Det går för fort.

"Jag har haft den där stresskänslan hela dagen.
Jag åstakommer inget med mitt liv.Jag gör
ingenting.Och det går så fort.Allt springer iväg
och helt plötsligt sitter man där vid sitt köksbord
och är 60 basst och undrar vad fan man gjort med
sitt liv. "

Ruskigt obehagliga tankar.

Men det värsta är vad är ens alternativ?

Plugga, skaffa jobb och verkligen inte göra något av sitt liv, men gör man inte det så känns det som om man verkligen inte gör ett piss av ens liv.

Fan man skulle ha fötts ekonomiskt-oberoende :(

jag gör så gott jag kan. jag utbildar mej nu, och gör det riktigt bra. men andra delar av mitt liv, som är viktigare än utbildning går åt helvete. jag antar att man inte kan få allt, även om man kämpat för det så blir det så småningom dags att inse sitt eget öde.

Jernvante


Ja,det är riktigt obehagligt,och ångestfyllt.
Och jag tror inte det är sunt att snöa fast i
dom tankarna för antingen blir man väl
manodeppresiv eller så gör man ingenting
för att ingenting känns som att "man gör
något av sitt liv".

Asdöd

Medvetenhet och kunskap är en förbannelse.

Men det valet som inkluderar jobb och studier är väl det som man blir tvungen att välja eftersom det andra alternativet (Socfall) inte är alltför lockande att fördriva sitt liv med, då är nog ett 9-5 kneg att sträva efter.

Stimulans räcker långt för att man skall vara nöjd med sitt liv, "meningen med livet" kan man ta som pensionär.

Det är ju då det knasar.
Jag har nu hittat nåt som jag vill leva för.
Så dessa tankar är ur världen.Men jag vet
att dom kommer tillbaka.Jag är en sån person.
som grubblar över saker i åratal,blir av med
det ett tag och sen kommer det tillbaka.

Det här är så häftigt.
Den här tråden var meningen att göras.
Jag kan nu se hur jag tänkte precis innan
jag hittade mitt sätt. Jag tror mycket av
stresskänslan handlade om att jag var
rastlös och kände tvång att göra någonting
för att slippa sitta vid köksbordet och umgås
med mig själv i lugn och ro.

Igår (söndag) satt på samma ställe, och jag
skådade allt med eufori i sinnet och kroppen.
Ett lugn jag aldrig kännt förut låg ständigt
över kroppen.

tänkte så innan, men jag blev lite knäpp av d. så jag vände på mitt liv lite helt enkelt.

Asdöd


Jag vill fråga dej en sak.
Skulle du påstå att Whoa har hjälp dig..

jag menar.. du har gått igenom så otroligt mycket, och ändå är du såå stark.
Du har en enorm styrka och stort mod. Du utstrålar.
Och.. för varje inlägg du skriver så kan man tydligt läsa att du menar allvar och du känner dig faktiskt bättre..

Är det så att du har hjälp dig själv via Whoa och genom att prata med folk? Bara undrar.. :$.

Sawen

Nej, absolut inte.
Inte för att vara taskig och för att vara ärlig har whoa bara
varit till hjälp på ett sätt. Och det är att jag har kunnat
skriva ner tankar som handlar om allt möjligt här. Och att
skriva om saker är jävligt bra. Då släpper dom och kletas
ner på pappret/whoa.

Men däremot att prata med folk har hjälpt.
Jag har ju som sagt haft några psykolger i mina dar.


(förresten, jag ska sluta gå om 2 månader, för att min psykolog
tycker att jag är lite för frisk av mig nu)
WIHA!

så känslosamt, blir helt rörd här borta *gråter*

broed

Man skulle behöva skära av ditt könsorgan, döda din familj
och bränna ner ditt jobb för att dina ögon kanske, kanske
skulle få för sig att bli lite blöta:D

Jag grät, du behöver inte vara elak.

Jag skojar med dig broed. Förlåt.
Fick för mig av en annan tråd att du var in såndär
skojare

Jag, skojade ;))

förlåt.