Allt faller bort.
nu gör jag en till sån här tråd.Och förmodligen kommer jag får PM som vanligt; Fan vad deppig du är asdöd och asså du får mig att må dåligt Men jag har som sagt inte speciellt mycket vänner. Inga alls som jag umgås aktivt med för att vara mer korrekt. Så att mycket tid går åt att tänka.Och jag kommer fram till STORA saker,enorma livsinstinkter för att dagen efter inse att det bara är skitsnack.Att det är fantasi jag själv målat upp i mitt huvud och låtsats att det känns rätt. Men det här är på riktigt,det här känns äkta. Jag kan fö första gången i mitt liv säga: Jag mår bra. Och verkligen menat det. Jag sa det första gången jag testade Amfetamin: Jag mår bra.Det kändes så då.Det kändes som att jag hade hittat ljuset!Men ack!Det underbara Amfetaminruset lade sig efter några timmar och verkligheten kom tillbaka till mig. Dvs,Amfetamin fick mig inte att må bra. Jag har under hela mitt liv varit rädd för mig själv. Jag har varit så rädd att möta mig själv,min inre kritiker, mina känslor,mitt hat,min frustration som grundades från första dagen mamma piskade mig på ryggen.Hatet som byggts upp under hela min uppväxt.Hatet mot farsan som lämnade mig, hatet mot socialtjänsten som tvingade mig på polisförhör första gången vid 9 års ålder.Jag har aldrig vågat möta det. Jag har sökt kickar,droger,brudar,sex,graffitti och alla möjliga självdestruktiva lekar. Men den här månaden har varit underbar. Jag satte mig ner och bestämde för att äntligen lösa mina problem.Mina inre problem.Jag är less på terapi,jag är så less på psykologer,jag är så jävla trött på instutioner. Na,Bup,Äldrepsyk,Aa,Krut,Kris sjukhus och åbräk. Den här veckan har jag inte träffat en enda människa. Jag har bara varit med mig själv.Jag har inte pratat med någon.Jag har inte runkat,jag har inte haft sex,jag har inte vunnit pengar,jag har inte fått komplimanger,jag har slutat röka,slutat snusa,inte tränat och inte varit social med någon.ALLT jag trodde betydde något för mig har bara varit en flykt för att slippa möta mig själv. Dom enda lediga timmarna jag får för mig själv innan har jag spenderat framför datorn,med hög musik på.För att sova har jag behövt ta sömnmedecin,och somna in med hörlurar på.Varför? För att det är någonting i mig själv jag är rädd för. Jag har inte en gång sen jag slutade droga förra året stannat upp och frågat mig själv: Hur är det med mi idag? Jag har bara kört på,stress och kickar. Men som sagt,den här veckan har varit underbar.Jag har bara varit med mig själv och kommit fram till att jag tycker om mig själv. Jag är vän med min inre kritiker.Jag kan känna efter och verkligen känna utan att vara rädd.jag har raderat all musik jag hade på datorn,för att jag behöver den inte längre. Jag mår bra,rent andligt.Känner mig så ren och klar. Ville bara dela med mig om det. Bli vän mer er själva.då behöver ni inte det här värdsliga. Det är inte den där tjejen/killen som kommer göra dig lycklig. det är inte bilen du spanat på,det är inte villan,frugan,volvon och prostatcancern du egentligen strävar efter.Det är sinnesro . Och försök hitta den i dig själv. Förlåt om det här blir för mycket "tomas DiLeva" men det är så jag känner. tror inte många kommer att känna igen sig.Men om nån gör det så dela gärna!
Jag ser upp till dig, du är en stark människa.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Gud vad du är underbar! är sjukt glad för din skull. det är början till att få ro söt.. allt ordnar sig bara du blir sams med dig själv. du är stark.
Femme fatale
sen så tycker jag ditt inlägg var grymt uppfriskande rent allmänt. jag tog till mig.
