Det går för fort.

Jag var så innan,sen lärde jag känna mig själv mer och insåg att jag behöver variation,omväxling i mitt liv.Jag har bestämt mig för att inte fastna i rutiner.
Allt ifårn vad man äter til vilken ögonskugga man har.
Ha alltid en 5 minuter för dig själv lite då o då under dagen och sitt och fundera lite på livet,vad du vill göra osv.
För mig är karriären viktig och jag harb estämt mig för att äga mig åt det just nu,jag går på kurser,frsöker lra mig mkt osv.
Träffa nytt folk-det hjälper mot tråkheten,gå ut o festa me nån du inteb rukar festa med osv osv.det gäller att vriera sig och ha så kul som möjligt så känner man nog att man åtminstonde har haft ett ball liv

jag gör knappt något med mitt liv, har inge ens gått en halv dag i skolan än i år, högsta jag vart där är 2 timmar!
jag sover typ bort mitt liv, eller sitter vid datorn eller tvn!
men jag tror jag trivs med det, gillar att vara själv för jag inte har så många kompisar och av dom jag har så kan jag inte lita på någon!
de är va ja gör med mitt liv!

Jag jobbar med mina projekt varje dag, så jag har jämt fullt upp. Det är faktiskt jävligt skönt...

jag trodde du menade att någonting annat "gick för fort". nu blev jag ledsen när jag läste det där. livet får fan för fort.

Ja, det går inte en vaken nykter sekund utan att jag tänker på det. Antagligen anledningen till att jag mår dåligt varje vaken nykter sekund.

sakane e den att ingen av oss e över 30? klart inte en 16-17-18-19-20 åring har hunnit göra så mkt me sitt liv än?..

Nej,men man är kapabel till att göra det.
Som jag sa,man hör ofta 60-åringar som sitter på nån
bänk eller bredvid en på bussen.Dom har inte gjort ett
skit av sina liv.Dom sitter ensamna på bussen,hoppar
av på samma station som dom alltid hoppat av på och
lunkar iväg,och ingen bryr sig.Dom är ingen,inget.



ZoO: Det är lite djupare än så.

Jag tror det här går över när jag kommer ut
och börjar jobba igen.Känner att jag gör någonting
som JAG vill göra,som jag känner ger mig något.
Som får mig att växa som människa.

Asdöd

dom där 60-åringarna du snackar om har visst gjort nått me sina liv, dom bara inbillar sig att de inte har gjort det...

dom har ju inte bara suttit o funnits hela livet precis?

djupare än så? vad menar du?...ska ja skriva det mer "avancerat" kanske? för ja menar livet försvinner inte..."VROOOOOOOOOOOOM" sådär...

Hock P16

loser.

It had long since come to my attention that people of accomplishment rarely sat back and let things happen to them. They went out and happened to things.

Passa dig för att sitta och titta på en klocka samtidigt, ångesten kommer som en slägga

"vi sökte något annorlunda och trodde vi hade funnit det i droger"
Basic Texr

Man får fan helt enkelt sluta tänka.
Följa med strömmen,inte titta på molnen.
Göra det man ska och hålla käften.

Asdöd, näe fan man måste vända på det, fast allt är neråt måste man se det uppåt... lättare sagt en gjort, visst, men finns det så många andra val?

Stranger:

Jag kan få sådana panikattacker ibland.
Ser mig själv som en loser utan utbildning och
bestämmer mig till 100 att jag dagen efter ska
skriva upp mig på någon kurs.

Samtidigt får jag panik där,för en kurs?
Vafan ska jag med en kurs till?
Jag vill ha gått 1000 kurser.Ska jag gå en?
Jag vet att jag tänker fel,man kan inte bli
nåt på en gång.Men jag får den paniken ibland.
Allt jag gör känns värdelöst för att 190000000 andra
har gjort det innan mig och gör det idag.





Pusherman:

Bruden har lämnat mig.Kan inte se mycket uppåt just nu.

Stranger:

Mycket möjligt.Men jag jobbar med mig själv iallfall.
På många olika håll.Om ett,två kanske tre år vet jag
vem jag är och vad jag vill.Och har hittat ett sätt att
göra det på.

ni sitter ju bara och tycker synd om er själva

Fan, den senaste tiden har jag haft det skitball.. Handlar nog om vilken inställning man har till dagen

NoreOne:

Väx upp.I din ålder borde du fan veta bättre.
Tycker synd om er själva,tsss.

Sant.Det är sant.

vem har klagat?
Det är vardagsfilosofi,det är tankar som
dyker upp i mitt huvud,som jag tänker.

Jag ser inte var jag har klagat.
Jag vet inte vad det handlar om egentligen.
Men inatt hade jag en upplevelse.Har varit skit
andlig hela dagen,och allt känns bra trots att jag
har mycket skit runtomkring mig.



