Göra något snällt utan att få något tillbaka.

jag har funderat mycket på det där med altruism.

Jag tror inte att det finns, visst finns det handlingar som är nästan altruistiska, men precis som du själv tog upp så blir det ju alltid att någon står i tacksamhetsskuld till en själv, vilket man tjänar på och att man dessutom själv mår bättre av handlingen i det stora hela.

Jag tror att oavsett vad man gör finns det alltid någon sorts egennytta inbakat i det hela.

Så total osjälviskhet känns som en omöjlighet.

Termen du söker är altruism.
De som argumenterar emot altruism lyckas allt som oftast bara koka ner sitt motstånd till "men man mår ju bra av att veta att man själv gjort något bra även om nån annan inte vet det Å SÅNT ÄR EGOISM!!!!111!!!!!!!11".

Jag skulle dock säga att såna invändningar är ganska menlösa eftersom de förutsätter att ett och samma beteende gäller för alla - jag håller alltså altruismens existens för en möjlighet :)

10-4, over...

...och så postade The Sun God medan jag skrev :(

10-4, over...

jaha så de finns ett ord för de! Intressant, här ska googlas. Ja, jag har funderat på de för jag själv många gånger känt att jag gör allt med en baktanke, min syster säger att de är mitt stjärntecken! men de låter ju hemskt. jag hade hoppats på att någon skulle komma med ett osjälviskt exempel där någon gjort nåt för en annan medmänniska utan att få ut något av de.

Det handlar väl inte bara om att få tacksamhet från andra människor när man är schysst mot dom. Det handlar väl lika mycket om att man själv känner sig som en bra människa och får sin belöning på så sätt.

Hmm..kan det vara så att allt handlar om mindset.

Jag menar, om jag ger pengar till en uteliggare för att jag själv vill må bra, eller för att jag vill att folk ser när jag gör det så de tror att jag är en bra människa är ju ego.

Men om jag genuint tänker på uteliggarens hälsa och ger pengar så h*n kan komma in i ett härbärge och få mat i sig och må bra för en stund och att jag mår bra över det som en bonus, är inte det osjälviskt?

Alltså, allt beror på varför man gör något. Bra kommer man må vilket fall, men om man jagar att må bra så gör man "fel".

Fan är det min mamma alltid brukar säga? Att en riktigt tjänst är när du gör någon en tjänst och den person inte vet att det var du som gjorde det.

Alltså att man enbart själv vet att man gjorde någon annan tjänst. För då gör man det inte för att få applåder och annat trams.

Jag tror det beror på HUR man ger något oxå. Om man ger något till någon annan och sedan förväntar sig något tillbaka, det kan till och med vara så att man förväntar sig att få ett "tack". Då ger man eftersom man vill få. Men om man ger bara för själva glädjen av att ge så förväntar man sig inget tillbaka och då spelar inte den personen som tar emot, eller omgicningens åsikter någon roll.

Som till exempel... du ger något för du förväntar dig att alla ska se dig som en snäll och givmild person. Men när du inte får den responsen så blir du besviken och kanske inte känner dig uppskattad osv... då är givandet själviskt. I andra fall är givandet bara en handling man gör för att själva handlingen och inte respnsen ger dig något.

Om man slänger sig framför en person som får ett pistolskott mot sig för att skydda personen. Det händer på en millisekund, kan inte det vara en handling som är osjälvisk om det går så snabbt att knappt en tanke hinner gå igenom huvudet?

En osjälvisk grej som man kan göra, som man inte alls mår bra utav utan snarare tvärtom, är att släppa en person man är i ett förhållande med och älskar p.g.a. att omständigheterna är komplicerade. Ett sånt scenario är exempelvis om man måste flytta och inte vill utsätta personen för ett långdistansförhållande eller liknande, så man beslutar sig för att göra slut (för att man tycker att den personen förtjänar någon som kommer att spendera tid med henne/honom) trots att det är oerhört smärtsamt och man mår uselt av det (och den tacksamhet man kan räkna med att en dag få eller ryggdunkning man får av någon eventuell kompis betyder absolut noll i sammanhanget).

Jag kan tycka att den här diskussionen är rätt meningslös eftersom att det kommer att handla om vad folk tycker, snarare än något logiskt resonemang. Jag är lite på Mabsans spår alltså. Ett argument som rimligtvis borde döda diskussionen är nedanstående. Visst, altruism kanske inte finns, men vad säger det om verkligheten?

A theory that purports to tell us something about the world, as egoism does, should be falsifiable. Not false, of course, but capable of being tested and thus proved false. If every state of affairs is compatible with egoism, then egoism doesn’t tell us anything distinctive about how things are.

http://opinionator.blogs.nytimes.com/2010/10/19/is-pure-altruism-possible/?hp

greggan, admin på ett diskussionsforum tycker att diskussionen är rätt meningslös eftersom det kommer att handla om vad folk tycker, snarare än något logiskt resonemang.

Thats make no sense, den här delen heter ju till och med "Vardagsfilosofi"

Avgå ;)

J_oo_han - Eftersom frågan är "finns altruism?" så är det inte en åsiktsfråga. Någots existens är inte beroende av vad man själv tycker om saken.

Logik är f.ö. en del av filosofin ;)

10-4, over...

Om du ger något så ger du alltid från ditt kaptial, du tar nästan aldrig från det du verkligen behöver. Du prioriterar alltid dig själv i slutändan.

Och när du ger något så gör du det för att vinna något tillbaka, om du inte skulle få någon uppskattning så kommer du ångra det eller bli förbannad.

J_oo_han


Jag håller med dig! Både i första och andra inlägget :)

Men de kan ju inte vara något annat än osjälviskt att avstå från sitt eget liv för att rädda någon annans. Jag tror faktiskt att människor i grund och botten är osjälviska.