Femme fatale
Igår satt jag på min säng och fick en flashback. Kom på att jag inte minns hur min pappas ansikte ser ut.Så jag blundade och rotade ordentligt inom mig och fick upp en film. Farsan sitter med sin bror och röker gräs i vattenpipor, samtidigt som dom dricker sprit.rummet är fullat av rök och där sitter jag.Liten,oskyldig och förvirrad och frågar farsan: Pappa,varöfr dricker man egentligen? Hans reaktion var att han grep tag i min nacke,drog mitt ansikte så att det mötte hans,jag tittade in i hans blodsprängda ögon och mindes för dörsta gången på 10 år hur min fars ansikte ser ut.Han sa: Problemen försvinner min son,problemen försvinner. Och det har jag trott fram till nu.Bara jag super,snortar,knullar och kickar på saker tillräckligt mycket så kommer ajg att vara lycklig. Men asså nu har jag funnit riktig sinesro och jag önskar verkligen alla människar att åtminstone en gång under sina liv få känna att dom älskar sig själva.
Amar och krossad_anka. Tack.. jag var inställd på helt annan respons. Trodde folk mest skulle ta illa upp och tro att jag blivit galen.
nejdå det låter som en mycket sudnare inställning till sig själv än det du känt innan. det är aldrig försent att bli lycklig vännen..
Femme fatale
Asdöd: Du är verkligen inte galen. .. Jag har aldrig då stött på någon starkare person än dig! You go boy!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
jag längtar till dagen jag känner så..
Min tjej som gjorde slut-som var min största kärlek-höll på att ta livet av mig förra månaden,hon stötte bort mig. tills lut tog det slut och ångesten åt mig mer och mer. Jag trodde att det skulle ta flera år att bli av med ångesten över henne. Men det har tagit 2 månader.Inte mer. Och nu när jag ser tillbaka kan jag inte förstå hur jag kunnat vara så patetisk,jag har suttit och gråtit över någonting jag egentligen inte ens vill ha!Jag vill inte ha henne,jag vill inte ha hennes varma hud,hennes pussar och kramar.Det är ett tomrum i mig som ska fyllas,och jag trodde det var alla dessa saker som skulle fylla det.Men så är det itne. Att jag trivs med mig själv fyller alla tomrum. Jag är inte ens arg på farsan längre.Och morsan tycker jag bara synd om.
Arrangör
2005-10-16 02:43
mm för att tag i livet så måste man börja med sej själv, det är trots allt sej själv man lever med resten av livet, det är en garanti :) Tråkigt nog är det nog inte många i vår värld som fattat det du fattat. Jag själv har fattat det för länge sen men har fortfarande stora problem med att möta mej själv, det är om du frågar mej en av dom största utmaningarna som finns. Är nog ganska många som är rädda för att möta sej själv, det har jag varit många gånger och kan fortfarande vara det.. Men jag har blivit bättre på det då jag är övertygad om att det är enda sättet att leva ett helt lyckligt liv. Som sagt, man måste börja med sej själv. Så att mycket tid går åt att tänka.Och jag kommer fram till STORA saker,enorma livsinstinkter för att dagen efter inse att det bara är skitsnack.Att det är fantasi jag själv målat upp i mitt huvud och låtsats att det känns rätt. Måste bara tillägga en sak om det, det är en sån typisk sak som människor med drogproblem gör, om jag fattar det rätt har du det. Man brukar säga så här: "Vanliga" människor målar upp drömhus medans personer med drogproblem flyttar in i drömhuset.
"Exciting! Tempting! Salacious! Obsequious! Vainglorious! Lugubrious! Oh, sorry, I got carried away on a fun-to-say word avalanche." -Tim Schafer
Arrangör
2005-10-16 02:45
men lycka till med livet asdöd :) hoppas det fortsätter lika bra.
