Krav vid en viss ålder

nej, känner itne att jag måste lyckas ekonomiskt etc etc för att va nöjd med livet
är nöjd som det är nu, och har inget jobb o pluggar inte, inte gått gymnasiet etc.
men jag är nöjd ändå, allt handlar ju ändå om dig själv som person i slutändan.

Näe. Inte skall man stressa över sånt.
Man kan vara lycklig med sitt liv fast
man inte har en bra utbildning och
inte badar i pengar.
Hehehe, ioförsig studerar jag ännu.
Chilla. Allt ordnar sig av sig själv.

hah,ska gå kampsports gymnasiet, finns direkt inga jobb inom kampsports sverige,kommer nog sluta med jobb på ica.
Men det är inget jag skäms över,för jag ska bli bäst på det jag gör,jag ska bli den bästa icakassören i världen

näh, så länge man trivs så är allt bra

för ...jag har ...eh.. babylonsjukan?

hatar att mina föräldrar HELA tiden tjatar på att jag måste studera.. nu.. snabbt.. kommigen.. du måste ju studera.. alla studerar ju.

GAAAAAAAAHHH!!!

För böveln, bestämmer väl fan över mitt eget liv.
Sen så vet man ju int vad man vill bli heller så varför slösa pengar på onödiga grejjor.

Oj. Har jag ju nyss gjort. Läste engelska i höst.. orkar fan inte plugga. Så nu är man skyldig en massa pengar.. wohoo.. vad säger ni nu va?

+ att jag jobbar i kassan på ica. wooo, : )

hydez

allt beror ju på vad man har för krav på sej själv... jag nöjer mej inte med att slappa eller jobba på nått lager o slita i 50 år (absolut inget fel på det jobbet har själv jobbat med det), men jag känner att jag kan mer och om jag inte får utlopp för det så blir jag galen... och det e vad som får mej att fortsätta vilja utbilda mej (inte pengarna)... som sagt, bara man är lycklig så :)

det är upp till en själv helt och hållet. visst det är bra med utbildning och kanske göra karriär men det betyder ju inte att man lyckas med sig själv för det. ´
Just nu slits jag mellan att börja plugga på komvux i höst, ha lägenhet i brandbergen (haninge) och sen studera vidare eller fortsätta resa efter island och typ aldrig komma tillbaka till sverige. Hoppade av gymnasiet och ångrar inte det. Det viktigaste i mitt liv är att resa och se världen. (man kan vara fattig och lycklig.

ingavännerOnline

hur fan har du råd o resa så mycket jobbar du utomlands eller?

jag kan inte plugga. liger i ett byrokratiskt moment 22. men jag kan inte häler få jobb efter som jag sakanr erfarenhet. men det kan jag inte få efter som jag inte kan få något jobb, så det är också ett moment 22. sen kan jag inte få praktik efter som alla pengar som ams har i år går till lyx semster till medel klass familjer med två jobbande föräldrar som vill ta ett fri år.

vill se den skift jobbande ensamstånade tre barnsmor som tar ett fri år när hennes ekonomi redan nu är ansträngd till max.

shunare.

jag jobbar i sverige för tillfället, drar tillbaka till island den 28 januari för att jobba, tjänar bättre där och har mindre utgifter.

alltså klart man vill lykas, inte bara pengarna utan snarare själva självförverkligandet.... även om cashen e vitkig....

hydez....man ska inte bry sig om vad andra tycker, det vet du väl!

storpajsarn P21

kan du inte få NÅGRA jobb?

storpajsarn P21

Har komvux eller csn slagit dig i tanken någon gång?

Praktik kan du väl få, Jag hittade mitt på bara några telefonsamtal plus med hjälp av gulasidorna. men när jag flyttade upp hit för en månad sen så gjorde jag samma sak fast denna gången skickade jag brev och sket i praktiken.
Nu när jag tänker efter,
of record. Ams vill ju förfan träffa mig ang praktiken. aja får slå en signal te dem imon.

Jag hade inte heller någon utbildning bortsett ifrån gymnasiekompitensen. Men någon betyg eller sådant har jag inte vissat upp på intevjuerna, jag antar väl att jag är en manipulativ person. Nu har jag iallafall 2 tim jobb.

