tycker om varandra. Men man måste väl inte ta hand om varandra för att man är vänner.?

Alltså...jag hjälper alla som ber om min hjälp, om jag inte är upptagen med något annat. Men jag är definitivt inte vän med alla.

Mr evil... men om du visste att d skulle göra den andra personen glad bara av din närvaro att vara där, skulle inte du kunna tänka dig göra det bara för den sakens skull? För att lixom visa ditt stöd och peppa den personen? Jag vet till exempel att jag har följt med personer på grejer som ja egentligen själv inte haft nått intresse för, men funnit glädje i att se den andra personen glad ( även om jag själv satt och läste en tidning hela kvällen )

kakmonstret

Är det inte självklart att man tar hand om varandra när man är vänner? Trodde det var det som skilde på vänner och ytliga bekanta...

philosophia
Men ponera att det är något man verkligen avskyr, varför ska man känna krav på sig att man måste gå?
Vill du kräva att dina vänner gör något dom avskyr för att du ska bli glad?

Man ska ju få göra som man vill, så tycker inte man ska anta att ens vänner vill göra saker dom inte gillar bara för att göra en glad, även om jag gör saker jag inte gillar för mina vänner, och dom säkert gör samma för mig någon gång, så är ju det bara plus och inget man kan kräva.

Nej jag vill inte att någon ska känna något krav att göra något de avskyr. Jag säger bara att jag har följt med mina vänner på saker ja egentligen inte varit intresserad av för att visa mitt stöd till dem. De beror ju helt på vad det är för saker.

Jag menar bara på att den som konstant hittar anledningar för att inte stötta eller finnas där för en, kanske inte är ens riktiga vän trots allt? Inte ett krav, bara ett konstaterande.

Det är det jag oxå tycker är så märkligt, för så fort man diskuterar sånt här med vissa personer så går de in i försvar och säger att de inte vill ha krav på sig. Men personer som tycker såna saker är självklara går inte in i försvar.

philosophia F26
Jag tycker inte det är sjävklart att man tar hand om varandra om man är vänner. Jag ser inte det som skiljelinjen.

En vän är ju en person som hjälper om den kan och inte är rädd eller skamsen för att fråga om tröst, råd eller hjälp. En vän, eller snarare två vänner som har varanndra har en kravlös och ärlig relation till varanndra där ingen förväntas prestera något utöver att vara sig själv. Två vänner bjuder varanndra om det går och behövs och två vänner hjälper varanndra så fort de kan.
Två vänner kan diskutera och umgås hur som helst och två vänner blir sams även fast de spöar varanndra. Två vänner skulle aldrig ljuga för varanndra. Två vänner har inga förväntningar på varanndra, mer är att bara vara vän på samma villkor..

kakmonstret

så du kan fortfarande säga att en person fortfarande är din vän fastän den till exempel hellre går på bio med en annan kompis när du ringer och frågar om den kan hämta upp dig eftersom du ligger ner i din lägenhet och har skadat benet :P

Lepra

Fint sagt! Men att förvänta sig att vara vän på lika villkor är väl en sorts förväntan? :P

philosophia F26
Ja.. Det skulle jag..
Och i den situationen så skulle jag bara ringa en annan kompis, för det måste finnas någon som inte har något annat för sig..
=) Jag tycker inte man ska överdramatisera situationen o ställa massa krav på dom för att dom ska få vara vän med dig. Dom har också ett liv o kan inte alltid anpassa sig efter dig eller mig.

Lepra

Fint sagt! Men att förvänta sig att vara vän på lika villkor är väl en sorts förväntan? :P

Nej man förväntar sig inte. Man blir bara att göra det och man tycker det känns rätt och vill det ska vara så.

Sluta tjafsa och lyssna bara på Blues låt, han säger allt som behövs sägas om en riktig vän.

En till tolkning formad i 70-talets sverige. Byt ut ordet snällhet till vänskap för starkare effekt... hehu

kakmonstret

Nja. Där skiljer nog våra åsikter åt. För mig så är ditt resonemang sjukt egotrippat. Jag tror att om man vill behålla någon som vän så får man anstränga sig lite att visa att man faktiskt är en. Man kan inte bete sig hursomhelst och skylla på att man har andra saker för sig och sedan förvänta sig att den personen ska finnas kvar där.


Lepra

För mig så är en riktig vän som familj. Det är en person som man känner tillit för. En person som man vet och känner alltid kommer göra sitt bästa för att finnas där för en, även om det inte alltid blir som man vill. Det är en person som man kan säga som man känner till, som man kan bråka med och ha konflikter med utan att d blir en stor grej av det. Men däremot så tror jag att d krävs en del konflikter och en del år för att bygga upp en sån relation till en person. Sedan tror jag oxå det krävs en del mod och självinsikt för att kunna ha en sån relation överhuvudtaget. De flesta personer flyr sin väg när de börjar bli för jobbigt.