"Exciting! Tempting! Salacious! Obsequious! Vainglorious! Lugubrious! Oh, sorry, I got carried away on a fun-to-say word avalanche." -Tim Schafer
bmhbm.. Precis.Fan vad smart du är. skillnaden mellan "oss" och "vanliga" människor är att om vi inte flyttar in i drömhuset så dör vi.Möta sina känslor måste man göra som beroende.Annars tar man till sprutan igen.
Zion: Jag säger det.Det är helt underbart. Mår så bra.Och som sagt.Inget har hänt. Jag har bara tänk tänkt och tänkt. nmhbm Tack ska du.
Jävla föräldrar du har mannen. Det är upprörande hur vissa kan behandla sina barn.
Yeah!
Arrangör
2005-10-16 02:52
mitt nick var verkligen så svårt att skriva :) Jag tror alla behöver möta sina känslor, dessvärre är det lättare att undvika för "vanliga" människor. Och många väljer nog att göra det då det är så mycket enklare. Känner så många människor med drogproblem som i dagsläget är helt nyktra och dessa människor har alla mött sina känslor och är bättre människor i mina ögon, menar inte att se ner på nån men hittade inget annat sätt att uttrycka det på.
"Exciting! Tempting! Salacious! Obsequious! Vainglorious! Lugubrious! Oh, sorry, I got carried away on a fun-to-say word avalanche." -Tim Schafer
Förstår dig. Skillnaden är väl att en beroendes känslor tar livet av den.tro det eller ej.Men dom dagarna jag har ångest så blir jag glad.För att idag vågar jag leta efter var ångesten kommer ifrån och göra något åt den. Det kunde jag inte förr,och den återkom ständigt.Det gick att hålla den borta i nåra timmar med lite tjack eller morfin. Men nu hittar jag den på 5 minuter och löser det. Så så skönt.
Arrangör
2005-10-16 03:02
Det är verkligen värmande att läsa det du skriver. mm man måste ta reda på var den kommer ifrån, har inget direkt problem med det jag heller, så fort jag mår dåligt och får ångest så känner jag var ifrån det kommer, dessvärre är jag sneppet sämre på att hitta på lösningar. Och det är nog det största problemet i mitt liv just nu, att jag som sagt vet vad som är fel och faktiskt har en aning om vad jag ska göra åt det, men inte gör det. Men nu ska jag sova och tänka över livet lite, tänka först, sen sova :)
"Exciting! Tempting! Salacious! Obsequious! Vainglorious! Lugubrious! Oh, sorry, I got carried away on a fun-to-say word avalanche." -Tim Schafer
Godnatt på dig.Jag ska också vila.Det förtjänar jag. har tänkt så mycket dom senaste dagarna. Somna med sinnesro,HA!Bättre får man leta efter.
Asdöd ditt inlägg gjorde mig glad, det var dessutom mycket insiktsfullt men nu när jag ändå skriverhar jag en fråga, varför gör du inte mellanslag efter punkt? tack för din text annars
if this country is so goddamn free then I can burn your fucking flag where I damn well please
fan vad grymt... (härligt.. nice) jag hoppas
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
vad händer om man hatar den man varit och ibland fortfarande e? det går ju alldrig, som kopisar som beter sig som skit...man struntar ju helt enkelt i dom
zombastic fantastic
pimp-daddy: Vet inte. Det har jag aldrig tänkt på. Men ska börja tänka på det från och med nu. zomba: Jag har varit rädd för att möta mig själv för att jag hatar mig själv. Man måste helt enkelt börjatycka om sig själv. Ge sig själv cred för småsaker.Vara snäll,bry sig om folk. Jag tog ett sommarjobb och klarade av varje dag. Sånt har stärkt mig.Jag jobbade med människor och brydde mig om. Det är komplicerat och svårt.Men vill man så går det.
