Johan - Depression Jag har spelat spelet utan att vinna tjejer som brukade titta har nu slutat att vissla och jag hatar den känslan av att allting inte är så bra som det verkar skillnaden mellan att äga och stjäla, äta och kräkas är när, sina nära och kära inte är så nära och kära.. ..och inte är värda att älskas. Med känslostormar bakom en bris får vindskyddet betala sitt pris av ett sårat inre, ett plågat minne... och jag vill berätta, men vågar inte kan ni bara låta mig vara? jag vill ju prata om det, men jag gråter ju bara. Jag kanske borde sluta att klaga för Johan är inte Johan som han brukade vara så nu knyter jag sista knuten på snaran och ställer frågan som bara gud kan besvara för med ett annat svar blir det kanske bra så jag tar mitt sista andetag vi ses antagligen... någon annan dag...