Som en svala

fet asiat som låg på rygg å inte kunde komma upp p.g.a all McDonalds mat som han svullat i sej under sitt liv. Svalan blev lack å pickade ut ögonen på honom.... samt pickade han ut navelluddet som var blågrått..

Var bara tvungen..

och luktade gammal getost. Han kom till insikt med vad han hade gjort och flög för blotta livet. Bakom honom kom nämligen kommisarie Hackspett och lilla duvan morgan farandes med blåljus och sirener. Aj, aj, aj...vad skulle han nu ta sig till.
Helt plötsligt kom han på den allra briljantaste ideén han kunde ju...

... komma undan dom 300 nakna fanatiska connexvakterna som skulle utdela piskstraff för att han hade kastat ett papper i tunnelbanevagnen. Vakterna närmade sig hastigt när plötsligt...

En rosa gräshoppa uppenbarade sig. Svalan såg sin chans och hoppade upp på gräshoppans rygg, tyvärr var den för svag och orkade inte hoppa iväg. Svalan gav upp då plötsligt...

...dök Pontare upp och ryckte av ett par stjärtfjädrar från svalan, innan han sakta lyfta sina egentillverkade vingar och fög iväg. Men innan Pontare han lyfta så hoppade det fram...

två stycken rosapantrar ur en buske stor som Nazio´s vardagsrum!!! De drog pontare i benen så hårt att de gick av och han flög iväg utan dem, de rosapantrarna tyckte så mycket om svalor att de...

är det slut nu!?

Och helt plötsligt när alla trodde att detta var slutet för den lille svalan (som egentligen e en pelikan) dök den ståtlige och farlige Darth Struts upp, dom tittade på varandra ett bra tag innan Darth Struts utbrast - Kommisarie Hackspett och den lille duvan Morgan sa aldrig vad som hände med din far. - Det gjorde han visst minsann, han sa att du åt upp honom, svarade den chockade duvan (som egentligen e en pelikan) - Nej, Robert Wells är din far! - Neeeeeeeeeej, skrek den lille duvan (som egentligen e en pelikan) vad skulle han nu ta sig till??? Plötsligt kom så mycket rätt Robert Wells hoppandes o skrattandes genom skogen tillsammans med den fasansfulle....

Sedan kom Bengt Sun Del flygandes som en struts utan kratta, men han hade glömt sin gamla flygande matta.
Oooohnooooo , hur skulle detta kunna sluta,
Zebran Holger höll ju fast vid sin 13 tons piratskuta .
Simmandes kom sedan en elefant med en badanka ,
"Ja mamma! jag ska bara tvätta ankan bakom öronen !"
Men min vän, kan du tänka dig vad som hände sen ....?

Spela hockey...
Brännboll va för satans svårt när man måste springa frivarv runt en gräsplätt.
Han bröt benen och bad Svalan (Som va en pelikan) att blåsa för icing, men då fick han svaret.....

jag är endast en simpel pelikan, min svalautstyrsel lurar ingen, så nu lämnar jag dig här och flyger till grönare världar. där pelikaner är lika accepterade som att snyta sig i skjortärmen..

och så var redan igång mot grönare världar igån på fullt allvar, men helt plötsligt dök Kommisarie Hackspett och lille...

penisen ställde sig styvt upp och försökte slicka svalan (som var en pelikan) i röven, då plötsligt hände något oväntat...

Efter att kommisarie hackspett fått tag på Pelikanen (som ansåg sig själv som svala) insåg han vad penisen gjorde, och gav ifrån sig ett ljud likt helvetshundarnas vrål. Penis sjönk till en bråkdels millimeter av den forna storleken för att därefter tyna bort i intet. Pelikanen stirrade stort på Kommisarie hackspett.
- Aldrig någonsin, började Pelikanen, har jag brunnit av längtan till ett land fylld av hat. Mitt förvridna sinne är det enda jag har, jag ber er att använda det ni bestitter för att ta mig dit. Lämna mig inte till gökboet.
Kommissare Hackspett log.
-Jaa, du Pelikan...

...ska vi inte ta och pilla lite på varandra? ingen kommer någonsin få reda på detta, kom till fabror hackspett nu.
Pelikanen rodnade lite lätt och svarade..