koostis. Fan vad du värmer. Idag har jag varit och träffat lite folk.Alla har kramat om mig helt oprovocerat och sagt att det lyser ut ögonen på mig. JAg mår fruktansvärt bra. Jag har förträngt mycket av det gamla.Blev sexuellt utnyttjad som barn av en äldre man.Och jag förträngde dom 3 åren efter det.För att den smärtan och skammen var för mycket att bära på.I 3 år satt jag vid telefonen och väntade på att han skulle ringa och berätta allt för mamma.Och att mamma skulle bli sur och slå mig till döds. Så jag minns inget av dom 3 åren. Nu när jag har hittat mig själv så ska jag be psykologen hjälpa mig att komma ihåg. Just nu ser jag inte min terapi som "behandling". Jag ser mig själv som frisk.Och jag vill lära mig själv mer om mig själv.Många tror att man är värsta psykfallet bara för att man haft många pyskologer.JAg har haft så många psykologer så jag minns inte namnen på alla. Nu har jag en psykolog och 3 olika terapeuter. Tre träffar i veckan och så 4 Na-Möten i veckan. Men det är nåt jag vill göra.Jag mår bra av det. Jag får berätta vad jag känner/tycker/tänker och folk lyssnar. koostis.grattis,och tack.
Tack TonyO. Ni värmer verkligen.allihop som skrivit i tråden.
Säger som Shorty-S, längtar tills den dagen jag känner så. Just nu är det bara olika sorters kickar som gäller för min del. Men jag tvivlar visserligen på att jag någonsin kommer känna så, eftersom att jag just nu spenderar ganska mycket tid med mig själv (ofrivilligt) och bara tänker, och jag är väl motsatsen till tillfreds med mig själv. Men jag gillar att läsa dina inlägg, det känns alltid som om du ligger flera steg före mig, om du förstår vad jag menar. Att jag är där du har varit förut. Och du får det alltid att kännas som om det finns ett ljus i slutet av tunneln oavsett hur det känns i nuet. Du är en inspiration! Eller vad man ska kalla det. Den här tråden gjorde mig glad för din skull, grattis!
"Oh I like that Baby. I put on my robe and wizard hat."
kast Jag hoppas det kommer en tid då känner att du ligger steget före.Att du kan reflektera över saker är en stor stor och dyr egenskap man kan ha. Det är inte många som verkligen stannar upp och tänker efter. Vilket du verkar göra. Jag har aldrig sett ljus i slutet av tunneln. Människor har hela tiden tagit det ifrån mig. Jag har aldrig vetat vem jag är. I en ålder av förvirring och osäkerhet utsatte folk mig för stora smärtor. Så jag tog till droger innan jag rett ut mina problem. Så det är först nu. Ett år efter att jag slutat som jag har kunnat hitta mig själv. Jag älskar mig själv. Även fast jag har skadat mig själv under så många år. Jag har förtjänat så mycket bättre. En vän sa nyss till mig efter att ha läst tråden att jag tog det så hårt när en vän till mig sa upp kontakten som jag trodde älskade mig. Jag har varit beroende av hennes kärlek eftersom att jag inte har älskat mig själv. Så jag älskade mig själv via henne. Och nu finns hon inte. Och med det jag nu kommmit fram till inser jag att det är inte henne jag vill ha. Det är mig själv. jag vill känna mgi säker i mig själv. Och inte styras av saker runtomkring. Jag hoppas det löser sig för dig. Vi är unga och har så mycket kvar att gå igenom. Vi har så mycket kvar att växa. Se nästa dag som en lärdomsfylld dag där man växer mer och mer själsligt, fysiskt psykiskt och andligt. Jag saknar imorgon, gråter över igår och uppskattar idag!
"Everything is fine today, that is our Illusion!" jag känner faktiskt igen mig lite.. man hittar aldrig sig själv, Helt, kanske man skulle kunna säga.. för att man hela tiden förändras. Men, själv Försöket, Att, finna sig själv, gör så att man utvecklas. så länge man försöker så finner man sig själv, Hela, tiden. om och om igen. som en evig loop. förutsatt att man hela tiden söker då ;) jag tror att man måste vara lite medvetet ignorrant för att palla med vardagen, är man inte det då hakar man sig på en massa skit som är helt onödigt att låsa sig på så sitter man hemma en hel vecka med helt onödig ångest över helt onödiga grejjer. när tristessen brer på ökar trycket i pannan gott att du mår gott! tillåt dig att må ännu bättre så mår du snart Ännu bättre :) var uppmärksam på små saker.. som att solen går upp och ner vid vissa tidpunkter, världens egna skådespel är nog den absolut bästa filmen... och livets motgångar och medgångar är nog den bästa jävla boken!
