Allt faller bort.

Shorty-S F18, det kommer förmodligen släppa, eftersom du inte är förblindad av hatet, utan fortfarande medveten om att du hatar, då kan du med tidens hjälp lösa knuten.
fortsätt vara medveten, om allting runtomkring!

när du var i min ålder trodde du väl aldrig att du skulle känna som idag?

Jag är i din ålder:)

Men det handlar inte om ålder. Du är medveten om dig själv.
Du vet att du hatar. Och en viktig sak du sa: Att du inte kan se
dig själv utan hatet till din pappa!
Exakt samma här, jag levde ju förfan för den dagen jag fick
sticka ut hans ögon, när jag slutar hata, vad ska jag ta mig till
då?
Det kommer, jag är nästan säker på att det gör det.
Vi är båfa unga och har mycket utveckling kvar. Om 1 år kanske
jag till och med älskar min farsa?Vem vet..Hehe, rolig tanke.

Pusherman har huvudet där det ska vara.



koostis:

Jag har också gått och går på gruppterapi, nu (ikväll faktist)
går jag på en självhjälpsgrupp för ungdomar med psykiskt
sjuka/alkoholiserade föräldrar eller för familjer med dysfunktion
i stort. Det har inte gett mig speciellt mycket. Jag har lärt mig
mycket om känslar, tankar, handlingar, störningar och kommunikation
osv. Men det stora jobbet har jag gjort i mig själv.
Nyckeln är att bli vän med sig själv.
Jag hittar inga andra svar. Nu när jag är vän med mig själv
så är inte terpin jobbig längre. Jag ser inte mina 9 timmar i veckan
på självhjälpsgrupper, instutioner och grupper som jobbigt.
Jag ser bara fram emot att få lära mig mer om mig själv och
varför jag blivit/varit som jag varit.




hur går det?
Hur länge har du känt dig "som ny"?
tror du att du någonsin faller tillbaka?

Just nu går det hur bra som helst. Varje dag mår jag bättre.
På onsdagen "flög" jag mig igenom hela dagen .
På Torsdagen tänkte jag : Fan, jämfört med idag så mådde jag ju dåligt i Onsdags.!


Men vändningen kom för cirka en månad sen.
Jag har gjort bättringar och sånt under det här året.
Men den här "vändningen" och insikterna har bara varit
i en månad.

Min största rädsla är att nåt ska kicka igång nåt litet
som sedan tar över och tar det här ifrån mig. Jag är
rädd. Men om det blir så så får et bli så. för att det
blir en del av min utveckling. Och om jag inte hade
haft motgångar hade jag inte kunnat känna såhär idag.
Så motgångarna är sura, men söta efteråt.


Lycka till.

Du har funnit sinnesro, inte många som lyckad med det. Det kan gå ett helt liv utan att man hittar sig själv, men kolla på dig, du är 17 år och har lyckats!

Asdöd - Är du bara 17 år?!

Grodan.
Närmare arton än sjutton:)


Maisaa.

Det tänkte jag på ogår, stackars stackars människor som
dör utan att vara närvarande, utan att ha hittat svaren på
sina frågor, utan att hitta ro.
Jag känner att jag skulle kunna avsluta mitt liv nu, för att
jag har det så bra, men jag har ett långt liv kvar, många
morgångar, mycket utveckling och mycket framgång att
gå igenom.
Jag är väl mest rädd för att det här ska försvinna.

Asdöd,
rädslan påminner dig bara hela tiden, så var inte rädd för rädslan ;)
"death is the greatest blessing of all", när vi dör så har vi inga mer bekymmer, så tänk vad tråkigt det kommer att vara då, nu har vi iaf en massa skit att bekymra oss över hela dagarna, atleast were not bored :P



fast sen har vi ju en massa positiva saker också, men dom måste man lära sig att se.
fast man kanske går runt och gör en positiv sak varje dag är det inte säkert att man är medveten om det. men så fort nånting negativt händer då är man först på plats att upptäcka och analysera.

Att jag är rädd är ett tecken på att allt står rätt till.
Att jag är rädd är ett tecken på att jag inte vill förlora
det jag har eftersom att det är viktigt för mig.

