Förlorat en förälder?

Min elskade mamma dog 2002 och farsan var orsaken. Hon skulle ha kunnit vara kvar om inte farsgubben hade supit. Folk sa att jag skulle till psykolog men det kendes so dumt att snacka med non som man inte kenner. Typ sa till alla att det er som att snacka med en vegg. Jag kommer typ alldrig komma over det her for hennes dod er lite speciell. Fan jag gor beats och ner jag gor dem so er kennslan i nestan alla beats grotande. Och det verkar vara beatprogramen som er min psycolog, jag vet att det loter dumt men endo. Man ska bara tenka po dem fina tiderna man hade med sina kera och forsoka ignorera de fula. Man kommer sekert over det nondag om man fortsetter so. Iallafall vi kommer sekert mota dem i andra sidan so det er bara tillfellig sorg. Det er jobbigt ner sina kera gor bort men holl huvet rakt for livet er kefft.

Peace och R.I.P till alla som har tagit steget till andra sidan!

Morsan dog p.g.a felbehandling i vården.. 7 månaders smärta innan läkaren, som sa att hon borde ändra sina livsvanor och byta jobb drog på semester och hon fick en annan läkare. Denna läkaren, upptäckte med en lätt röntgen att hon hade cancer och operarade akut.. 3 år senare, död.
Skulle det upptäckt tidigare hade risken varit betydligt mindre att cancern spridit sig.

Det är då man börjar fundera om mord är rättfärdigat?

Imorgon är det ett års dagen för min bästa kompis mamma..
Mina tankar kommer vara hos henne och hennes familj hela dagen!
Sån oerhörd smärta går inte att beskriva i ord!

Jag förlorade min Pappa, sommaren -94.
Minns inte mkt av honom..
Skulle fylla 9 den sommaren, så jag minns inte så mkt av situationen just då. Men de har påverkat mitt liv som fan, har jag insett nu när jag kommit över de. Men just då så blev jag knappt lessen (vad jag minns iaf) Varför vet jag inte..
Var väl för ung att förstå.