Försöker finna mig själv i denna skitiga värld/ ska va redo för strid, jag ska smida mitt svärd/ den utvalde står ensam på slagfältet/ modet återtogs, när smärtorna avstäldes/ ur min synvinkel är nog det mesta dött/ men annat nyföds medan resten lämnas glömt/ det man har nu, är hoppet som håller om en/ blickar jag bak, ser jag smärtan vid horrizonten/ och jag ler.. jag återvänder aldrig/ låter tiden jobba, för åren läker allting/ visst perioden var svår ibland/ nog med djupt vatten jag ska nå till land/ när tiden var som jobbigast var pennan till hjälpen/ orsaken till min förbättrade smärtgräns/ är ett med det här, ja rapp är min luft/ för trummorna på beatet slår i takt med min puls/ jag sätter blicken framåt, låter gårdagen tina bort/ för när jag funnit hoppet, ska det stå kvar vid sidan om/ "skiter i vad", vad jag bemöter/ jag lägger mig inte, förens jag tagits av döden/ Numera är lyricerna min fritid/ det ända som beskrivs i gamla tiderna, ett skit liv/ jag har suttit flera timmar i ensamheten/ funderat när man kommer försvinna från verkligheten/ står för mig själv, så tyck vad ni vill men/ håll bara käften och svälj era rykten/ nu är det nog, dags att rengöra snacket/ och stolthet på vägen kan medföras tappert/ det var kaos men denna vind lättade/ så jag försöker glömma skiten som inträffade/ besvikelse skapad av svek och hat/ förvånande att ingen såg hur fel det var/ så kan det gå men jag har vant mig vid känslan/ att i vissa stunder får man klara sig ensam/ nu väntar jag på nåt som ska dekorera mitt liv/ och hoppas nu att det kommer eskorteras i tid/