ingen kommer nånsin älska mig.

tack, men hur gör jag det?! hur får man bättre självförtroende och kanske lite tro på framtiden?

har varit en låång vinter. har inte mått bra på fem år och jag har slut på ideer. jag har försökt att tänka positivt och så, men det blir so men rejäl bakfylla när jag inte klarar att göra det längre. kanske kan må bra i en dag, max, sen blir det skit och lite till igen.

tyvärr skulle jag hellre skjuta mig själv än gå till gym. vet inte varför jag mår så dåligt, mer än att jag har tokuselt självförtroende och inte vet vad jag skall göra åt det.

Vi-i-villa: hahaha, jo jag vet. allen är en ful jävel, så nog borde jag kunna lyckas också, bara att jag vet fan inte hur. jag har väl egentligen insett att jag inte är så skitful som jag tror, men kan ändå inte få det att gå in i huvudet? att veta det och att agera efter det är två skilda saker, för mig iaf.

ja vet vad du menar med att du tycker du e ful & så! ja har de lika dant... ja menar ja tycker att ja e tjock fast ja inte e de... men de e inte lätt att få ut de ur skallen gör som ja gjorde börja umgås med folk & gå ut på stan. och ja håller med "vi.i.villa".
träna akampsport höjer självförtroendet.. fred

Vi-i-villa. jag kommer aldrig komma iväg och träna kampsport, även om jag vill. jag har försökt. är mycket med kompisar och så, men lär mig ändå aldrig gilla mig själv, även om jag märker att det finns en plats för mig.

creme: det låter ju bra. skall kolla upp.

Moribund- Jag säger som Creme, det låter som BDD. jag tycker verkligen du ska gå och prata med nån proffesionell om detta. Det kommer hjälpa det mycket, Ju tidigare ju bättre..hoppas det löser sig!

VAD är det som är fult i ditt utseende? jag har en del "defekter" som jag faktiskt kan leva med (sned rygg, ful näsa). många tjejer tycker att jag är söt och charmig ändå.
oj, jag läste just resten av ditt inlägg. torgskräcken har jag också haft då och då. jag brukar tänka att jag är en i mängden. ingen vänder sitt huvud mot mig en extra gång för att jag är ful. om dom gör det är det nog för att jag är snygg, har snygg tröja eller nåt liknande.

Kan känna så ibland också. Är inte direkt stolt över min kropp. Är inte tjock, men har en del fett att träna bort. Får höra att jag är söt och rolig, men det hjälper inte iaf. Får inga brudar för det :D
Men fan, allt löser sig till slut.

Allen hade för övrigt pengar, det är därför han fick brudar.

hur kan du vara så säker på att alla andra hatar dej?
och the fact att du aldrig haft någon tjej, aldrig varit kär och aldrig varit älskad (det tvivlar jag iofs på, du har väl föräldrar och vänner?) spelar ju ingen större roll. alla har vi väl börjat från scratch, det tar bara olika långt för alla. jag har aldrig haft pojkvän (eller jo, men inget seriöst), jag har varit kär EN gång och det var absolut inte besvarat så egentligen var det helt onödigt, jag har aldrig varit älskad av några andra än mina vänner och föräldrar men jag mår bra ändå. det jag inte har kan jag ju inte whina över, jag är glad över det jag har istället.
och det med ditt utseende, eftersom jag inte vet hur du ser ut så kan jag inte yttra mej. men jag förstår inte varifrån du har fått för dej att du är så ful? har du fått höra att du är det? jag får höra allt möjligt och om jag skulle lyssna på alla så skulle jag vara alltifrån äckligt fetto till anorektisk fitta. men lyssnar jag på andra? nej. kan jag gå i skolan normalt, kan jag jobba normalt, kan jag göra vardagssysslor normalt trots mitt utseende? ja. vad är skillnaden mellan att vara snygg och ful? när du är snygg, behagar du andra. egentligen så kan du ju inte njuta själv eftersom du inte ser dej själv. så vad spelar det för roll för dej om du är snygg? tjejer blir inte kära i dej för att du är snygg eller ful, tro mej, vi skiter ganska rejält i hur du ser ut när det kommer till kritan. vill vi verkligen ha nån så går vi efter personligheten. svårt att tro men det är så. och dessutom så har tjejer heeelt olika smaker när det kommer till killar. vissa tjejer kanske tycker att du är ful medans andra tycker att du är jättesöt. det finns nog ingen i världen som ALLA tycker är snygg.
senast häromdan satt jag och min kusin och pratade om vad vi gillade för killar, hon hatade håriga killar och tyckte att kroppen spelade jättestor roll. jag älskar håriga killar och kroppen är det sista som spelar roll för mej. förstår du min poäng? häng inte upp dej på att enstaka personer nååångång kanske har sagt att du är ful.