Idag hände nåt.

Jag insåg att jag är beronde av så många saker.
ska försöka sluta snusa i veckan.Har slutat röka
sen 3 veckor.Det står kalrt för mig nu vad jag ska
göra.Jag ska träna,för att det mår jag bra av.Jag
ska sätta mig några gånger om dagen och verkligen
fundera över saker,be,meditera ta det lungt.Samla tankarna
och ge gärnet för nnågot.
Just nu funderar jag på att utbilda mig till Socionom,annars
får det bli snut.

Jag har inte svurit på hela dagen.Jag gick upp tidigt imorse
och istället för att sitta och kedjeröka och svära över min situation tog jag en promenad och beundrade min ensamhet.

Det är skönt.

Gör en diktsamling och tjäna en krona eller två.

Stranger.
Min familj är ganska splittrad.
Min syster bor i Linköping,hon är döende i cancer.
Har inte så mycket kontakt med henne.
Min andra syster bor i härnösand,hon är blind
och bor på ett boende där.
Sen har jag några syskon till,eller det som är
kvar av dom.
Farsan är död/döende nån stans långt borta.
Morsan är psykiskt sjuk och vårdas utomlands.



"Polare" har jaf inte haft på 4-5 år.
Det har runnit ut i sanden.


Har skaffat mig lite kompisar nu,men dom är på avstånd.
Mest hej,och hej då.



Så är det med min familj.

jag tänker på det där rätt ofta, någon gång här och där har jag fått panik och gjort enorma att göra listor som till slut blir för överdrivna och stressar upp mig. Jag gick ut för ett år sen och att tiden gått så fort och jag inte gjort något vettigt ger mig ångest. Jag har fått för mig att jag måste resa och hjälpa folk. d känns som d jag måste göra för att känna mig nöjd med mitt liv....så mjoooo visst får man lite panik över att man inte gör något vettigt om dagarna och livrädd för att snart sitta där och undra vad fasen man gjort med sitt liv egentligen...

Men att ta tag i sig själv och göra smålistor är bra. Bara man inte övedriver och gör allt för stora eller allt för många svåra saker åt gången, blir man lätt besviken.

but,but, kör hårt!

Vad menar du med att "Jag gick ut för ett år sen"?
Gick du ut i "kylan"?

Känner igen mig allt för väl. Jag har dödsångest och vill helst inte dö. Den tanken går hand i hand med att man känner att tiden rinner förbi.

Jag är fast här i ett främmande land, också utan kompisar. Jag vet att jag inte kommer härifrån på ett tag, jag är inte här frivilligt. Först var jag grovt nere, ångest varje minut av varje dag. Jag har ingenting att göra här, så jag började ge mig själv rutiner. Gå upp tidigt och inte söla bort hela dagen i sängen för det skapar bara mer ångest. Det första jag gör när jag vaknar är att dricka en expresso med cigg på balkongen i lugn och ro. Sen gör jag mig i ordning. Sen läser jag antingen ur någon bok, tittar på tv eller sitter framför datorn. Alla väldigt tråkiga sysslor egentligen. Man behöver mänsklig kontakt. Att du inte har några vänner kan inte kännas bra, det känns förjävligt för mig så jag vet hur det är att vara ensam. Så jag har börjat gymma, fyra dagar i veckan. Känner mig hälsosam (ja, om man jämför med förut alltså då man hade dåliga matvanor pga. drogbruk och sömnen var ju knullad).

Nu mår jag lite bättre, fast det är inte bra. Jag unnar mig shopping ibland, då mår man bra ett tag iallafall eftersom man skämmer bort sig lite.

Just nu längtar jag bara till Sverige där jag kan skaffa mig jobb och lya och börja leva igen. Varje dag är ett steg närmare Sverige, närmare ett liv som går framåt så jag försöker leva på det. Ge dig själv mål, stora som små. Se till att belöna dig själv när du når dina mål.

ojsan sa så fel det kan bli. gått ut har jag gjort nästan varje dag.ja, menade gymnasiet. Går ett år snabbt kan väl två,tre,fyra gå minst lika snabbt. Det är rätt läskigt.

spirit: Jag är också list-o-man. Ibland blir dom för desperata och intensiva så man får skjuta upp vissa saker men jag kan fan inte leva utan mina listor, då blir alla tankar kaos. Listorna är ett sätt att rensa skallen på.