Orkar inte läsa allt nu ska ut...men med krav menar jag mer förväntningar. man kan inte kräva ett skit av någon, men man kan förvänta sig ett o annat och uppfylls inte det så kanske man inte är så goda vänner som man trodde. Ska läsa igenom allt sen...

philosophia F26
Fast jag har väl aldrig sagt att man kan bete sig hur som helst.. ?
Om man är vän med en person så är det ju a och o att man är vänlig mot varandra.
men det viktigate är att man trivs i ens sällskap.
Det är inte speciellt egotrippat det jag säger. Snarare tvärtom.
Det är väl snarare egotrippat att tro att alla som vill vara ens vän måste ställa upp hela tiden.

" Man kan inte bete sig hursomhelst och skylla på att man har andra saker för sig och sedan förvänta sig att den personen ska finnas kvar där. "
Skylla på att man har annat för sig? Har man gjort upp planer sen innan så har man. Det är ingenting man bara skyller på, utan det är så det är.
Det är väl egostiskt att tro att alla ska släppa allt dom håller på med bara för att hjälpa dig?

Jag har en kompis som jag känt sen jag var 3 år..
Jag är 21 år gammal idag!

Jag hänger med han varje dag. Vi känner varandra bättre än vad vi känner oss själva nästan. Ibland kan vi hänga utan att ens prata, vi tänker likadant, eller vet vad den andre tänker. Vi vet hur man irriterar varandra.

Han är medveten om att om jag skulle dra på bio med någon annan kompis
så är det bäst att han stannar hemma om jag inte frågat om han vill med.

En vän ska kunna ge utan att behöva få något tillbaks!

Sen så har man ju som vänner allt som oftast en speciell relation, man kan ju inte sätta upp regler för vad en vän är så specifikt, alla har ju sina definitioner och alla vänskaper funkar inte likadant.

kakmonstret

Nej jag menar inte att man ska kräva att någon ska släppa allt. Jag menar att om en person inte kan göra lite uppoffringar och konstant sviker mig så hade jag slutat be den om hjälp och slutat se den personen som en nära vän. Vad tror du "vänner prövas i nöden" kom ifrån? :P

d-beck

det är sant. Jag är själv en person som hellre har några få vänner som jag verkligen kan lita på när d väl gäller än flera kompisar som jag inte riktigt vet var jag har. Men vissa personer verkar trivas så.

niito

Om din kompis ringer dig när du ska på bio och frågar om han får följa med, säger du då till honom att "de är nog bäst du stannar hemma, för jag har inte frågat dig" eller har ni nån sorts connection att han bara fattar att du vill gå med denna personen ensam och att han inte ska ta d personligt?

Ja precis som du sa i slutet... Då vet han att det kanske är kompisar som jag umgås med då och då som han inte gillar eller dylikt.. Fast det händer aldrig för vi har gemensamma kompisar =)

philosophia F26

Håller med dig.

philosophia F26
Jag håller verkligen med att om en person sviker dig så är det definitivt inte din vän.
Att en person inte släpper allt för att hjälpa dig betyder dock inte att den sviker dig.

För mig är att svika en person, är att inte hålla någonting man lovat..
Håller man inte saker man lovat till en annan person så är man inte speciellt mycket till vän.

Att en person inte alltid kan ställa upp för dig beyder dock inte att det inte är din vän.

"Vad tror du "vänner prövas i nöden" kom ifrån? :P"
Jag har iof aldrig hört det utrycket. =) och bara för att det är ett utryck som finns betyder inte att det ligger någon riktig grund för det. =)

Du kanske inte menar att de ska släppa allt. Men de ska minsann "göra lite uppoffringar " för att få vara dina vänner.? jag håller verkligen inte med om den synen.

Det är alltid uppoffringar att ha relationer till folk. Oavsett om man ser det eller inte så anpassar man sig efter varanndra och det går relativt friktionsfritt om båda tycker om varanndra, medan de i andra lägen skär sig direkt.
Två vänner kommer således (precis som partners) att behöva ge upp något (i just det sammanhanget) för att passa bra ihop när man ses. Kanske inte ha sexistiska skämt om någon stör sig på det, inte vara för mycket si eller så osv...

Men de närmaste vännerna går till slut över friktionsfasen imo och då blir istället det mesta tillåtet eftersom man tycker om varanndra endå och lär sig var gränserna går.

Lepra
Jag håller inte med dig heller.. Varför är det alltid uppoffringar att ha relationer till folk?
Visst att man anpassar sig till varandra, det betyder dock inte att man "offrar" något.

kakmonstret P25

Okej, offer är fel ord. Kalla det... anpassning och avkall. Båda ger och båda tar, på både gott och ont!

ja precis Lepra! tack!

kakmonstret

nej ja tycker iaf det är ett passande ordspråk. Typ när saker skiter sig för en så märker man vilka personer som drar sin väg och vilka som stannar kvar.

