hanut - bortblåst av en vindstilla vind

hanut - bortblåst av en vindstilla vind

Bemöt min ilska när pennspetsen river sönder pappret,
kan inte få ut en enda rad i nutiden som känns vacker
jag har tröttnat på samma eviga syn på vardagarna,
saker som blivit alldagliga, minnen som blivit allt svagare..
åren rinner igenom och jag minns knappt min barndom,
jag har tagit lärdom, förr var gatorna fulla, nu är stan tom

varför sticker så många, förut var jag personen som alla kände
nu när vinden vänder försvinner vänner, det finns inga själsfränder
maktkamp i ett frittland, Sverige är ett riktigt jävla fittland,
stående, gapande å svär över det som sägs vara en himmelsk värld
så säg mig, ni förutsägbara människor, ni som blundar för problem
vad är principen med lögner, när alla andra bara förutser er?

Jag har tröttnat på en värld som sägs bevara lugnet,
ordet av fattigdom, då är pengar nåt som bara tillhör kungen
vad vet jag, en dum unge, om historien eller ursprunget
legender är myter, så jag vet vad som är mytomspunnet
jag är fast i huset och nyckeln passar inte till nåt av rummen
jag är varken girig eller dum, allt jag vill ha är en lugn stund
en tid för mig, där jag hinner tänka och ta tillbaka,
saker jag orsakat, saker jag inte gjort och sånt jag saknar,
livet känns som en mardröm och jag är ännu räddare för att vakna
varför finns jorden och människorna om inte alla får en bit av kakan
medan världen höll andan under valvakan som var i år,
tänker inte människorna längre än vad hakan når,
och jag minns det som sagts som det vore igår,
att världsfred ska uppnås,
men vakna, krig är nåt som kommer och går..

Jag tar avstånd för saker och ting, nu till textens vändning
en sned tändning, och jag ser varje dag som en förändring
utvisad som en utlänning som begått våldsbrott - döms till utlämning
dagens citat är bara ytterliggare en utjämning,
för jag är tämligen bättre än förr,
jag har slutat knacka, nu sparkar jag upp din dörr
jag är trött på att stå sist i kön när andra bara går före
sanningen är den att snaran bara består av snöre,
jag satsar inte på texter med några övermäktiga super rim
tänker inte bli som du, dags att dö äckliga jävla storstads glin
jag lägger hellre tid på budskapet och känslan,
för att få dig att tänka till, typ som när jag inte hälsar,
så jag tar farväl och avslutar,
och lämnar vår värld till våra asagudar..