Cajlo

Förut skrev jag alltid ett A4-ra papper med att göra lista bara för morgondagen innan jag gick och la mig. ibland kunde jag komma på saker jag glömt när jag låg i sängen och gå upp bara för att skriva upp det. Sen också helt vanliga att göra listor man sätter upp på garderoben som gäller lite längre fram. Man blir listoman. Typ fastjedjad i ett förbaskat listträsk. Men,men nu har jag lugnat ner mig med feta listor. Märkte typ att jag va lite väl överdriven när andra såg dem och sa att jag kanske skulle ta d ltie lugnare med att göra-listor. hehe

haha nu fick jag det att låta som värsta grejjen.men mjoooo.

asdöd

Får man fråga hur den här dagen sett ut? det du skrev där upp lät väldigt bra...skippat rökandet,promenaden osv. Bara du forsätter med et så..ett tips, skjut inte upp saker och var en mañanamänniska och kom inte med ursäkter för dig själv med fjantiga anledningar till varför du inte ska göra dittan och dattan som du så gärna ville t.ex. när du satt och tänkte vad du skulle börja med för att ordna ditt..humpf "liv".

Clajlo:

För tre år sedan satt jag i samma situation som
du.Men jag var inte myndig då och kunde inte
sticka.Jag vet mer än väl hur det är för dig.
Jag sysselsatte mig inte med bra saker då.
Jag blev destruktiv och började tyvärr knarka.
Hade ingen fysiskt kontakt med människor på
3 år.Inget sex,inga kramar,inga vänner,inga polare,
ingen som bryr sig om.
Man bara lunkade omkring hela dagarna och drömde
om att få komma hem.

Det var en enorm befrielse att bara komma tillbaka hit.







spirit:

Idag gick jag upp vid 6 på morgonen.Bad min morgonbön och
blötte ner 6 cigg som jag haft i mitt skåp och slängde dom.
Jag tog en liten promenad.Gick till skolan.
När jag slog i huvudet i skåpsluckan på morgone sket jag i
att svåra och slå nävarna i i väggen.Jag sa bara: tålamod.
för mig själv.
Jag känner att jag blir starkare.
Imorgon börjar fastemånaden Ramadan och jag funderar
på att fasta hela månaden.Efter att ha gårr hungrig hela dagen
och försökt kontrollera sin irritation+huvudvärk så uppskattar
man verkligen maten/drycken man får göra till sig själv senare
på kvällen.Tror att jag kommer känna mig jätte andlig och ren
inuti.Eftersom jag utsätter mig för nåt sånt frivilligt.
Testa mitt psyke lite.ha tålamod.

Clajlo:
Jag vill hjälpa dig på nåt sätt.för jag vet hur det var
för mig.Jag vantrivdes verkligen i det där landet.
Och jag minns att jag pratade med dig när jag var
där och du hade precis åkt dit.


försök på något sätt att inte leva för mycket i Sverige.
I dina tankar.Försök göra det bästa av situationen där nere.
Lev idag,se varje dag som en prövning.Jag tror du kommer
att vara grymt stark när du kommer tillbaka och kommer
se vanliga svenssonproblem som små små lyxproblem.
Så var det för mig iallfall.

JAg hade sovit i ett rum på madrass utan värmeelement
om vintrarna i 3 år.
Att bara komma hit.Skaffa lägenhet och få sova i en varm
säng var en enorm befrielse.I skolan klagade alla på skolmaten.
HA!Jag fick gratis mat som smakade skitbra,istället för att behöva
trycka ihop några bönor och käka med grimaserande ansikte.



Håll ut.Och plocka inte upp drogerna.

spirit: Usch ja, du och jag har samma maniska tendenser märker jag. Hehe. Listorna kan vara en bästa vän och samtidigt ens värsta fiende. Jag försöker också ta det lite lugnt, men det har kommit till en punkt då jag har dåligt minne så om jag inte skriver upp något känns det som att hela jorden kommer gå under för att jag kommer glömma bort det. Så jag är nog fortfarande ganska manisk med mina listor. Folk skulle, precis som dina vänner, tro jag var koko om dom såg mina listor haha.

Asdöd: angående att du ska fasta en hel månad osv - gör det inte för svårt för dig själv. Sätt upp mål men inte för stora, du ska kunna nå målen också. Börja smått.

Asdöd: Jag får verkligen hoppas att det här gör mig starkare, skulle bli skitlack om jag fortfarande är samma trasiga person när jag kommer till Sverige igen. Eller ja, mer eller mindre trasig lär man väl alltid vara men starkare måste man ju bli.. kan ju inte stå och stampa på samma plats hela livet. Måste ta sig i kragen så att säga, klippa sig och skaffa ett jobb.

Drogerna försöker jag att inte tänka på alls. Jag förnekar dom. Änsålänge i alla fall. När jag är i Sverige igen vet man aldrig vad som händer, men det är något jag får ta och hantera då. Just nu har jag mycket annat att kämpa med också.