Har du gått i ams sökarkurs. Jag fick inte veta att det var en kurs förens vi var klara med den=/.
Hur som helst, förlita dig inte på ams, fixa allt själv istället. Ams gör inte ett skit och använda eniro.se...

aja..

mvh HG

vill så gärna vara en slacker for life...
om man bara kunde ha det som yrke.
men icke sa nicke.

uppfinn ngt revolutionerande så kan du leva på intäkterna resten av livet.

Jag drabbas av prestationsångest.. typ. hela tiden. Men det är alla "framgångsrikas" fel =)

ja, men såna får jag med.

men alltså. vad har man på sin bocka-av-lista då?

Utbildning
Jobb
Kärlek
Resa
Barn

Typ.

Jag känner mig stressad till tusen nu när jag tänker efter. Inte för att jag vill/måste ha te.x barn om ett år men jag vill heller inte ha barn när jag är 37. Och då är ju frågan också; vill jag ens ha barn ?

Beror ångesten på att man vill ha ngt eller på att man inte är säker på att man vill ha det eller kanske på att man känner att man borde vilja det. ??. Ja . ni hajjar säkert

Klipp och klistra in vad ni vill av faktorerna ovan.

gah!

HHakaHG P0

jag måste betala min hyra för att inte bli bostads lös alltså måste jag göra soc glada. jag får inte ha praktik för dem. och ams pengar är slut.

jag kan inte pluga för att jag har ett gymnasie bettyg men inte ett smalt betygs document. alltså måste jag läsa upp det bettyg som liger i det bettyg jag redan har. dock går inte det då inte några av desa kurser är tillgängliga på komvux.

har snakat med två olika syos och det säger bara att det värkar suga men så är det.


Misery_chick F21

nej jag gillar att leva på 500kr i månaden till mat.
vad tror du nej jag kan inte få något jobb efter osm det är 400 sökande per jobb i snit jag har inget att komma med och alla jobb som fin på ams som är utan krav på yrkes utbildning är barn flicka, körkorts betingade eller minst 2 års erfarenhet från resturang.

jag har ingen erfarenhet och jag är fast i det motsägnade system. alla jag känner har fåt sina jobb på kontakter. ingen har fåt något från ams utom det med körkort.

varför är det inprintat i historien att man måste göra allt på det sättet som samhället vill att vi ska göra, jag menar...
du går i skolan typ kanske 10 år elle mer, för att sen jobba, för att försörja dig.. för att falla för nån, o sen skaffa barn.

vet inte om jag vill leva det livet....
menar bara, känns meningslöst.. nån mer som känner så?

PhilAhz0phee F19
jag vet inte. det var det som var grejen. och ja. jag känner så.

fast dock kan man väl säga att fortplantingen inte är ngt som är samhällsbetingat på det sättet som utbildning är då reproduktion är en förutsättning för fortlevnad.

hälsa
familj
sysselsättning
ekonomi

allt jag behöver plus lite extra krydda

Jag ska känna att mina färdigheter överträffar (alt. tangerar) Chino XL's när jag är 25 fyllda. När jag når 30 ska jag se ut som Brad Pitt anno Fight Club. Det är väl ungefär de mål som kan tyckas vara en gnutta intressanta, i övrigt ska jag bilda familj, ta kontrollen över mitt socialliv och livnära mig som producent kring 40. Jag vill ha en kattunge också.

ta kontakt med mig när du lyckas =P

När jag har en kattunge? Okay!

Det som känns aningen hopplöst är att överträffa Chino, det är väl den mest abstrakta av dem. Resten av dem handlar bara om lite viljestyrka, det har jag om något.

precis. =)

du kanske behöver ngn form av plastikkirurgi också?

resa
resa
resa
resa
resa



så har du nåt att berätta för barnen.

Plastikkirurgi? Jaha, nej jag menar självfallet inte att jag ska se ut som bäste Brad i ansiktet. Ok, det menar jag. Om jag vill det nog mycket så kommer jag nog kunna grimasera så att min ansikte fastnar i precis samma form som hans. Där har du meningen med mitt liv.

HAHAHA =).

..som du gjorde på resan? ;)

verkar som framtiden ser ordentligt olika ut för folket på whoa,...

om dina vänner försvinner då? och du är arbetslös, utan ambition och mål?

då deppar man.

jumpcut: Ja, vikten av bra vänner ska man absolut inte underskatta. Jag älskar rakt av alla mina vänner, skulle inte byta bort någon av dem. Men och andra sidan, Brad är ruskigt het!!