Man kan, tror jag, i de flesta fall alltid hitta en återkoppling till det egoistiska välmåendet.. Men, det man borde tänka på att vissa människor inte ens bryr sig ett skit om sina medmänniskor, ger aldrig pengar till någon fattig, hjälper aldrig en polare me tjänster, osv osv. Så, de som ställer upp för sina medmänniskor(även om d finns en tanke om att själv må bra) borde ändå få credd. En polare sa till mig att om man på sin fritid går runt o bah tänker på en kompis som hamnat i knipa typ "fan ja MÅSTE hjälpa honom", då har man iaf ett gott hjärta och det är en viktig tanke tycker jag... hela mänskligheten är egoistisk det går inte att kringgå men vissa e mer än andra bara gilla läget.

Jag tror man alltid får ut någonting av dom bra saker man gör, oavsett om det är ett tack, att man själv känner lite välmående eller kanske får någonting av någon annan.
Tror det gäller alla fall, faktiskt.

Sen som deluxe säger så är ju vissa mer än andra och dom som är snälla är bra att ge cred till.

Fan är det min mamma alltid brukar säga? Att en riktigt tjänst är när du gör någon en tjänst och den person inte vet att det var du som gjorde det.

Fast det påståendet räcker inte för att bevisa att altruism existerar, för då kommer personerna som Mabande hatar på och säger att man ändå gjorde det för att man själv ville må bra.

greggan, admin på ett diskussionsforum tycker att diskussionen är rätt meningslös eftersom det kommer att handla om vad folk tycker, snarare än något logiskt resonemang.

Thats make no sense, den här delen heter ju till och med "Vardagsfilosofi"

Och du kanske missade att filosofi i grund och botten handlar om logik, även på lekmannanivå.

Jag antar att man inte kan bevisa någotdera, även om jag själv tycker att det verkar som att altruism inte existerar.

Nu vet jag inte om jag ger diskussionen något, men borde inte ett påstående som "Jag tror inte på altruism" väga tyngre än ett påstående som "Jag tror på altruism"? Jag menar, det finns ju faktiskt anledning för en "altruist" att ljuga, och därav framställa sig som jäkligt godhjärtad. Men man har väl egentligen ingen större anledning att framställa sig som egoistisk? Och i ett fall som detta så måste man ju använda sig av sitt eget sinne som utgångspunkt, och altruisterna som utgår från sig själva sitter antagligen inte och ljuger ihop hela skiten för att riskera att bli kallad egoist. Shit vad jag svamlar, var det någon som förstod vart jag skulle?

Termen du söker är altruism.
De som argumenterar emot altruism lyckas allt som oftast bara koka ner sitt motstånd till "men man mår ju bra av att veta att man själv gjort något bra även om nån annan inte vet det Å SÅNT ÄR EGOISM!!!!111!!!!!!!11".

Jag skulle dock säga att såna invändningar är ganska menlösa eftersom de förutsätter att ett och samma beteende gäller för alla - jag håller alltså altruismens existens för en möjlighet :)

Det är självklart möjligt men själv tror jag nog att det mesta motiveras av något slags egenintresse,många har en tendens att överdriva sin förmåga till medkänsla.

Vissa pratar ofta om hur synd dom kan tycka att det är om folk som svälter och har sjukdomar och att dom skulle göra allt för att få dom att må bättre,hade detta stämt så hade dom antagligen gett mer än 100 kr till rädda barnen i månaden istället lägger dom 100tals kronor på smink,dyr mat,inredningskrams m.m Hade man verkligen brytt sig hade man väl flyttat ut i skogen,bott i tält och skänkt bort allt som övergår existensminimum till några stackars svältande indier eller vad det kan vara.

Majoriteten av dom som bor i västvärlden är rikare än majoriteten av den resterande världen så det finns otroliga mängder att ge om det verkligen hade varit prioriterat.

eh_jappGoogla på psykologisk egoism om ämnet intresserar dig.

Altruism finns, eller finns inte, beroende på definition. Inom nationalekonomin definieras altruism som att individ B's nytta ingår i individ A's nyttofunktion. Det här är säkert inte förenligt med andra definitioner då individ A fakstiskt får ut något av (högre nyttonivå) att påverka individ B's nytta.

Nationalekonomin har ju inte haft fel hittills ;).

Nationalekonomin har ju inte haft fel hittills ;).

Nationalekonomin har haft fel, eller inte haft fel, beroende på definition.

Existensiell socialpsykologi, börja med att läsa "Att ha eller att vara?" av Fromm.

Och man kan inte göra något utan att det grundar sig på att man tillfredställer sig själv på något sätt.

Tror människor är för medvetna om sig själva, inte alltid på rätt sätt dock. Antar att vi är för ego (inget fel på det egentligen) för att kunna vara snälla utan att vilja få något tillbaka. Kallar inte det för baktankar, snarare medvetenhet.

...fett svårt att vara snäll eller göra något bra för någon annan utan att man är medveten om det. Hur man sen tolkar "snällheten" är ju upp till individen själv..vissa ser det som en "självklarhet" ...andra ser det som en god gärning.

p-m yes har läst lite!

men visst vore de hemskt om de inte existerade. Även fast om man är egoistiskt så bryr man sig ändå om vännen är ledsen, behöver prata då vill man göra nåt för denne, dock då skulle man se de som då att man har dåligt samvete att personen mår dåligt och vill hjälpa/lyssna pga de dåliga samvetet. De är inte lätt.

Det faktum att man gör något för att man vill göra det är egoistiskt, gör du något utan tvång vill du det på något plan, förekommer det fysiskt tvång däremot, är det inte egoistiskt.