Ingen person kan alltid hålla vad den lovat, det är omöjligt. Jag tycker nästan de är mer att kräva av någon än att be om hjälp när man behöver det.

philosophia F26
Såklart ingn alltid kan hålla vad de låvat. Men om de gång på gång inte håller vad de låvat. Dvs om de gång på gång sviker en. Då är det svårt att va en bra kompis.

Man kan såklart alltid be om hjälp o få hjälp. Däremot ser jag inte att man ska kräva att folk gör uppoffringar för en.

Min polare som jag har hängt ihop med sedan vaggan vill jag inte veta av längre. Jag ser han som en korkad individ som strävar efter att vara cool som alla andra. Eller tycker jag så bara för jag själv inte vill vara som alla andra? Iaf, allt började med att han började ljuga om småsaker, snacka skit om andra för att lyfta upp sig själv. I andras närvaro drar han på ''cool-masken'', men om man bara hänger med han själv är han samma person. Sedan blev det bara grövre och grövre. Han sa att han hotat hans farsa med pistol och liknande. Vilket jag vet inte är sant, han kommer från en fin familj. Pengar, kärlek, allt. Men ändå så försöker han få andra att tro att han är ett betongbarn? Ett exempel, jag ringde och frågade vad han gjorde, han svarade att han var i stan och skulle bråka med några. Men det roliga var att jag och en annan då var utanför hans hus och tittade på när han gjorde mackor i köket. Efter det skaffade han sig en brud som hade en ganska skum bakrund, antagligen för att komma in ännu mer i det livet han låtsades leva. Efter ett halvår med henne tog han upp ämnet varför jag inte hade brud. Själv så spelar det ingen roll för mig, jag letar inte och jag gömmer mig inte heller. Jag träffar nån när jag känner för det. När jag hittat någon jag älskar? Jag frågade honom hur mycket hans brud betydde, han svarade att han skulle kunna döda sin familj för henne. Jag hade lust att lappa till han och fråga om han var dum i huvet men det tycker jag redan jag har svaret på. En månad senare dumpade han henne och skaffade en ny samma vecka, han har nu varit tillsamans med henne i 1 månad och imorn ska han gå på en dejt fast han har en brud. Jag orkar inte skriva mer, det är oändligt. Jag och mina polare satt och snackade en hel kväll om honom, vad som flugit i han.

..ändå svårt. Vänskap- en äkta vän för mig är en person som låter mig vara ifred när jag behöver det. Inga råd, inget jidder, hjälp och allt det där..betyder inget för mig. En vän kan jag ringa om 1 år utan att jag behöver förklara varför jag inte hört av mig. Någon som fattar mig, inga krav...yes.

..ändå svårt. Vänskap- en äkta vän för mig är en person som låter mig vara ifred när jag behöver det. Inga råd, inget jidder, hjälp och allt det där..betyder inget för mig. En vän kan jag ringa om 1 år utan att jag behöver förklara varför jag inte hört av mig. Någon som fattar mig, inga krav...yes.

Rätt

Mr evil... men om du visste att d skulle göra den andra personen glad bara av din närvaro att vara där, skulle inte du kunna tänka dig göra det bara för den sakens skull? För att lixom visa ditt stöd och peppa den personen? Jag vet till exempel att jag har följt med personer på grejer som ja egentligen själv inte haft nått intresse för, men funnit glädje i att se den andra personen glad ( även om jag själv satt och läste en tidning hela kvällen )

jag skulle aldrig be en vän följa med på något om jag visste att h*n inte skulle tycka det är kul. Jag skulle heller inte bli sur eller grinig eller känna mig sviken om personen i fråga sa nej.

Givetvis jättesnällt att följa med, men om du hade sagt nej, hade din vän blivit arg då?

..ändå svårt. Vänskap- en äkta vän för mig är en person som låter mig vara ifred när jag behöver det. Inga råd, inget jidder, hjälp och allt det där..betyder inget för mig. En vän kan jag ringa om 1 år utan att jag behöver förklara varför jag inte hört av mig. Någon som fattar mig, inga krav...yes.

just så.

jag är en sån där löjligt lojal (på gränsen till korkat lojal) vän som skulle ställa upp på mer eller mindre allt en vän behövde mig till. dock har jag vänner som säger att de ställer upp för sina vänner men som inte ställt upp när jag bett dem om hjälp, men seriöst, jag kan inte kräva något av någon, allt jag kan göra är att be om hjälp om jag behöver det. och bli besviken på de vänner som har en högre bild av sig själva än hur de faktiskt beter sig på riktigt mot sina vänner.

men jag har också vänner som ställer upp även från andra sidan landet mitt i natten, så det är ok. ^_^

"Dom som står där när det värsta händer är dina bästa vänner"

i mina ögon så är en riktig vän någon som berättar något for dig även om den vet att du inte vill höra det..

men då ska det ju självklart vara till din fördel att ta del av den informationen som berättas för dig..