-Det gläder mig att du, kommissarie, åtrår mig på detta sätt. Men jag tillåter inte mig själv att så lågt. Nog att jag söker ett land där vi pelikaner som tror att vi är svalor är lika uppskattade som skjortärmssnor, men att pilla en hackspett, jag förmår mig icke, ICKE!!
Pelikanen flaxade argsint och fartfyllt upp. Den överraskade avgången fick kommissarie Hackspett att börja svettas, men endast för en stund, för sendan kom det stora leendet fram igen. "Nog ska du sjunka, Pelikan." tänkte han för sig själv.

Han hade kommit en bra bit ifrån kommissarie Hackspett när han under sig såg att det enbart fanns vatten. "Inte en endaste själ" tänkte pelikasvalan sorgset. för sig själv. Ochrätt som det var, så kom...

kommissarie, åtrår mig på detta sätt. Men jag tillåter inte mig själv att SJUNKA så lågt. Nog att jag söker ett land där vi pelikaner som tror att vi är svalor är lika uppskattade

notera**

... blev han smiskad av en chimpans som hade satt på sig allt för små stringtrosor.
- smiska mig inte så hårt sa pelikanen
- joo din lilla slyna nu ska du få känna min stora dronk i daimkrysset.
- "neeeeeej". skriker vår hjälte och höjer sitt svärd och hugger dronken av chimpansen, chimpansen ser chockad ut och utbrister :

ja fan det är de ju svarade pelikanen.
sedan kom plötsligt en liten gris inskuttande och åt upp chimpansens dronk, mums va gott dronken smakade sa grisen och flög iväg till..

...platsen där han gömt sin .44. Han satte sig lugnt ner och satte pipan mot huvudet och tryckte av.

Tillbaks på båten så hade chimpansen dött av blodsförlust och de polska pirates frodades över det möra köttet av apan. Pelikansvalan som fortfarande inte släppt tanken om det gröna land han vill till, frågade den trebente praten men ögonlapp över höger öra vart närmaste land låg.
-Ha ha! Land, du säga? Vart, du fråga?
-Ehm... ja...
-Ja, du säga? Konstigt på mig, du titta? Land inte långt, men land inte lätt.
Piraten fick ett överaskad uttryck överansiktet, som om han hade avslöjat världens bäst bevarade hemlighet, plötsligt vände han sig om och hoppade överbord. Det tog inte många sekunder innan hajarna var överallt runt piraten.
Svalan (med pelikanutseende) såg sig frågandes omkring och valde instinktivt att flaxa vidare. Han flaxade västerut. Och han flaxade länge. Och långt mot horisonten trodde han sig glimta...

en satans ö som han såg fullt med klamydiadoftande våtservetter på... han bestämde sej för att besöka lena ph å kom på att 4 myror är fler än 5 elefanter..så han kissade på jafar å sen när jasmine luktade bajs drunknade både aladdin å sultanen.. jävlar sa lille skutt, jag trodde aldrig att......

kameler rökte dromedarer.

meeeen det gjorde dom! ohhh yeah, svalan (som egentligen var en pelikan) oxå...japps. och när han var trött på det flög han vidare för att söka lyckan, När han flugit över diverse hav och tråkiga länder med konstiga människor i kom han fram till ett ställe som han ansåg vara ytterst intressant och värt att kolla lite närmre på...

...det var landet FluffFluff, ett land enbart med fluffiga små gröna pingviner. "här kommer jag trivas" sa pelikanen tyst för sig själv, men det han inte insåg var att pingvinerna var köttätande monster som bara längtade efter att få sätta sina små näbbar i en oskyldig liten pelikan, pelikanen landade och då plötsligt...

kom de rosapantrarna back, de sa till svalan (som egentligen är en pelikan) "svalan, vi vet att dethär ser ut som ett fluffigt grönt paradis, men det är inte säkert för dig här, varken för dig eller oss". Pelikanen insåg allvaret i situationen när en grönfluffpingvin kom agressivt flygandes mot de tre, han följde sina instinkter som wannbe-svala och tog de två rosapantrarna i sin jättenäbb och lyfte...

