Menz sättet man gör det på. första exemplet gäller xeno och sad: du kanske ser tags me båda, men sättet dom gör det på eller mängden tags/throw-ups skiljer bombaren (xeno) från taggaren (sad). det andra exemplet: kegre e galet grym för att han har total koll på både stil och mängd, på alla plan. han gör mycke och han gör det snyggt. ja tycker de e läskigt att han knappt e me i några filmer. om nån vet nån förutom moas 1 o 2, name droppa. det tredje exemplet är platser: dom som vet hur man ska få upp sitt namn väljer gång på gång bra platser. och i slutändan ska grejerna synas, syns du inte, finns du inte. varför ja bryr mig? ja vet inte. ja vart bara grymt besviken på att se toysen i filmen. ja vill ha graffilmer som visar vem fan som helst som kan sin grej som går ut o gör den, utan en massa skitsnack; inge hip hip snack, inge hardcore behov, inga effekter, bara en snubbe/tjej som gör sin grej, rakt av. exempel på scener ja skulle vilja se nu, men som har skett för ett tag sen: redline (´94 possen me shine i spetsen) @ insidor, irok @ utsidor (när han körde som mest), westone, jason, hn, itm @ throw-ups, busy @ streetpieces, kegre @ citybombing. en sån film, utan en massa skitsnack, skulle äga allt. gör man filmer får man fan försöka komma me nåt nytt. men samtidigt måste man ha total koll på grunderna. DH va nytt och explosivt, de va därför den va så bra nären kom, men nu görs det nästan bara dh kopior och 95% av filmerna handlar om tåg. varför så mycke fokus på tåg?? självprops?? mycke möjligt, men de va inte poängen, om inte du tror att ja e yers *suckar*. plus att få hajar hur mycke tid bombarna lägger ner för att lyckas synas år efter år, gång på gång, så då får ja ta ännu ett tillfälle i akt och ge props. Crase, de e nog ingen som kommer att lyckas köra mer än dig i sthlm nånsin. älskade dina insidor under det tidiga 90-talet. respekt.
www.myspace.com/psyenceuromaniac