Creme: Det stämmer ju faktiskt.. heh, men det känns inte helt rätt ändå. jag skall fundera på det.

herr_tamburinman: typ allt. mina gener är fucked up. torr hy, fet hy, eksem, osv

mephisto. allt löser sig säkert till slut, men jag orkar inte vänta längre. har väntat bort halva mitt liv. är tjugo nu, saker och ting lär inte bli bättre om jag inte gör något.

made_in_japan. tack, jag har väl egentligen redan insett allt det du skriver, men jag kan inte "känna" det, du förstår vad jag menar. vidare så är det nog ingen som har sagt att jag är ful, förutom jag själv. det gör det hela så mycket svårare. hur lyssnar man inte på sig själv?

moribund - men jag tror inte du riktigt insett det, för jag har insett det och mår bra. du kan inte ha insett det, för isf hade du inte hakat upp dej på att du var ful.
det är jävligt krångligt när man själv tycker att man ful utan att nån annan har sagt det. jag trodde att jag var ful i typ hela grundskolan, det var ingen som hade sagt nåt egentligen. jag fick t.o.m höra att jag var söt, men medans alla andra skickade söta fråga-chans-lappar så fick jag aldrig något sånt. typ indirekta bekräftelser på att jag var ful (tyckte jag då). var dessutom enda invandraren förutom min bror på hela skolan (bodde i en liten stad) och var typ längst i klassen och kände mej allmänt klumpig och ful. tills nian och gymnasiet då jag helt plötsligt fick höra komplimanger som "fick jag välja att se ut som vem som helst i världen så skulle jag välja dej" osv osv. jag kunde inte fatta att dem menade allvar. än idag så kan jag titta på mej själv och tänka "vad är det som folk tycker är så himla snyggt..?" och känna mej skitful tills jag kommer och tänka på, vafan spelar det för roll. jag har varit ful och nu är jag tydligen snygg. blabla jag är fortfarande jag och det kräver alldeles för mycket tid om jag ska gå runt och tänka på det. det finns så mycket större saker än utseende. hela livet och dess olika händelser, utseendet jämfört mot det är så jävla litet så det är skrattretande hur mycket folk lägger tid på det.

delar av de hela känner jag igen..men så känner jag endast när jag är i det djupa hål min depression ibland tar mig ned i.
jag är i behov av andras bekräftelse eftersom jag själv inte kan ge mig den bekräftelsen...

jag har varit kär
jag har älskat
men jag har aldrig fått det besvarat
det har aldrig funkat.

jag är lagom på alla sätt.
jag är "den fula" kompisen när man går ut me tjejpolare
iaf tar jag den rollen, för jag känner mig inte värd att vara ngt annat.

jag önskar innerligt att jag kunde sluta tänka så mkt på hur ensam jag är, men det är så svårt.
jag har prövat allt. för att ändra mig. bli glad. känna lycka. självförtroende.
allt
allt
men jag vet knappt vart jag ska ta vägen nu.
gym, byta umgängeskretsar,nya hobbies, psykolog, droger,mediciner,resor, klippa mig. byta stil, ragga på nätet, flytta, äta annorlunda, meditation, jag vet knappt allt.

så..känner väl igen mig...men har haft snubbar o så...bara jävligt osäker på mig själv.

har inga tips...är bara i samma sits I guess..

moribund: aah, tjugo. Trodde du var en vilsen fjortis som jag :P

Lyssna på made_in_japan, hon sa mycket vettigt.

moribund.

jag tror du är skitbra. du verkar soft.

träna är bara bra om det är farligt för hälsan. det finns så mycket roligare saker att lägga tiden på. :)

och om du vill kan jag följa med dej på stan och säga "fan gloru på".....

kolla dig i spegeln o slå till dig själv,Och se att vi lever i en värld där folk kan ha hela kroppen tatuerad,percing i hela ansiktet där man kan vara rassist,man kan vara kvinnomisshandlare.
Man kan vara utväcklings störd. det spelar ingen roll vem du är, utan det spelar roll hur du är.

