Donnie Darko 24 P40

Varför döma det jag sa eller inte sa? allt blir till slut bara suddiga fraser i hjärnans eviga teaterpjäs. Ett skådespel det är vad världen är, kroppen bäraren av själens tankar och minnen. Vad är allt omkring mig förutom en helt vanlig pjäs och träden och naturen gigantiska kulisser med oändliga statister? Är allt en projektion av nåt som inte kan beskrivas, eller kännas av köttiga bräckliga fingrar. Ibland känns allt så futilt som att rösta när man inte ens har en egen plats att kalla för hem ”lathet eller trötthet” beroende på vem som ser och dömer. Allt är luddigt som en pågående fylla sen det smärtsamma födslospelet och numera tröttsamma upprepande av det vi kallar vardags liv. Nej jag är inte deprimerad trots att det kan tyckas mörk och grå mitt sinne, seendes från suddigheten av dina fjärran stirrande ögon. Allt är komprimerat till en punkt av att döma frossa, spela på arenan kallad samhället . Allt kan tyckas ibland så ointressant att jag undrar om allt har en betydelse eller är allt bara repetition som barndomen försökte lära? isfåall är det glömt med vilja eller ovilja . Allt är som sagt luddigt precis som mina ord, återstår att se vad näst scen har att erbjuda......................?

Av: Rowell Garcia Wallenholm (Skådespel)
Vardags filosof/ låtsas skribent

EVENT KOORDINATOR SV-IKC (INTERNATIONELL KULTUR CENTRUM)