..när dom väl var i luften så förvandlades de två rosapantrarna till Zlatan och Arne Weise. "flämt" utbrast pelikanen "är ni de magiska små älvorna?", "Rrrr Rrrr blah blah bla" sa Zlatan. "Good jul" sa Arne och somnade. Detta var ju väldigt skumt eftersom det var mitt i Juni. Pelikanen funderade vad han skulle göra med sina nyfunna vänner och sen kom han på den utomordentligt smarta planen att...

SÄLJA DEM!!! "jag behöver pengar, så jag kan köpa dromedarer att röka", sa svalan (som egentligen var en pelikan). Sagt och gjort, svalan (som egentligen var en pelikan) fick 200:- för Zlatan och en femma för Arne, "aja jag gick iallafall med vinst där" sa han till sigsjälv. Därefter återvände svalan (som egentligen var en pelikan) till den satans ön igen för att köpa nytt röka...men då plötsligt!...

...kom civvare som hade spanat länge på Mr.Pelikan. Pelikanen drog upp sin Mac 10 och skrek "Ni tar mig fan inte levande" och började blasta sönder halva världen. Tillslut så grep polisen Pelikanen och slet av honom masken, det var ingen mindre än Göran Persson som var Pelikanen! Göran hamnade i fängelse men det var ändå något som inte riktigt stämde...

...kände civvarna. Dem gjorde upp en eld och skickade röksignaler till Kommissarie Hackspett.

"Vi - har - fångat - Svalan - som - är - Pelikan - som - visade - sig - vara - G. Persson!" läste Komissarien högt för sig själv där han satt på en tallekvist.
- Hejuda mig, utbrast han, det där är inte Pelikanen, det är hans livsfarliga dromedarrökande svalkusin, som länge följt hans spår. Men vad har hänt med Pelikansvalan?
Samtidigt som han yttrade de sista ordet kände han en spark i käken från höger och han slungades 2½ varv upp och sen rätt ner i gräset. han såg upp på den som sparkade honom och det var...

......stålmannen!
- vad i hela fridens namn gör du stålis? sade komissarien med skräck i rösten.
- oj, förlåt. jag kan inte hantera mina superkrafter ibland. svarade stålis.
- de är de minsta problemet vi har nu, du måste hitta pelikanen! sade komissarien.
- uppfattat. sade stålis och flög iväg.
stålis flög läänge och tillslut så såg han något som verkade vara pelikanen, han dök ner mot den men det var något helt annat! nämligen en...

..en stubbe som nån hade satt en turkos keps på. Stålis blev först väldigt arg, men när han tog en närmare titt på kepsen såg han...

att det var just en sån keps han hade velat ha varenda julafton när han var liten...han hade dock aldrig fått någon. Kepsen gjorde Stålis nostalgisk och han...

...bajsade på sig.
Lukten av bajs fick hela skogen att skrika i kör. Stålis var nu inte längre en man, han var en liten gosse som var 3 år. Pelikanen orkade inte gömma sig längre så han hoppat ut ur stubben och sade "NIIIIIIIIILS".....

-Nu kommer jag och du kommer aldrig kunna ta mig!
Sedan bar det av mot nya äventyr, först tänkte han flyga norr ut men så kom han på att han kunde ju fan i mig flyga ner till ursprungsplatsen, ja på brottplatsen som han befann sig på från början, där skulle ju aldrig kommisarie Hackspett leta! Så han flög o flög och tillslut var han framme. Platsen var inte som förr, ne! Det doftade blommor och nyknullat här. Hmmm tänkte pelikanen och tittade bakom fasaden och där såg till sin stora förvåning...

-Grönt eller brunt?
-Grönt, såklart, kastade pelikanen ur sig snabbt.
Ferdinand drog upp en dragkedja i palsen och började rota innanför hans hudliga ficka. Han rotade länge och Svalan (med personlighet av en idiot och ett utseende av en så kallad pelikan) blev lite smått nervös, han anade oråd. Och just då...