Visa ett stort hjärta bara skit i hur du ser ur, ingen är perfekt tänk på det.

Vakna upp!

moribund

jag känner en del av din ångest. jag har aldrig heller blivit älskad av en tjej. jag har knullat hyfsat mycket men aldrig fått nånting besvarat mer än några veckors romans o sen oftast är det nån annan som tar över rodret. Det är klart att jag mår dåligt av det, jag får sådana tankar som man gick runt med i högstadiet när man kommit in ett tag i puberteten. Duger jag? och svaret på den frågan har jag alltid sett som nej. Eftersom uppenbarligen är det något fel om varenda jävla tjej jag träffar antingen skiter i mej efter ett tag, eller springer iväg till någon annan. Men efter tusentals timmar av tankar och ångest har jag kommit fram till att det är dem det är fel på. Jag är hur mycket omtyckt som helst i mina kretsar, killen som alltid ställer upp och är snäll. Och det är där skon klämmer: jag är inte spännande nog eller för snäll. Så numera skiter jag fullständigt i, jag utgår från att varenda brud är en slyna tills hon har bevisat motsatsen. jag raggar inte längre, jag pratar inte ens med tjejer längre. Jag har ett fåtal tjejkompisar kvar och dessa är dem enda tjejerna jag pratar med. Men å andra sidan lyssna inte på mej... jag e för bitter men så har det tyvärr blivit genom åren av systematisk psykisk misshandel från det kvinnliga könet. Peace bro.

jejk: jag tror att jag skall göra det, men det verkar nästan vara ett ännu större steg nu än det var förra gången. lycka till själv mannen

made_in_japan: det är fan sant. tog/tar allt som indirekta anspelningar på utseendet och att ingen gillade mig. jag är sktiful, helt ärligt, men det kanske inte spelar så stor roll som jag tror..

peppis: "jag är i behov av andras bekräftelse eftersom jag själv inte kan ge mig den bekräftelsen..." Den meningen förklarar väldigt bra hur det är för mig också. men det räcker liksom inte. även om jag är rolig och gör folk glada, så kommer jag ändå alltid hem till ingenting. ibland vill jag inte ens gå hem från jobbet för jag vet att jag egentligen har det bättre där. jag är inte den ensamma typen, men det är jävligt jobbigt att vara folkskygg och sällskapssjuk på samma gång.
det är skitkonstigt att läsa någon annans ord på sina problem, när de stämmer så väl överens med mina egna.

monatumba: haha, tack

al3: allt det där föstår jag ju, men kan fortfarande inte leva som jag vill. kan bara inte släppa det. vem fan skulle vilja vara med mig när det finns så mycket bättre pojkar att välja?

shunare. fan, det lät ju inte bra. hur överlever du?

moribund- jag vet precis vad du menar, de där folkskygg och sällskapssjuk.jag blir mer o mer isolerad ju mindre folk jag får träffa för jag blir mer o mer desperat av att träffa folk...helt sjukt moment 22

moribund - men låt inte sånna indirekta bekräftningar ha nån betydelse. du MÅSTE sluta bry dej om det. jag har inte mer att säga, för det är det enda som du måste sluta tänka på. sen tror jag du blir en lycklig människa. du har ju allt annat som jag har, varken mer eller mindre och jag är ju lycklig?

Och det är där skon klämmer: jag är inte spännande nog eller för snäll. Så numera skiter jag fullständigt i, jag utgår från att varenda brud är en slyna tills hon har bevisat motsatsen. jag raggar inte längre

Mm, just like me. Och exakt detta har jag sagt till många jag känner, och alla har sagt att jag är dum i huvet :D Men de förstår väl inte riktigt hur det är. Lucky bastards =)

peppis: precis. hur fan skall man träffa någon att älska när man knappt träffar nytt folk öht. något måste göras, men jag vet inte vad. försöker verkligen, men det har ju inte funkat hittills. letar nya vägar. tyvärr verkar du ha provat allt jag tänkte prova, och du verkar fortfarande ledsen. :/

spoom: jag hade gärna tränat, men det finns inte ens på kartan nu. jag kan verkligen verkligen inte förmå mig gå till gymmet. bodde precis ovanpå ett gym förut, men det gick fortfarande inte.

made_in_japan: tack och grattis. skall försöka tänka positivt då, men förvänta dig inte för mycket.