Tack för rådet.
Håller helt med dig.
Men jag har fastat förr och vet att jag
är kapabel till att klara det.
Om jag hoppar över en dag är inte det någon
katastrof.I mitt nya liv försöker jag att inte göra
mer än jag tror att jag kan.Jag gör mitt bästa och
inte ett dugg mer.

Sen tycker jag faktiskt det är viktigt att du vet att du har ett helt liv till ditt förfogande. Man bör inte ha den där stressen du talar om, och som jag känner igen själv - att tiden rinner iväg och man gör ingenting. Folk brukar ju nämligen säga att livet är för kort, men jag hörde om en gubbe som låg på sin dödsbädd och sa tvärtom - livet är förjääävligt långt.

Tänk dig. En gubbe på sin dödsbädd sa detta. Så försök trycka bort stressen, it has no right whatsoever att invadera ditt liv och dina tankar.

Clajlo:

Jag tror inte du kommer bli starkare om du flyr in
i drogerna igen när du kommer hem.
det är utan drogerna man blir stark.
visst,drogerna hjälper en,dom gör en stark och lycklig
för stunden,för minuten,för året.Men i längden
vet du vad som gäller.

Jag VET att du kommer att bli starkare.
Att gå omrking och vantrivas i ett land man inte vill vara
i gör en starkare.

Clajlo:

Under tiden jag bodde utomlands var varje dag som en vecka.
Trots att det bara var några år kände jag mig som 30 när
jag kom hem.Kändes osm om jag bott där i 10 år.
Sakerna jag hade upplevt inna flytten var som i ett annat liv.


Jag förstår vad gubben menade.
Samtidigt finns stressen.



Bara jag tänker på alla jävla djur som springer runt i skogen.
folk är på sina jobb,folk shoppar,jorden snurrar,naturen sköter sitt,
molnen blåser förbi.Uuuughh!Och när jag bara sitter får jag ångest
när jag tänker på det.

Asdöd: Förstår det. Känner samma sak, vissa gånger kraftigare än andra gånger. Gäller att fylla livet med minnen, att göra mer än rutiner. Bara slummat igenom tråden lite, vet inte om du redan skrivit att du gör något. Men försök hitta något, hur litet det än är.

Just nu styrketränar jag.
första 2 månaderna var det jättejobbigt att
ta mig till gymmet.Jag vägde 50 kilo och var
180 lång.
Nu väger snart uppemot 80 kilo och tränar lite
väl mycket.Ungefär 6 ggr i veckan.
Jag har svårt för att ta pauser eftersom den där stressen
kommer och jag tycker inte att jag göra något värdefullt.

Under sommaren fick jag panik.JAG VAR TVUNGEN att hitta
något att göra.Så jag tog ett jobb som nog klassas som det
sämsta som finns och fick en skitlön jag knappt kunde
käka en hamburgare för.Bara för att ha någonting att göra.
Pengarna var inte viktiga,utan bara att göra något var min
poäng.Sen var det ett värdefullt jobb där man jobbar med människor
men fortfarande riktigt sketet.

Har precis käkat magen sprängfull och druckit en kolhydratdrink för att klara av fastan imorgon.Det händer saker.Jag ska ta tag i det här.
Imorgon fastar jag.

Asdöd: Låter som att du har rätt attityd och rätt anda i alla fall. Håll huvudet uppe och simma lugnt. Tror du är väldigt stark, efter allt du tydligen har tagit dig igenom.

Tack Clajlo.

Det känns som att du går och bär på en del av smärtan
jag bärde på för några år sen.Jag vet att det är så tungt.
Vill ge dig en kram om det nu är så.

Jag trodde att du ville ha tips och råd om för tidig utlösning.

invalida,
istället för att bara sticka ifrån tråden kan du väll ta och sticka från hela forumet istället?


Asdöd:

Theres always some madness in Love, and always some reason in madness.

Pusherman:

Så sant det.

GinaMontana:

Nej,det har jag inga problem med.


invalida:

Sluta nu.

Nu är saker och ting bra mycket bättre.
Känns som att jag har gått ifrån vattenpölen
jag stått och trampat i.

Det händer saker!

Asdöd, grats dude! :) det ger med sig, give it time mayn!

Tack Pushermannen.


Fan det är inte värt att gå runt och deppa över saker.
Om ni kollar min andra tråd så förstår ni vad jag menar.

Palla gå runt och vara ledsen över något idag,som jag
ändå bara kommer garva åt om ett tag.





Kommer ihåg som gångerna jag var 8-år gammal.
Skulle ta livet av mig,då trodde jag det var det enda
rätta,det skulle vara så skönt att dö!
HAHA!
Vilken lite snorunge,smäll på käften ska man ha då.