Du är blåögd, jag är tårögd Experimenterar lite bara, detta är inte baserat på mig själv, men det finns nog en och annan där ute som säkert känner så här...vad tycks? Krig och misär, har gjort att det vidare bär till ett nytt land för en lidande själ,där jag sitter och skriver det här... Du är blondhårig och du är blåögd Jag har svart hår och jag är tårögd Du har ett vackert leende och du är svensk Jag har fula tänder, en stor näsa och jag är hemsk Ditt liv har varit en dans på rosor, du är omtyckt Mitt liv har gått från elände till misär till tvångsflytt Du smälter in du firar jul, du är älskvärd, sicken brud, vilken tur Jag sticker ut, jag är hatad, alla vill att jag ska sticka nu Men min mamma säger att alla är lika värda Att om man kollar innerst inne så har alla vita själar Så jag antar att du är jag och jag är du Eller är det bara så att du är bra och jag är ful? Mamma säger att världen är rättvis, att världen är snäll Det är nog så att du är värd en kram och jag är värd en smäll Jag har inte en vän, ingen som jag känner Åhh, vad jag längtar hem, hem till mina vänner