Super-Nerd P18: Seriöst, skulle mina vänner försvinna spelar det väl fan ingen roll om jag har allt jag någonsin skulle kunna önska mig? Vem skulle jag dela min glädje med?

Har du mål och planer, kan de i sin tur öppna upp stora möjligheter i framtiden för dig, att träffa nya människor, se något nytt, fylla ditt liv med välmående. Vem har sagt att jag måste snacka om karriär eller materialism? Att ha mål är att skapa sig broar för lycka.

Jag håller helt med dig, välmående före framgång. Säger bara att man inte kan tänka så helt, inte i detta samhälle som vi lever i. Man äts upp. Det är orkeslöst att inte sträva efter att söka lycka inom båda områden. Välmående med vänner och familj kan kombineras med ambitioner, mål och hög lön - eller vad man nu vill kalla det. Det borde vara ett mål. Mår du bra i ena området, kommer det andra må bra. Mår ingen av dem bra, då mår inte du bra.


Får jag fråga vad DU skulle göra utan vänner när du står där med arbete, ambition och mål?

Mina ambitioner och mål i livet är just att omges av folk jag älskar. De ska finnas i mina ambitioner och mål, de ska vara deaktiga i mina drömmar.

den som seglar utan mål, får aldrig tillräckligt med vind i segeln


för att vara klyschig, sådär mot kvällskvisten =P

DEt är verkligen inget fel att jobba på ICA, så länge man har drömmar och mål för sitt jobbande. Jag skulle inte orka jobb på ett sånt jobb jag har nu, bara för att jobba å må bra här hemma. Jag vill spara för att sen kunna sticka iväg å se världen. Visst känner man att man någongång måste plugga vidare på sin gymnasiekompetens innan man tappat den helt. Men för att dra en klysha så gäller det ju att ta vara på sina unga år å se sig omkring innan man får planer på att stadga sig..

hmmm...många verkar tycka att ett "bra" jobb skulle ta bort tid från umgänget, o att man då hellre väljer att ha ett mindre tidskrävande jobb (ev mindre pengar?) för att ha tid med kompisar? Men handlar inte det också om vad för slags kompisar man har? Bygger inte hela det resonemanget på att ens umgänge också bör "offra sin tid" tillbaka,annars står man ju där på eftermiddagen,ledig när ingen annan e det?`
Jag tycker inte man behöver spela ut vänner mot karriär. Är det bra vänner försvinner dom inte bara för att man ses mer sällan. När man väl stadgar sig så e det ju ändå ens respektive som man träffar mest gissar jag...
Sen ser det ut som att folk som svarat har rätt "låg" ålder...P19,P18,P17,P20...Det kanske e felaktiga uppgifter men tror ni inte att det är möjligt att ni tänker på annat sätt när ni börjar närma er 30 och barn e på G, lån,bil osv...att inkomsten och jobbet får större betydelse då?

Personligen förstår jag inte meningen med att stressa fram lycka... Känner många som har sjukt höga mål som de 'måste' uppfylla för att bli lyckliga. De få som kommer dit har ändå inte tid att göra någonting för sina pengar eller vad det nu är de behöver...

Jag har bra vänner som jag omger mig med, det är bättre än någon karriär i mina ögon :)

jag håller inte med. men kanske är jag trög ändå :)

Tänkte på det där idag faktiskt när jag såg samma kassörska vid när-ICA vid mig som har jobbat där hela mitt liv..hon är säkert 30-40 år!

Jag tänkte faan va tragiskt så där vill jag aldrig bli! Jag har faan mål med mitt liv! Jag vill gärna bli framgångsrik på det jag gör och gärna rik dessutom...men viktigast av allt jag vill göra nåt jag tycker är kul o har en själ i sig o att man utvecklas! Vilket jag inte tycker det en kassörska har!

Jag vill faan bli kultförklarad och att folk skapar en sekt efter mig när jag har dött för att hedra minnet av mig! :-D

Göran Persson har ingen examen från universitetet. Han hade påbörjade statsvetenskapsstudier. Det har jag med. Kommer jag då blir statsminister? Kanske. Saken är den att du blir vad du gör med ditt liv.

Alla identifierar sig inte med vad de arbetar med. För många är arbetet bara en nödvändig bisak. Vad du gör vid sidan av kanske är det som räknas. Samtidigt så finns det de vars identitet är vad de jobbar med, och sist de som lyckas kombinera det på något vis. Vad som är bäst beror på vem du frågar och vad man anser vara "bäst" här i livet.

