Rensar huvudet Hanut-style
Allt som jag hade, har runnit ut i sanden,
det som finns kvar, ryms numera i handen,
och jag har förlorat flera kapitel av livet,
och allt har kostat, och jag saknar kvitto för tiden,
det som förut var så varmt, har sakta frusit till,
så varför sitter jag ensam, skakande och gråter,
för det är själva känslan som saknades, som jag vill ha åter,
för så fort det är fler än vi två i bilden,
känner jag mig överflödig, och istället får stå vid grinden-
när ni andra fått umgås och haft trevligt inne i huset,
och det är ilska och tårar som blir ett minne av ruset,
för det enda jag vill är att du ska se mig som den jag är..
för förut var jag den som du såg i mängden,
men allt eftersom är de bara jag som sover i sängen,
och det är komiskt älskling..
du skojar alltid om att jag dricker öl hela tiden,
och jag känner känslan av att jag vill dö, men ändå renar silen,
"att supa på vardagar visar tecken på problem,"
så mitt försvar är att nån väckt mig för sent,
ingen fanns där för mig, när jag mådde som sämst,
och det var inte bara på jobbet som jag skämts,
för värst av allt var att mina föräldrar köpte lögnerna,
med vanliga svar som att, "ja, jag mår bra",
men egentligen var det då, som jag var som mest sårbar
en ny dag gryr, trots att jag inte gått och lagt mig,
jag fanns där för alla trots att dem nu har sagt nej,
har sett min spegelbild och personen jag blivit,
men skiter i vilket nu.. väntar tills historien har skrivits