Asså, det är väll iofs inte många som går omkring och tycker att dom själva är bäst och snygga och allt det där... men det hjälper bannemej inte att sitta hemma framför datan och självömka...det har jag också gjort. Sen hade jag inga kompisar kvar tillslut, så då gick jag ut och ändrade på det. Min självförtroende sucks bigtime också, men palla kasta bort sitt liv på att inte göra något åt saken. Gå i gruppterapi eller nåt.. eller ring en gammal kompis och ta en fika.
Btw, häng inte upp dig på att du aldrig har haft en flick/pojkvän. Det betyder faktiskt inte allt...Det har inte jag heller haft men om man har en dålig atityd till det från början kommer man aldrig nånstans endå.

shunare

shit jag tror vi sitter i samma jävla maskätna eka...

moribund

hur jag överlever? ähh det är enkelt :) lyckan låter jag rödvinet stå för o sexlivet får antingen fröken höger sköta eller nått one night stand.

feenposhleen

jag beklagar, men vi vandrar aldrig ensamma. Jag har ett par polare som sitter i samma båt som oss... vinden måste vända nångång.. eller inte men skitsamma har kommit att inse att det enda jag lever för nu när det gäller kärlek är min stolthet. den går inte av för hackor.

jag jag bara få pointera att de kan vara annorlunda när en 14åring säger att den känner så här. och när en 22 åring säger att den känner såhär. så ni små teens här inne som tycker ni mår dåligt. det kallas hormoner.

hmmm....känner igen mig där, lite här och där. Men de senaste tiderna har nya människor kommit i mitt liv och med det så har jag lyckas överkomma all fixering på mig själv. För 3 år sen kunde jag tycka att jag var jv ful osv (har några tankar om det nu, men tänker inte så ofta på det) men sen så brydde jag mig inte. Jag struntar i det nu och träffar många nya människor, däribland många tjejer.

qwerty123
Låter ju inte så livat. Faan, skit i töntar som du inte har något att säga till. Det är när du möter någon du vill snacka med som du måste göra det. Det betyder att du måste har mod (och tålamod!) att hela tiden möta nya människor samt att du måste prata med de människor du gillar. Jobbigt? Skitjobbigt!

Bonusen är att skita fullständigt i människor du inte gillar och att hitta trevliga människor som du kan prata och umgås med.

usch vad trött man blir på sånna som dig. du nämner ju massor med bra saker med dig själv. du ser dem, du vet att dem finns där. men så ska du sitta och gnäll och må dåligt för vad? vad är det som är så dåligt med dig? du verkar ju vara bra. det är ju fan bara att gilla sig själv och att gilla lägget sluta gnälla le mot tjejer och var dig och inte tänka så jävla mycket. spotta upp klumpen i din mage och liksom se vad du är. du är ju bra.

Peppis F22

kan jag bara få poängtera att är helt jävla idiotiskt att säga sådär. vem gav dig rätten att bedöma någons olycka?!

om en 14 åring och en 22 åring mår skit, mår dom fortfarande skit oberoende vad dom har för anledning.

jag sa att de kaaaan vara skillnad.

jorden kaaaan säkert vara platt, ska jag skriva det i astronomforumet då?

well then.

tack för alla kommentarer! om ni är lite yngre än mig och mår kass, gör något nu för faen.. sitt inte och vänta, det blir inte bättre med tiden. lyssna på mig som facit. målar in sig i osynliga hörn och är för rädd för att trampa på det nymålade och behöva göra om. har läst och funderat, läst lite till, funderat en jävla massa. försöker lyssna på mig själv, vill inte äta tabletter, vill klara detta..

smek och lovis . jo, men.. har ni haft er själva som er värsta fiende någon gång? som en dörrvakt som håller dig fast och inte låter dig gå ut. han slår till dig i magen om du försöker. så känns det ibland, men ja, jag vill inte klaga. vill inte. är egentligen väldigt positiv, spontan, nyfiken, vill göra saker, se världen. som när jag var liten, men jag hamnade i någon delvis självförvållad ond tankecirkel som jag först nu börjar förstå.

