antidepressiva

vafan e cubic för ngt?

har ngn erfarenheter. ni kan säga att de e eran kusin som tagit om de e jobbigt o säga.

jag skäms inte för o börja, mer så att jag verkligen inte vill, men vill må bra. och kan de hjälpa så visst.

endel har ju problem med zerotoninet.. ifall man har det kanske det är bättre att käka vad vet jag. skulle nog själv vara rädd för ifall dom rekomenderade mig att äta sånna själv..

har du hasch- jag tar dock kosttillskott. tar mivitotal flex. vetefan om de har me saken o göra. men iaf :-)
jag är berg o dalbana...vad heter de...så jag tror inte d e serotonin brist. för jag har extreme peaks, följt av lows. är inte alltid låg.

GunJah-jag har blivit rekomenderad SSRIs, för att sänka min generella ångest som ger mig panikattacker pga saker jag inte bearbetat från min uppväxt, plus massa skit som hände i somras.
ska försöka komma ihåg effexor grejen.

absolut inga självmordstankar eller dylikt, men vill ta av udden av hur jag mår o inte ha ångest för saker som hänt hela tiden

mayb- om du kommer på namnen får du holla, men tror de e zoloft de ger mig, kan inte tänka mig att de blir ngt extremare tom börja med, speciellt när jag är så anti de hela från början.

just nu tar jag bara atarax, men de är för behov, inget som lugnar mig konstant, och attackerna o ilskan o ångesten återkommer hela tiden, så därför vill de ha mig på medicinering...jaja...

peppis - låter ju mer som du är manodeppresiv eller något.

om jag förstått innebörden utav det rätt..

har i a f många vänner och människor i min omgivning som äter och säger att det är väldigt bra. fast det ger ju endel biverkningar.

mano. just. hehe. hittade inte ordet
precis det jag är.

man får väll dra gränsen själv. sen handlar det väll en hel del om hur man ser på livet också. men jag tror att det faktistk finns en skara som verkligen borde äta sånt för det inte är rätt annars.

yes. man drar ju själv gränsen. jag är också så att jag vill lösa saker själv. hatar piller. litar inte på psykologin. men. ja. bröt helt i ihop i somras. o insåg att jag behövde hjälp på vägen me saker som hänt förut

hamdo - det blir bara bättre och bättre med åren. i a f enligt mig. :)

well. tecken för mig var panikattacker.

japp
precis så är det för mig.

ge tid till dig själv, lär känna dig själv. det tjänar du mycket på.

gunjah. ja. tog en jävla massa tid o rundskickningar osv för o komma rätt
men läkaren o psykologen här är mkt vettiga.

yes. ja. jag vill ju se en förändring. de jag gjort under hösten är analyserat hur jag beter mig under vissa situationer. så jag är fullt medveten vad jag gör. bara inte hur jag ska bryta mitt beteende.

hamdo- jag har förtrångt allt som hände mig, men vet att de är där problemet ligger, så ja, kan va ngt du inte kommer ihåg.

remeron

Jag har Generaliserat ångestsyndrom och äter Efexor och trots all negativa saker de skrivit om den fungerar jag bra med dom.
Dock blev jag zombiliknande av både Cipramil och Zoloft.

Jag äter Atarax mot ångest. Har depressiva besvär som jag ännu inte fått hjälp för, men har fått en tid i nästa vecka på en psykiatrisk mottagning så jag hoppas det blir bättre.
Är osäker på om jag vill äta anti-depressiva men ibland har man väl inget annat val antar jag. Med rätt medicin och terapi kan man bli frisk enormt mycket snabbare än annars.

tora


vad menas med det?
Generaliserat ångestsyndrom.

babyphat:

Klistrar in lite info från en sida:

"En person med diagnosen generaliserat ångestsyndrom är mer eller mindre konstant ängslig, osäker, okoncentrerad, rastlös, pessimistisk, spänd, stresskänslig, uttröttbar och lättretlig. Man har ofta dålig sömn och oroar sig på ett överdrivet sätt för stort som smått. Det kan i sin tur resultera i spända muskler, svettningar, darrningar, muntorrhet, hjärtklappning, magbesvär och täta urinträngningar.

Personer med generaliserat ångestsyndrom vet att deras omgivning många gånger tycker att de oroar sig i onödan och tar ut olyckor i förskott. Den ständiga oron står sällan i proportion till de påfrestningar och olyckor som man förväntar sig ska hända. Det gäller ofta småsaker i vardagen där det mesta kan ge upphov till vaksamhet och ängslighet.