" Everyone interprets everything in terms of his own experience. If you say anything which does not touch a precisely similar spot in another man's brain, he either misunderstand you, or doesn't understand you at all. "
Jag förstår till viss del av det du skriver. Jag har dock aldrig hamnat snett med droger eller så. Jag har alltid försökt hålla mej ifrån det, även fast det har funnits rakt framför näsan på mej i alla år jag kan minnas. Jag blir glad av det du skriver, men samtidigt ledsen. Du får mej att inse vad jag själv måste göra. Att jag måste ta tag i mitt förflutna. Jag har flytt flytt flytt, men det funkar inte i längden. Jag har smått börjat gå igenom saker i mitt huvud, vad som hänt i min barndom m.m. Det är fruktansvärt jobbigt, men jag har iaf tagit det stora steget och berättat för min mamma. Hon trodde mej inte till en början, men jag tror att det är för att hon hela tiden vetat och kanske klandrat sig själv på något sätt? Jag vet inte riktigt. Jag hoppas att jag en dag kan vakna upp och känna samma sak som dej. Du är fruktansvärt stark! Keep on going. Jag önskar dej all lycka i livet.
If you smile at me you know I will understand Cause that is something everybody everywhere does In the same language
men nu när jag ändå skriverhar jag en fråga, varför gör du inte mellanslag efter punkt? haha fan du kom före mig. jag tänkte skriva: nu när du har hittat dig själv kan du ju leta efter mellanslagstangenten :) men det låter ju som du mår bättre nu vilket glädjer mig. men min fråga är: vart ska du ta vägen nu? ska du va inlåst i ditt hem ensam resten av ditt liv eller ska du nu ta nya tag och försöka bli social?
Rhetoric 1. the art of speaking or writing effectively 2. skill in the effective use of speech
Rhetoric Haha, ja, jag har faktist börjat ge mellanslagstangenten lite uppmärksammhet. Social har jag aldrig haft problem med att vara så jag börjar vara det när jag känner behov av det. JAg ser inte bra jobb, schysst utbildning och snygg brud som framgång. Så att sitta i min lägenhet och bara må bra räcker gott och väl för mig. JAg har rest mycket, sett mycket och gjort mycket så jag behöver inte stressa. Jag missar inte speciellt mycket.
Pusherman: Jo. Man hittar väl sig själv igen om man råkar ta fel dörr nån gång. Ibland tar det tid, ibland går det fort. JAg tog fel dörr igår kväll, men påminde mig själv snabbt och åtgärdade problemet.
var uppmärksam på små saker.. som att solen går upp och ner vid vissa tidpunkter, världens egna skådespel är nog den absolut bästa filmen... och livets motgångar och medgångar är nog den bästa jävla boken! :) Det där är tunga grejer du har där mannen. Solen la ja märke till igår när jag tog en söndagseftermiddagspromenad bland grannarna på gården. Skönt var det.
grymt gjort av dig! har själv börjat försöka ta itu med mina tankar mer nu dom senaste månaderna men det går långsamt framåt.. stänger in för mkt och tänker inte efter! men har testat den grejen med att skriva ner vad man tänker på, läsa igenom och förstå lite mera och det funkade ganska bra faktiskt :) sen det där med världens egna skådespel är så sant! älskar naturen och det är bara så jävla najs att gå en promenad och spana runt på allt! så jävla fint det är!