just nu ser jag, tack vare denna tråden och lite annat, ganska positivt på framtiden. om det är för en längre period, så jag kan få något vettigt gjort, eller bara är en topp i humöret får tiden utvisa. små steg i rätt riktning är the shit, tex denna tråden. har velat skapa den i jag vet inte hur många månader, men bara inte kunnat sätta ord på det.

snurrigt, men ni förstår säkert.

borja mala graffiti. anda sattet fan.

känner igen mig på många saker .. har blivit mer o mer avskärmad från allt typ , mindre kompisar .. är hemma oftare, o de där me att gå på stan stämmer in på mig oxå .. får ångest över små saker , känt så här i typ 1 år nu ..

Det blir vad man gör det till , allting handlar om inställning.. och har du inte den rätta inställningen så hoppas jag att du får hjälp med din sociala fobi .. ditt utseende blir din ursäkt till att själv inte ta kontakt med andra det är inte bara andra som ska ta kontakt med dig...lägg på dig rätt inställning och försök ta kontakt med andra så kanske du lyckas och hjälp med att komma fram till den rätta inställningen får du hos en psykolog eller hos min faster (internskämt) ..det är en teori :/

ICantFeelMyLegs: äldsta toyen i stan? :) bra ide annars

thomasquick: hjälper inte.

afroe: fan, det suger. hade jag vetat vad du skulle göra hade jag sagt det, men jag har ingen aning..

odd_molly: haha, nummer till din faster? låter vettigt det du säger, men det är inte så lätt. ingen knapp man trycker på. har som sagt kört psykolog och piller, men kommer göra ett nytt försök med det nu i höst.

du får folk att skratta.. hur bra grej som helst.
du har polare. hur bra som helst.. du har bra förutsättningar.
det du måste göra är att hänga med polarna oftare, träffa folk och se att du faktiskt klarar av att vara bland folk.
vad vet jag festa lite? gör saker med människor så kan du försöka att anpassa dig bäst det går och snart kommer du hitta någon du kan fatta tycke för ;)

gå ut med en själförtroende å skit helt i vad folk tycket om dig bara du är nöjd med dig själv så kommer allt i sin tur att bli bättre å lättare och när andra ser att du är mer självsäker kommer dom också att ha lättare för dig. jag hade liknande problem ett tag men tänkte fuck it dom får acceptera mig som jag är!

Titta på Lilja 4-ever och tänk efter hur bra du har det egentligen.

Spoom P17
Varför är de bara killar som känner sig fula egentligen?

whoa, det där var helt fel, det kan du lika gärna ta tillbaka!


Jag kan känna mig grymt ful ibland, men vafan.. jag märker att andra folk inte tycker det, fast ändå kan JAG inte sluta tycka det..men jag vet att dte inte sitter i utseendet, utan hur man beter sig. Känner du dig snygg utstålar du snygghet och charm liksom, och det gillar folk.. vetefan vad jag vill få fram, men jag tror inte man ska brys ig så mycket om vad andra folk tänker... gör inte det!

Lovato : helt rätt ! tjejor kan tjänna sig lika fula om inte fulare än killar !!!!

till moribund : i krig å kärlek är allt tillåtet ;)

inte för att va den som e den men livet blir fan inte mycket bättre för nån älskar än...

Haha, när jag läste tråden igår morse var jag tvungen att kolla namnet så det inte var jag som hade skrivit tråden på fyllan dagen innan. Vet hur det känns. Vet inte vad man ska göra åt det dock. Jag umgås med mina kompisar & super så fort jag får tillfälle. Det gör att jag - ibland - glömmer hur meningslöst allt känns.

kast hahah, gött när msan vet vad man gjort dagen innan.. härlig känsla

Lovato F18
Tja, ibland är det bättre när man inte minns... Har nästan alltid ångest över saker jag gjort/sagt så det känns oftast skönt. Men så får jag ångest över att jag inte minns istället...

Peppis: Shit, det där med "Moment 22" som du skrev satt jag och tänkte på igår kväll, precis så är det för mig! Känner mig sällskapssjuk men samtidigt aldrig mer ensam än när jag umgås med folk. Känner även igen mig i det där att känna sig som den "fula kompisen" när man drar ut med tjejpolarna, alla verkar de så vackra, roliga, livfulla och intressanta jämfört med en själv :P

slå klackarna i taket.