Dimman tätnar killen skriver sagor men ska släppa singlar- inte ens tornados hade kunnat lätta dimma- har aldrig tagit andetag men flämtat ibland- en skeppsbruten matross som längtar till land- ses ute på resande fot dock ensam likkall- sökandes efter någon att ta hand i hand- fortsätter alltid han, en aldrig varm vandringsman- längs livets stig bestämd att inte återvända- han håller tillbaka känslor när gråten väntas- men kan fälla en tår för att återhämtas- bråken hemma kan han alltid klara sig utan- de är bara vrakdelar ifrån en sänkt skuta- stundom motiv för att lösa allt med en kula- i framtiden är han nog bara glömd och bitter- kramandes sin trofasta dröm om micken- det är inte utan orsak som bubblor spricker- kritik skulle uppskattas.