- Vad händer om ljuset kastas i fyrtiofem graders vinkel mot en vattenyta? - Det släcks.
hösten är lite läskig, man ser hur trädens blad faller döda till marken och förmultnar, men träden står kvar, fulla av liv, nästa år kommer det nya, livets loop pågår rakt framför näsan, hela tiden, konstant upprepning. O time, what is time?
" Everyone interprets everything in terms of his own experience. If you say anything which does not touch a precisely similar spot in another man's brain, he either misunderstand you, or doesn't understand you at all. "
Pusherman. Jag tror starkt på det du sa. Jag ser tillbaka på bara förra veckan, då jag inte hade det här. Jag ser mig själv som en liten människa med lite kunskap. Men hur är det OM en vecka? Ska jag se tillbaka på mig nu? OM jag inte haft den och den motgången hade jag ju inte fått uppleva det här. Och det här vill jag känna. Så man kan säga att jag ser fram emot livets morgångar som får mig att växa. Som jag efteråt kan sätta mig ner och tänka igenom klart sen.
Asdöd, !!!!! :D "It had long since come to my attention that people of accomplishment rarely sat back and let things happen to them. They went out and happened to things." - Da Vinci
" Everyone interprets everything in terms of his own experience. If you say anything which does not touch a precisely similar spot in another man's brain, he either misunderstand you, or doesn't understand you at all. "
så ett citat till sen får det räcka :) Well I am certainly wiser than this man. It is only too likely that neither of us has any knowledge to boast of; but he thinks that he knows something which he does not know, whereas I am quite conscious of my ignorance. At any rate it seems that I am wiser than he is to this small extent, that I do not think that I know what I do not know.
" Everyone interprets everything in terms of his own experience. If you say anything which does not touch a precisely similar spot in another man's brain, he either misunderstand you, or doesn't understand you at all. "
Väldigt bra skrivet! Läser ofta dina trådar, och jag måste säga att dom hjälper mig ganska mycket, även om det ibland är ganska mycket depp över dom. Du får mej verkligen att tänka över saker och ting, saker som jag själv inte vågar gräva fram! ..varje gång jag läser något du skriver blir ja liksom upplyst på något sätt.. Mina ögon öppnas! Du skriver ner exakt det jag känner, men som jag inte vågar tänka på! Jag skjuter undan alla problem tankar med mera. Droger har funnits i mitt liv ett bra tag! har alltid sett dom som olika verktyg här i livet, som ja kan öppna olika portar med... Men tack vare dej så har jag insett att ja kan öppna dessa portar utan drogerna, på egen hand... Vill jag så kan jag!! ...Det har du lärt mig! Tack så hemskt mycket!! Önskar dej all lycka här i världen! Du är så jävla stark! Ser verkligen upp till dig.
Om jag tar på din kuk älskar du mig då?
Asdöd När man nått botten är det bara klättra uppåt igen. Hade en när döden upplevelse för några dagar sedan och vore det inte för mina polare vet jag inte vad jag skulle gjort.. Gör en lista med bra och dåliga saker du har gjort varje dag och vad du kan göra för att undvika att hamna i en dålig situation. Gör jag för tillfället, är väll ganska meningslöst men renar min själ :) Låter fint att du mår bra, det som räknas!
Miljarder med flugor kan inte ha fel! Ät Bajs!
Pusherman. Tunga citat där. Grodan_85. Blir helt förväldigad. Hoppas att jag kan fortsätta ge dig något. Jag lovar att skriva i det här forumet varje gång jag kommer till stora instinkter :) Jag hoppas att du en dag ska kunna öppna dig helt utan verktyg, och att du sak kunna skåda dig själv in och ut utan att det gör för ont. Var inte rädd för dig själv. I alla människor finns allt fint. I dig finns allt fint. Och du förtjänar ro. Många inser inte att dom verkligen inte förtjänar att dras i skit. Vi hörs! Bono: Att klättra upp från botten är inte lätt. Jag nådde botten förra året på riktigt. Och det har tagit tid. JAg har arbetat intensivt med mig själv i ett år. Och för många tar det längre tid. För andra mindre. är väll ganska meningslöst Det är absolut inte meningslöst. I 12-stegs arbetet många gör ingår det. Genom att skriva ner sina handlingar och sedan läsa dom gör att man kan reflektera över bra och dåligt enklare. Visst, det kan verka fjantigt i början. Men efter ett tag när man börjar se att det vekligen funkar blir man som en manisk jävel som sätter sig och skriver varje gång nåt händer/ man ska göra något.
