ensamma i världen (dikt) kände för att skriva en dikt, helt utan rim.. men var snälla i kritiken, detta är min allra första :) att vandra genom eldhav att bestiga berg som sträcker sig över molnen bara att vara den jag innerst inne är allting blir så enkelt med vetskap om att du följer mig i min vandring för när våra blickar möts då är vi ensamma i hela världen att klättra över taggtrådsprydda stängsel att springa trots att mina ben stumnat bara att våga visa mina brister allting blir så enkelt med vetskap om att du stannar vid min sida för när våra läppar möts då är vi ensamma i hela världen är inte helt hundra på om "refrängen" passar in riktigt, säg gärna vad ni tycker om det, och också vad ni tycker om dikten i helhet :) //ranch_cuckamonga - din termos i gryningen ;)