Kom kommisarie hackspett framrusandes ur...

dök kommisarie Hackspett upp, tött och utsliten lyckades han ytrra det ord han länge velat yttra.
- Icke har jag förföljt dig genom eld, lågor, svett och tårar för att arrestera dig för dina synder. - Icke har jag ropat ditt namn i varje vrå för att göra dig illa. - Icke har jag gråtit mig genom dag o natt för att inte ta chansen här o nu. Den lilla svalan (som egentligen var en pelikan) tittade förvånat på Kommisarien. Ferdinand som började ana oro gick sin väg och nu stog dom bara där, den lilla svalan (som egentligen var en pelikan) och kommisare Hackspett. - Du ogillar mig för vad jag egentligen är, utbrast den lilla svalan (som egentligen var en pelikan), tack vare er i landet långt bort har jag icke kunnat acceptera mig som den pelikan jag är. I ett land där Pelikaner
är lika accepterade som en smutsig fläck på marken har jag vart tvungen att dölja mitt inre till bristningsgränsen. Jag är trött på det nu, kommisarie och är beredd att följa mitt öde, för ty mitt öde är icke skrivit ännu. Kommisarie Hackspett tittade på den lilla svalan (som nu kanske hade accepterat sig som pelikan) och bara log samtidigt som en tår rann ut och träffade golvet som en vittring i det tysta. - Dina ord gör mig varm, sa kommisarien. -Nu är jag redo att säga det jag alltid velat säga. - Jag älsk...helt plötsligt från ingenstans dök den lille duvan Morgan upp och flaxade som aldrig förr. Ty hade han kanske hört dom prata och blitt svartsjuk på de ord som yttrats, ty! Den lille svalan (som kanske hade accepterat sig som pelikan flög sin väg och resan bar av mot nya äventyr. På vägen mötte han en gammal vän, nämligen den robusta och envise....

...Kungsörnen (som egentligen var en falk).
-Svala, min vän! Hur jag längtat att få träffa dig. Vårt senaste möte slutade abrubt och bisarrt och jag ångrar vartenda ord. Vartenda lilla ord jag sa då, för så många år sen har jag ångrat och under perioder har det förtärt mig inombords. Jag har sökt efter dig, men det har talats om en Pelikan i flykt, och jag har fått som uppdrag att hitta den i fråga. Denna pelikan är misstänkt för mord och jag har strikta order från Förste Officer Morgan att skjuta vid behov.
-Kungsörn, har du lämnat bageriet bakom dig för att hjälpa lagens arm!! utbrast Svalpelikanen frågandes.
-Ja, men nog om det. Förlåter du mig...? Förlåter du mig för mina tidigare handlingar och mina förhastade sägelser?
-Vad gör min förlåtelse när du får veta att jag... att jag...
Pelikansvalan )som numera har bestämt sig, han är Pelikan!) förmådde sig inte att berätta, ty hans resa har fått ett nytt blankt blad, och hans iver inför kunde inte sluta här. Inte långt ifrån hördes siren och den mörka, skrovliga rösten från Morgan.
-Skjuuuuuuuuuut!!!!!
Kungsörn såg över Pelikanens axel med en frågvis min och Svalan/Pelikanen började...

Hålla ett tal.
- Jag ska icke mera fly från det jag står skyldig till för det enda jag står skyldig till är att inte accepterat mitt sanna jag.
Orden ekade över det lilla samhället och brevid han samlades, Älgarna under ledning av Älgen Mårten, Rådjuren under ledning av Rådis Fjöllar, Vargarna, björnarna, grävlingarna under ledning av Mc Curt och sist men inte minst även av Bävrarna under ledning av Bert Karlsson. Låt oss nu höra dina ord som så vackert ekar över dalar och berg, sa Bert Karlsson och slickade sig runt munnen och så började Pelikanen:
- I have a dream... .... ....! Efter de 10 minuter långa talet stod alla som förstummade, nått sådant vackert hade dom aldrig hört sedan den enbenta grodan Edvins tal 1948. Morgan blev röd i ansiktet av ilska och utbrast, NI, underhuggare av Kung Gråsparv, NI är inte mera värda än denna pelikan och NI har gjort ert största misstag att tillåta denna mördare till pelikan en plats i era hjärtan. Alla tittade på Morgan då han plötsligt drog upp en revolver och riktade mot Pelikanen, han satte fingret på avtryckaren och stämningen vart alldeles nattsvart då Bert Karlsson helt från ingenstans rulla igång en gammal shlager-dänga, nämnligen stormvind med Carolla och likt en stormvind dök plötsligt Kommisarie Hackspett upp. - Jag är här för att rädda min älskade, sa han och började tvångs...