Angående studerande, så har jag pluggat med många som är närmare 30 än 20. Antar att de flesta som studerar är runt 20, men väldigt, väldigt många inser att de valt fel eller inte orkar fortsätta. Jag personligen skulle väl sätta gränsen runt 35-40 när man bör vara klar med en utblidning om man nu vill ha en. Men egentligen blir man ju ändå aldrig "färdig".

storpajsarn P21
"sen kan jag inte få praktik efter som alla pengar som ams har i år går till lyx semster till medel klass familjer med två jobbande föräldrar som vill ta ett fri år.

vill se den skift jobbande ensamstånade tre barnsmor som tar ett fri år när hennes ekonomi redan nu är ansträngd till max."

Jag tror du fått det där lite om bakfoten, den erfarenhet jag har utav jobbar kompisar som tar friår handlar om att man är på gränsen till utbränd och måste ta en paus på något sätt, och sen brukar det handla om att få lite tid att söka sig till ett jobb som passar bättre..

Så anställs offtast en ny under personens friår som då offtast får in en fot och blir svår att avskede (En chans för såna som dig alltså)



Sen ett tips, skit i ams. Sök jobb på egen hand, skicka mängder med ansökanden till alla företag du kan hitta.. Gå dit visa dig intereserad och ta skitjobb... Jag säger inte att du inte försöker (För det har jag ingen aning om) Men det jag vill säga är att typ ingen får jobb via ams, ams suger!!

Det ultimata är ju egentligen att kunna försörja sig på sin hobby/ intresse, t.ex. som konstnär eller musiker. Jobb som man inte behöver någon direkt utbildning för. Men det är ytterst få som är förunnade den chansen oturligt nog

jag har inga planer på att plugga just nu, vet inte ens vad jag vill bli än.. jag är en äventyrerska, jag vill uppleva saker och ting, känna att jag lever. jobba massa och sen bara dra iväg. men såklart sen när jag kommer på vad jag vill göra, så kommer jag satsa stenhårt på det. jag vill ha ett bra jobb så småningom. sen vill jag kunna se tbx på mitt liv och känna mig någolunda nöjd och känna att jag verkligen gjort något.

& det här året kommer bli ett riktigt hett år, det är jag säker på;)

Gofi P21

det flästa som jag kan inte ta ett jobb från någon som tar fri år efter som jag inte har någon som hälst utbildning eller erfarehet av det jobbet så konsekvensen blir det samma för mig. det måste vara någon som efetkift kna ersäta personen. och det flästa låg löne jobb får inte änns ta fri år som tex sjukvårdsbiträden.

jag har sökt jobb på egenhand i 3år så all den där bullshiten är inget nytt för mig. har natagligen lämnat ut runt 500-600 CVs men efter som jag inte har något att skriva på den när det gäller arbets ärfarhet så kan jag köra upp den i röven.

Det skall aldrig behöva finnas några krav, jag vill iallafall inte tro det. Jag vill leva nu och när jag kan, alltför många ser bara framåt. Mot hur man har det vid 30, man är fruktansvärt angelägen av att sköta sina papper i skolan. Jag blir bara äcklad av det, antingen har dom inte upptäckt tjusningen med att vara ung eller så skiter dom i det och mår dåligt senare. Under några ytterså få år har man sina chanser, och så väljer man att plugga inför framtiden! Haha vilka lurade stackare, det är sådana som senare frågar sig själv vart livet tog vägen. Jag kommer aldrig att tillmötesgå krav som ställs på mig förrän jag känner att det är dags. 30, 40 eller 50 år gammal spelar ingen roll. Man blev ju dömd till ett liv så varför skall det behöva vara så jävla genomsyrat av förpliktelser? I detta land har vi som inte orkar enorma möjligheter. Det tänker jag ta tillvara på!

jumpcut P21

du tror inte jag har gåt runt till barer och frågat?
det är ju inte stälen anstäler en okänd omeriterad person för att vara skysta. om folk vill ha en nisse så vet det säker massor av folk som vill ha det eller så utlyser det känsten.

du värkar ha en lite naiv syn på arbbets marknaden. jag har gjort allt som går det senaste 3åren men inte fåt jobb. man ska några kontakter eller en jävla massa tur.

storpajsarn P21

har du sökt på mac donalds o liknande så?
där kan fan en dresserad chimpans få jobb.