Pappa... Du är borta.... En familj brukar ofta bestå av 2 föräldrar och några barn Men allt jag hade var en mamma och en bror som var upptagen i sitt eget garn Det jag hela tiden saknade under min uppväxt var en far En far som berättar hur livet är,där jag kan söka tröst och få gråta ut En som hela tiden säger att "Du min son,är allt som jag har" Fast vi var ensamma hemma,Jag,min mor och min lillebror Pappa, jag undrar hur du ser ut,hur du är och om du kommer ihåg oss Pappa, hade jag vetat bättre den dagen du gick ut ur vår dörr så hade jag aldrig låtit dig gå För jag klarar inte mycket mer, jag klarar inte av att vara själv, jag vill ju ha dig vid min sida Dagarna går och går men allt som jag känner består, jag vet inte vad jag ska göra för att slippa lida Jag kommer ihåg när jag var liten och satt varje kväll vid telefonen och väntade på att du skulle ringa Tiden gick och sakta började jag förstå, att du hade lämnat oss och inte skulle komma tillbaka Vi grät varje dag för att du hade lämnat oss, och tänkte vad du var för oss Men vad var vi för dig? Ett jävla rep som du närsomhelst kunde släppa loss? Tack vare dig pappa så har jag förevigt ett djupt och obotligt hål i mitt hjärta Dagarna går och går fast jag vägrar släppa all min oerhörda smärta...