(Dikt) Ångest, Kärlek, Saknad

(Dikt) Ångest, Kärlek, Saknad

Aldrig skrivit ngt här förr.. vet knappt om ja gjort rätt.. Men det lär ju märkas!

Dina vackra armar, och Dina vackra händer som jag älskade så mkt.. Som jag älskade att bli smekta av.
Hur du älskade att hålla mig om låren,
och hur du såg på min stjärt så du nästan smälte som smör..
ditt sätt du älskade mig, ett sätt som ingen någonsin älskat mig förr.

När du varje dag sa så otroligt fin ja var, att jag hade underbara bröst och den vackraste kropp du någonsin sett..
Hur du alltid skämtade å drev me mig, bara för att du älskade att se mig tjurig och sur, för att ja va de på ett sött sätt..
ditt sätt att röra dig på, hur ja alltid sa så klen du va.
eftersom ja vann veranda brottningsmatch som vi hade du å ja.

våra bråk och gräl som fick mig att inse mer och mer vad du betydde för mig. Och att vi alltid löste allt och blev sams igen, efter att vi skrattat över att vi vart så barnsliga att vi ens gormat med varann..
Det var då mitt hjärta brann i kärleksfyllda flammor, nu brinner mitt hjärta i helvetet och saknaden efter kärleken som inte varade så länge som vi lovat.
Våra framtidsplaner om hus och barn..
Om att bo ute hos mig här i skogen, ensamna bara du och jag. Förevigt och föralltid.

Men en saga har alltid sitt slut, men alla sagors slut är inte alltid lyckliga. Våran saga om dig och mig, var lycklig så länge den varade. När vi levde i den sagan sa jag aldrig lika ofta att jag älskade dig, som du sa till mig varenda dag.
Därför tänkte jag avsluta med att säga "jag älskar dig".
Där tar vårt kapitel i sagan slut.
För nu har du snart ett barn med den kvinna du älskar mer än mig. Jag önskar dig all lycka i livet. Ville bara berätta att jag saknar dig..
Men slutet av sagen var mitt egna val, trots att det inte var vad jag egentligen ville. Kalla mig sjuk, för det är jag.
Sjuk av ångest och saknad efter dig och det vi hade ihop.

The End