jag behöver lugn.. så jag står vid toppen av en kall bergsvägg kollar ner i avgrunden, har tappat min självrespekt tappat tron, tappat det hopp som höll humöret uppe känner mig svag och ensam, vill bara falla ihop och att samla mod för att gå vidare känns avlägset för vad jag än väljer som nästa steg så blir det fel.. det jag behöver är ensamhet, andas ut och koppla av skapa musik, skriva texter, vill inte stressa mer inte känna press, ta klivet in i vuxenvärlden riktigt än för jag sitter och skakar på grund av omgivningens stress kunde jag så skulle jag uttrycka mig genom att skriva en bok för jag måste lämna verkligheten.. håller på att bryta ihop jag vill känna kärlek, men med någon som passar mig bra som uppskattar mig som den jag är och bara vill slappna av inte göra något speciellt, mest umgås och softa mysa bland täcken, kunna fly från denna grymma världen kolla in i varandras ögon och känna pirret i magen men innan jag hinner finna detta lär jag ha blivit begraven.. så jag klättrar ner från toppen och slutar fantisera sätter mig med ryggen mot bergsväggen sluter mina ögon och öppnar dom aldrig mer...