...tänkligt att börja dansa. Riktigt exotiskt skulle de som har samma läggning som hackspett tycka, men för bärvrar, vargar, björnar, älgar och det andra var det en oumbärlig dans. En oumbärlig och äcklig dans som t.o.m. Morgan inte kunde stå ut med. u riktade han pipan mot Kommisare Hackspett istället, som fortfarande dansade mot tallen som en påle i en strippklubb.
-Jag vet att du ville tvångsknulla mig men dina tvångstänkar fick dig att dansa. Jag ska befria ditt onda sinne från din förvridna själ. han tryckte av fyra gånger och kanske, bara kanske träffade alla fyra. Men säkert som 1+1 oftast blir 2 så låg kommisaire Hackspett livlös på gräset. -Sååå, äntligen, pustade Morgan ut.
-Det där är oförlåtligt, yo, brast MC Curt ut. Jag, ledarna av den största djurklanen klubbar för en avrättning på dig, Förste Officer Morgan. Avrättningen börjar idag. Och du har ingen chans eller rätt för överklagning, yo, fattaru!
Morgan såg stint på Curt med odefinerbara ögon och...

vände saaakta pistolen mot sitt eget huvud, hans blick varo tom och han tog ett fastare grepp om avtryckaren..."ska jag avrättas vill jag ialafall fixa det själv" sade morgan, fortfarande stirrandes ut i tomma intet. "jao, du göra som du själv vilja mannen" sa MC Curt lungt. "dåså"...Morgan log ett stilla leende och...

...tryckte av. *Klick*
-Fan, jag visste att dem har pistolern från Ica Maxi inte var nått att ha. Han kastade ifrån sig pistolen och sprang med huvudet nerböjt med all sin fart riktat på en gammal stor gran med avsikt att spräcka sin egen skalle.
-Yo, mannen, vafan! Bloda inte ner vår skog, maddafakka!
Björnar och bävrar sprang mot Morgan och överbemannade honom innan han träffade trädet. På MC Curts begäran började dem bita på Morgan och bara några minuter senare var han förtärd av djuren.
-Ehm... ok? viskade Svalan för sig själv, det här var flummigt värre.
Han vände om och flaxade iväg.
-Den är skogen är sjukare än vad jag trodde, jag ska lämna för gott och jag flyger söderut, mot mellanösten, där jag kan få vara en svala utan att förtränga min sida som Pelikan.

Han flaxade och flög i två veckor och kom fram till...

Huvudstaden i Irak!

som är...

en varm plats om sommaren tyckte svalan

Så varm att han bestämde att flaxa österut, över pakistan och indien, över mongoliet och över kina ända bort till Japan.
Han parkerade sin befjädrade stjärt på hamnen till Okusaki Wakarinai Fishing Harbour. Han såg redan efter ett ögonkast att det frodades med fisk, mycket mat och inga gevär i händerna på fiskarna. Det vad då han valde att...

mixa om i stort sett alla mp3:or han kunde komma över på legal väg. Oturligt nog hade hans lillebror formaterat datorn nyss och inte hunnit installera Internet. I ren frustration gick han ner i köket, tog fram en limpa tysk surdegsvört och dängde till farsan som låg och sov i favvo-fotöljen inne i TV-rummet. Med ett *svong!* föll gubbfan i golvet och ett matt suck hördes från kroppen. Pölen av blod blev bara större och större och Svalan började gripas av panik. Han kände hur kallsvetten rann i floder längs tinningarna och han började febrilt leta efter en utväg. Till sist hittade han ett takfönster som stod på glänt och klämde sig ut genom den smala öppning, enbart för att finna sig själv...

omringad av en satans massa äckliga...

världens mest kända horunge honom. Ge tillbaks min originalidé, mammaknullare. Och så tog han burken och sa: -Fuck att fatta vad hela skiten handlar om, jag bara kommer och kör på vad som helst. Och så satte han sig i sin hummer och körde över den där whatchamacallit, backade över honom, körde över igen, gick ur bilen och stampade några gånger, spottade på liket som låg under honom, hoppade in i bilen, backade över liket, körde över igen gick ut ur bilen och promenerade hem.

Väl borta i Japan så vaknade Svalan ur sin sömn som han valde att ta efter den långa resan och fötterna han såg ståendes framför sig tillhördes...

-Det var en god glass, sa hon med en leende och klättrade upp på ett träd. Och sen...