Världen i en plastburk
Mänskligheten är en enda olöst mordgåta-
Ett evigt mörker befriat ifrån världens solstrålar-
Bannlyst till en öken men runtomkring mig gror åkrar-
Där jag framför klagosånger utan fiolstråkar-
Vi som vågar leva förkastas då som främmande-
Dagdrömmare med önskningar men ingen ande-
På planeter fyllda av liv dör vinden ut helt ensam-
Med vattendrag utan förbindelse med en källa-
Frågar mig själv varför burfåglar sjunger så fint-
Kanske stämman rentav lyckas gömma svår tid?-
Hjärtat kan då acceptera, men hjärnan förkastar-
Mina djävlar förbannar när jag ensam får förhandla-
Till mig en rättvist kompromiss med min skapare-
Eftersom att alla kammare saknar indragare-
Och inget av världens sju underverk är tilltalande-
Är detta verkligen den saga som vi skapade?-
Anata wa daka baka desu.