schysst insikt! tiden jag umgås med mig själv är förutsättningen som du själv kommit på för att jag ska tycka om mig själv, men balansen att väga mellan träffa folk o va ensam e en nödvändighet, för e jag för mycket ensam blir jag isolerad o hamnar lixom utanför allt, o e jag för mycket med folk tappar jag åter mig själv o vem jag e... chill on!
och..???
Balansen är inte så svår att hitta å andra sidan. Om man, som sagt, lär känna sig själv och lyssnar på sig själv så lär man ju sig när man vill vara ensam och när man vill umgås med folk. stimulans är nyttigt det med. Och viktigt. Speciellt kramar:)
absolutely! =) zpeciellt kramar!
och..???
när några utav er skrev att ni tycker om att gå ut i naturen och bara njuta började jag fundera, något sånt har jag aldrig gjort. det lät såå skönt men såfort jag går utanför dörren tittar jag ner i marken och skyndar mig att göra mitt ärende så jag kan gå in igen. sitter ibland och ser ut genom fönstret, det är en fin utsikt över ett gulligt gult hus och massor med träd, kommer ihåg när jag satt här för inte så länge sedan och såg ut, då hade det precis börjat bli blad på träden, nu håller de på att falla till marken.. det känns som jag ser årstiderna genom det här fönstret istället för att gå ut och njuta av värmen/kylan, dofter, ljud och allt som hör till.. en annan sak du skrev , asdöd, att du inte är arg på din pappa längre.. jag vet ju inte alls hela storyn men du har absolut inte haft en bra barndom iallafall.. det har inte jag heller men jag tvivlar stark på att den är lika hemsk som din men jag känner att jag aldrig någonsin kommer kunna sluta vara arg på de som förstörde mina unga år för mig.. bara jag hör ordet pappa bubblar det av ilska i mig. hur har du lyckats komma så långt att du inte är arg på dem längre? jag förstår bara inte.. att tänka är inte heller något som jag gjort hittils.. det känns som jag stressar förbi det på något sätt, skulle någon tanke komma vandrande så skyndar jag mig att vifta bort den och göra någonting annat.. jag beundrar dig och somsagt längtar jag till dagen jag känner som du. du är inspirerar mig med det du skriver. nu ska jag nog gå ut i naturen tror jag.. :)
"Everything has its beauty but not everyone sees it." "Love the animals, love the plants, love everything. If you love everything, you will perceive the divine mystery in things. Once you perceive it, you will begin to comprehend it better every day. And you will come at last to love the whole world with an all-embracing love."
