Jag har... aldrig älskat nån, så mycket som du. Har aldrig saknat nån, så mycket efter dagens slut. Som nu, själen som slets ur min kropp. Den motgången jag har fått, gav bort mitt hopp. Ljuset blev mörker, rosor blev aska. Luften blev tun, jag fick det svårt att andas. Världen rasade samman, tid för ånger. Vill sjunga klagosånger, men har sån ångest. Står med båda fötterna på jorden än sålänge. Fast kedjad, för att aldrig få se min ängel. Men vännen, jag vet inte vem jag är. Eller vad jag gör här, sorgen du bär. Bilder i lågor, minnen förträngs. Bladen dom faller, och gudarna skäms. Vill aldrig tappa dig, på något sätt. Även om världen går under, så tar jag dig med dig. Min vers.