Tsun - Diamanter & Bärnstenar Framtiden glänste grannt som det underbaraste djupet i ögonen Sanningen trädde framåt sen uppenbarades gruset i snöbollen Han sitter still förfrusen och övergiven lämnad bland klagosånger Har ingenting förutom en överdriven känsla av vardagsångest Många bortkastade drag i en vardaglig kamp av alldagliga plågor Ett förhållande där allvarliga frågor kontrats av kortfattade svar. Hon lyckades förvränga sin synvinkel och förändrade ytskicktet den rika mannen slänger diamanter i kärlek för enklaste nysilver. I en värld där allt är bortom falska visdomsord, I en värld hittade han sin sanna rikedom. Framtiden var alltid avlägsen Men en blick kastades mot morgondagen, Lämnade skyddsrymmet bakvägen Och sicksackade runt bomnedslagen. En fattig man hand i hand med allting han väntat på, Kastade bort allting som till synes hade värde för det som han älskar så. Hon höll i hans händer och och uttalade tre små ord, "Det är försent" , sa hon. Sanningen sved och han backade bak och allting blev blekt. Med kniven i ryggen med ett hjärta slitet i stycken Ramlade han ner fri mot marken, Nu står det fattiga mannen på knä framför djävulen och säljer sin själ för diamanter... I en värld där allting inte kretsar runt nu och sen, Där jag bara kan tänka tillbaks och leva utan dig.