" Everyone interprets everything in terms of his own experience. If you say anything which does not touch a precisely similar spot in another man's brain, he either misunderstand you, or doesn't understand you at all. "
Asdöd shit, du vet inte hur mycket jag ser upp till dig nu. allt det du skrivit är så starkt på något sätt, det berör. den här tråden går lätt till favoriter :)
jag har ingen aning om vad jag pratar om
Asdöd, är min idol.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Shorty_S. Mitt hat höll under många år att ta död på mig. När jag var 15 existerade inte ordet pappa i mitt huvud. När folk sa "pappa" reagerade jag inte och kunde inte förstå sammanhanget. När jag fyllde sjutton hörde jag "pappa" en gång. Mina ben vek sig och jag klarade inte av att stå upp. En sån kraftig reaktion! Jag förnekade hela tiden att jag var ledsen över det pappa hade gjort mot mig, ville inte prata om han, och när folk försökte blev jag arg . Oftast slog jag sönder knogarna mot betong för att slippa smärtan i själen. Jag kom till insikt och började hata farsan. Hata, varje dag. Hela tiden. Hata mamma, hata pedofilen , hata pappa och hata alla som förstört för mig.. Under 6 månader gick jag och bara tänkte på det. Och vid ett tillfälle så jag en film där en far och hans son återförenas efter att ungen vart på behandling. Och jag grät i timmar när jag såg det. Mitt hjärta satt i halsen på mig i 2 timmar och jag gick in på mitt rum och grät som ett barn. Jag pressade mitt ansikte mot min kudde och skrek PAPPPA!!!!!!!!!! Tills min röst försvann. Sen dess har jag jobbat med det. Har skrivit ner texter och sånt som jag kan se tillbaka på. Ilskan i mina ord går inte att beskriva. DOm är så grova att jag inte vågar lägga upp dom här. Sen i sommras släppte det. Jag fik besked om att min pappa är död/döende i Hepatit C. Det var bara rykten och jag vet än idag inte hur det är med honom. Men min högsta önskan är att få krama om honom och berätta att jag finns där för honom, och att jag trots allt är hans son. Allt ont han gjort mig har fått mig att växa, och det är jag glad för. Självklart har jag inte kommit över allt. Det finns fortfarande stor sorg inom mig och jag fällde tårar när jag skrev det här. Annledningen till att jag bestämde mig för att släppa hatet var för att jag insåg att det var hatet som drev mig framåt i missbruket. Det var hatet från barndomen som fick mig att fortsätta. Varje gång jag la av och lät känslorna komma åt dom upp mig och tvingade mig att fortsätta. Frågan är, vad tjänar jag på att hata, shorty, jag vet att det är tungt, men vad förlorar du på att släppa hatet? Hur gör det dig bättre? blir dina motgångar mindre smärtsamma om du fortsätter hata? Tror du att du kommer åstakomma din far skada genom att hata honom? Släpp släpp släpp. Det är så skönt. Inlägget blev långt, men ämnet är varmt fortfarande . chronic och maisaa: Vad söta ni är. Tack. Jag älskar mig själv via er just nu. Även fast jag älskar mig själv genom mig själv i grund och botten. Tack.
Angående naturen. Jag inser hur mycket jag missar egentligen. Nu har jag för första gången någonsin gått promenader, bara för att gå promenader! Och jäklar vad man har missat, har man gått förbi alla fina träd, buskar, blommor och HIMMELN! Har man missat känslan när solen lyser en rakt i ansiktet och värmer hela kroppen, när det är kallt ute? Ja, man har missat det. För att man har varit så självcentrerad. Man har varit innåtvänd. Man går/cyklar förbi sitt liv samtidigt som man tänker: Hinner jag? Är jag sen till skolan?Vad ska jag äta idag?
jösses.. var tvungen att gå och göra någonting annat innan jag kunde svara, texten är så stark.. jag vet inte vad jag ska säga.. det är så sant det du säger att man inte tjänar på att hata. jag förstår att det verkligen inte är det efter det du berättade men det låter så enkelt att släppa.. jag vill jag vill jag vill. men jag ser inte mig själv utan hat mot min pappa, någonsin.. men jag tänker på det du skrev.. när du var i min ålder trodde du väl aldrig att du skulle känna som idag? eller har jag fel..? så då kanske jag någongång lyckas lägga det bakom mig och bara gå vidare... det tar väl tid bara... den här lilla texten tog mig ungefär en timme att skriva.. har läst det du skrev flera gånger nu och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. jag blir så arg att jag gråter, hur kan någon göra nåt så hemskt mot ett barn att han mår så dåligt! det är ofattbart.. jag är verkligen jätteglad för din skull iallafall. blir aldeles varm när jag läser det du skriver, att du mår bättre :) hoppas det fortsätter i den riktningen :)