Personer med generaliserat ångestsyndrom har också en ökad risk att drabbas av ytterligare ångestsjukdom, missbruk eller depression."

Jag tycker dock inte att allt detta stämmer på mig, men det är min diagnos.

Tora

Kanske är det jag lider av? Man ska väl inte självdiagnosera egentligen, men jag går runt med en ständig ångest-klump i magen som inte vill försvinna. jättejobbigt.

hur kom dom fram till din diagnos?

babyphat:

Jag har varit på sjukhuset av och till under många år innan jag fick diagnosen, tidigare har de mest sagt att det har varit depression.

Jag kände/känner dock inte ångest hela tiden utan mest ett undvikande av situationer. Men jag har även inslag av tvångssyndrom sägs det..

Det är svårt sånt där, man vill ju gärna själv hitta anledningar till varför man mår som man mår, men ofta är de anledningarna svåra att komma åt så man tror att det är enklare saker som gör det.

Jo jag håller med dig till fullo.
Är väldigt nervös inför mitt läkarbsök, vad de kommer att säga osv. Jag vet själv vad den utlösande faktorn var om man tänker på all ångest, och det är det jag måste ta tag i.

Ja, läkarbesöken är jobbiga, men man vänjer sig efter ett tag. Det bästa är ju dock om man får terapi samtidigt med medicinering, men det är ju långa köer för sådant.

Tora

Ja jag vet inte vart jag har hamnat nu.
Har iallafall fått en remiss av en psykiatriker på St:Görans psykakut där jag var för några veckor sedan.
Jag ska till en psykologmottagning alltså, får de skriva ut mediciner? Är det inte bara psykiatriker som får göra det?

Ja, de på psykologmottagningen får skriva ut mediciner, om inte så kontaktar de en läkare på avdelningen som skriver ut. Men troligtvis kommer du få träffa någon som både kan ställa diagnos samt skriva ut medicin om det behövs.

Första kontakten är oftast med någon överläkare som beslutar om vidare behandling/medicinering och efter det får man träffa någon psykolog/kurator eller liknande som rapporterar till överläkaren. Det finns alltid en ansvarig huvudläkare.

Tora

Ja det är det jag hoppas på.
Tack så mycket för din hjälp :)

babyphat:
Hoppas det går bra!

Jag fick Atarax tillsammans med paroxetin. Det funkade ok, men bytte till Efexor då de fungerar på ungefär samma sätt.

Tora

skulle du kunna ge mig sidan där du klistrade in det du skrev om generaliserat ångestsyndrom?

Nikanor

Om du så desperat vill bli av med ångesten
Det är inte du som lever i det, så du kan inte påstå att du vet hur min ångest känns.

Tyckte att du var väldigt påhoppande i ditt tidigare inlägg bara.

vadhändish:

kommer inte ihåg vilken sida det var men detta är en anna sida om ångest i olika former: www.angestsyndrom.com

ja tack för allt som skett under natten här då :-)

ja. atarax hjälper på de sättet att jag slutar få panikattacker, annars spinner dom bara vidare, nu om jag känner att en attack är på väg mumsar jag imigg massa atarax så somnar jag istället efter typ 2 ist för o få attack efter attack, dvs
it helps jack shit.
och detta har psykologen insett, så hon vill kombinera atarax med typ zoloft. för att "själv ta mig ur panikattackerna o sänka min allmäna ångest.

att jag är mano, är självdiagnos, men de som Tora kopierade här stämmer i princip i punkt o pricka in på i princip hela mitt liv sen all shit började på dagis.

Nikanor- jag kämpar, o fightar som fan, men har nu efter 2 år drygt fått en läkare och terapeut som hjälper mig. så its all good now. Nu gäller de bara o hamna rätt med ev medicinering etc.

Baby Phat- räkna inte me den där remissen från skt Göran, dom skickade inte vidare min, riktigt uselt. men jag lyckades få tider här nere ändå genom den läkaren jag råkade hamna oss, helt lycky chance. uppe i sthlm/södertälje hade jag inte en suck till o få hjälp, där skickades jag runt som en trasdocka o fick ut ett recept på ngt som verkligen inte funkade, sen sa de inge mer. i princip.

Nej, sjukvården i sthlm fick mig verkligen o må värre. En av mina vänner fick se till så jag tillslut kom till skt göran på akut, men i en normal värld tycker man att ngn annnan kunde ha hjälpt mig. Jag vet inte hur normalt det är, men jag fick medicin utskrivet redan på Göran, vilket de påstod de inte alls brukade göra. vet inte hur mkt lögn de var, men visar väl på att dett de var rätt akut.

