"Dagsläge .. fucked"
folk frågar mig hur jag har mått på sistone
men jag bortförklarar mig, för jag vill inte komma in på det
Instinkten säger mig att dom inte lär förstå
hur min vardag skiljer sig från deras, hur min kan vara svår
Jag saknar hur bra det var, en gång i tiden
en gång i livet.. har blivit femton och tiden
har aldrig gått så snabbt som nu
och jag lär mig dag för dag, att allt har sitt slut
"barndomsminnen, var det verkligen så lätt då?"
förr bekymrade man sig i värsta fall, om man tappa sin glass
men nuförtiden bekymras jag över hur mkt jag tappar kontakten
med min omvärld, mina vänner & till o med, med mig själv
Det är sjukt hur kvickt ens tillvaro kan bli spegelvänd.
Det fanns en tidpunkt då jag såg allt i livet som fridfullt
men just nu känns det verkligen som hela skiten e bull
för man märker & känner av hur det har blivit tungt
då man nuförtiden blir mycket lättare stressad
och jag blir allt mer deprimerad när jag är ensam hemma
Mina vänner finns ju .. men jag döljer sorgen
så jag får vara för mig själv, så dom glömmer bort mig
Men varför? Jo, för jag vill inte låta andra bära min börda
har redan gjort för mkt skit jag inte varit värd att göra
och jag hatar att tänka på saknad & förändringar
båda mina systrar har flyttat, ja saknar dom här hemma
och önskar att lyckas ska vända, så jag kan ta vara på mig själv
vilsen i livet ..
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|