MjR - Så jag växte upp [berättelse] Tjenare! Satt med tårar i ögonen och bara tänkte & sedan gick ett beat igång och då kom fingrarna emot tangentbordet och det började klicka till vad det var som tryckte emot mig..Detta är en berättelse från min uppväxt. Jag vet att rimmen är simpla (så det behöver ni inte kommentera) men vill ha kritik på inlevelsen i texten och hoppas verkligen jag lyckats bra då den kom rakt ur hjärtat på mig..En ensam pojk fick problem tidigt i årenkillen hade precis fyllt 11 och redan då kom sårenMobbades i skolan och kände trygget mot bröstetoch hur högt steg han tog så kom han inte över tröskelnoch den blev bara högre för varje dag som gickdet enda han ville ha var kärlek som han aldrig fickdetta gick för långt och hans farmor kom in i bildenhon var hans kompass när han var vilsensatt och pluggade i ett rum enskilt ifrån klassenmen fanns ingen ro, då han inte ville gå ut på rastenmobbarna fanns där och han ville inte uppleva skiten igenhan ville bara ta sitt pick och pack o sticka hemhan fattade inte vad han gjorde mot allamen ändå så fick mobbarna han att fallainte en jävel gjorde något åt sakenoch medans alla kunde sova gott om natten låg han bara vakenkillen levde med detta i flera åroch fattade inte varför det inte var någon som sågatt han mådde dåligt av alla jävla svin som trackade på hanoch att han faktiskt önskade att han försvannHan ville skrika ut sina känslor men skakade i röstenoch när han försökte ge signalament till frökenså vände hon blicken och ignorerade hansittandes vid skolbänken med tårarna som rannner från kinden och blåste borts av vindenska verkligen killen få ha sånna minnen?killen är nu 20 år och har växt upp till en manhan försöker leva livet så gott han kanoch vill sprida sitt budskap vidareså alla jävla mobbare kan fatta detta lidandevill ni sabba någons liv, seriöst vill ni det?vill ni inte att denna världen ska bli bättre?