Personligen tycker jag det är sjukt svårt att ens få hjälp av psykiatrivården.

Peppis

Vet att dom skickade iväg min remiss eftersom jag har blivit kallad. Dock skickade dom den fel först, men min mamma har verkligen stöttat mig till hundra procent så hon ringde och fick det snabbt ordnat.
Sen är jag inte helt obekant med psykvården i Sthlm, har gått hos ett antal psykologer tidigare, men det känns som att denna gången är mer på allvar på något konstigt sätt.

jo. förstod att den kom fram för dig, men seriöst. dom har lite problem dom där på skt göran..jaja.
ja
denna gången kanske du är redo för de hela
jag gick till kurator i våras. men var inte beredd. sen sög hon också iofs. men iaf.

hehe..nej tack för den siten.

jag knaprar en massa zoloft.
mest för att jag blir en instabil psykobitch/surpuppa annars.
men det är helt okej,,, förutom att jag misstänker att man kan bli mer eller mindre beroende av dem, plus att om jag tar x3-4 min dagliga dos fungerar det nästan som tjack... as läskigt men ändå...
*jag svamlar*

hehe.man skaaaa bli beroende av dem SFW, de e därför alla beter sig skumt i början, hjärnan måste vänja sig.
ta inte 4 gr din dagliga dos då?
inget o leka me ju

jo, men det finns alltid gränser...
det är inget kul, när man tar 50mg/dag och sedan tycker att det inte gör någon skillnad dr. höjer till 100mg/dag ... efter ett tag tycker man återigen att det inte gör någon skillnad... höjer själv för att känna av något och för att man ska må märkbart bättre osv.
men det funkar ju med vanligt knark också...
;P
*jag svamlar igen OMG!!!*

Jag har remiss hos psykiatrier och kommer förmodligen snart att börja käka antidepressiva. Varit depressiv mycket länge, i början utan att ens ha den självkännedomen. Lutar åt att jag kommer att få Prozac, vet dock ingenting med säkerhet ännu.

Däremot kan jag rekommendera dagsljus mot depressioner, gå ut mer. Ljuset påverkar serotin och andra viktiga hormoner som styr glädjekänslorna och hur meningsfyllt vi upplever Livet.
Att sitta och uggla i en mörk vrå framför datorskärmen dagarna i ända är alltså inte att rekommendera.

Sen så säger jag poängterar jag än en gång det GunJah skrev. Så länge du slipper benzodiasepiner så bör det gå vägen. Det är rena rama digerdöden. En fuckin' j-vla 12timmars-lobotomering på burk liksom. Roppar, flödder, stess och fan o hans moster liksom. Finansierat av staten, säljes på Apoteket i utbyte mot en signerad papperslapp. Orsakar kaos i samhället. Det är dags för nytänkande. Se upp för dom.

Lycka till~


Regards,
G.

ja. de e ju farligt. du kanske ska pröva annan medicin istället för o höja dock.

G. ha alltid varit ute mkt. när allt var som värst i somras jobbade jag ute, så, i mitt fall ha inte me saken o göra. men ja. att vara ute, frisk luft, mindre dator mera sol o kosttillskott, är generella grejer om man råkar ut för tex vinterdepressioner.

peppis
jooo, jag vet...
men mina doktorer är lite snåla med sånt pga en liten historia om missbruk hit och dit... yeah yeah, whatever

ja. då får man skylla sig själv seddö.

nej. men det jag tänkte säga var att antidepp är INTE farligt.
det hjälper många. och det finns ju inget som sägeratt man måste fortsätta om det inte hjälper.

det är bara att testa så många grejer som möjligt för att må bättre, en del mindre nyttiga än andra... fast ibland så offrar man det bara för att må bra. antidepp är inte på någotsätt farligt, kanske bara mindre nyttigt ssv

GunJah
det kan hända att en människa efter en lång period av hopplöshet kommer till insikten att man inte behöver ta livet av sig, utan helt enklet skta i alt och göra det bästa av situationen, det kan i princip rädda livet på personen i fråga.
Har man inget att förlora bryr man sig inte om vadsom är nyttigt eller onyttigt, man koncentrerar sig bara på att må så bra som möjligt.
Jag släppte allt, strunade i risker och framtiden och hade så roligt som möjligt, oavsett konsikvenserna. det resulterade i att all dödslängtan försvann och jag blev nästintill förälskad i livet.
så. det är därför jag har de åsikter jag har.
men det är naturligtvis onödigt att gå på tung medicinering om det inte är nödvändigt. men jag tycker inte man skall vara rädd för att testa antidepp, det kan vara räddningen det är det.