Hade jag inte varit rädd hade allt blivit fel.
Jag har aldrig sagt det, men rädslor, ångest och smärta
är viktigt och man borde egentligen vara glad att man
känna dom känslorna. självklart ska man inte gå och
dras med dom intensivt dag in dag ut i åratal.

asdöd...bra skrivet. tror det är viktigt att man är vän med sig själv och kan få ro på det viset. tog verkligen till mig en del!

Jag är i din ålder:)

oj, det hade jag aldrig kunnat gissa..
det är sant att det inte handlar om ålder, men jag menade att det tar tid och att man kanske inte ser förändringen förän det händer. ÄH, jag är så dålig på att förklara..

tack för det du skrev.. jag förstår dig men det känns som det inte kommer hända mig.. men man vet ju aldrig :)
kommer inte glömma dig i första taget ;) du är stark, lycka till och ta hand om dig.

Jag förstår vad du menar. Det händer när det händer.
Och kom ihåg att du kan påverka. Tvinga inte fram saker
bara. Man måste få dras med saker och känslor ett tag,
det är ok.

Hoppas på att få se dig mer i tråden. Kanske du hittar på
nåt finurligt nu under dagarna. Tack och sköt om dig.


Nattviol.
Nu är jag säker. Har ni sett mönstret?När det kommer till
trådar där det handlar om känslor så skriver mest tjejerna?
Är det här en tjej-tråd:)?
Många tjejer som skrivit här iallfall.

Asdöd, jag har tyvärr inte läst nån form av beteende kurser eller så men man kan ju anta att känslor är mer kopplade till den så kallade feminina sidan av människor och kvinnor är ju mer feminima så det kanske är så.. men nån beteende vetare vet säkert ett hundra procentigt svar på hur det är

Pusherman.

Jag har gjort det.
Och kan ge ett svar utifrån det jag läst/lärt mig.
INGEN människa är bättre än den andra på att visa känslor.
Men vi visar dom på olika sätt.
I tusentals år har tjejer setts som svaga och männen dom
starka. När männen var ute i krig och högg och styckade
satt kvinnorna hemma och grät över sina män.
En stor del har med historia att göra.

Men redan från det att vi växer upp ser vi att tex det är ok
för mamma att gråta, men pappa gråter inte. Om inte så
ser man det iallfall på film. tjejerna gråter ofta och berättar
tex om hur dom får sina hjärtan krossade.
Kan män visa det på samma sätt? Kan en kille bryta ihop
och sätta igång och gråta framför sina 5 polare en onsdagkväll?
Ser du bilden framför dig? Det ser konstigt ut.


När män blir ledsna sätter sig det kanske i bröstet. För att dom
kan inte gråta. så domr eagerar på olika sätt.
På gruppen där jag går sitter tjejerna och gråter vid varje träff.
Det är typ ok, man ger dom en näsduk och så är det bra.
Men när jag GRÄT, då ryggade några tillbaka och några kom
och kramade om mig. Ser du skillnaden?
Det är komplicerat och jag har inte riktigt orden just nu.

Asdöd, ja jo, allt de där är jag redan medveten om, men saker börar förändras, finns många killar där ute som inte är speciellt skrajja för att visa känslor.
på ett internetforum är man väll ännu mer anonym och öppen också.

Jo det stämmer. Krånglig fråga.
Men det har väl med folks livsstil att göra.
Sorg och liknande känslor har man ju inte.
Så var det för mig iallfall, att folk grät p.g.a
en film var ju bara fjantigt. Nu gråter jag högt
på offentliga biografer om jag så känner för det.


Ojojoj, när jag såg Zozo så kladdade jag ner min
bruds morsa med allt snor och tårar.:):)

För din skull Fraodi bjuder jag på den:)

usch förlåt, nu blir jag tjatig..
men har funderat på det du sagt och sådär, du behöver inte svara om du tycker det är för personligt..

jag undrar vad du har för relation till din mamma? bor du hos henne?
jag avskyr min mamma för att hon lät allt pågå såpass länge som det gjorde. jag kan inte se på henne utan att må illa.
jag tvingas ju bo hos henne och tvingas träffa min pappa en dag i veckan och då påminns jag hela tiden om all skit.. skulle säkert vara mycket enklare om jag slapp vara i närheten av dom..
har aldrig gått på någon sorts terapi heller.. det är ingen som vet om vad som har hänt egentligen. utifrån såg vi nog ut som den perfekta familjen, alla blev jätte förvånade när mina föräldrar "plötsligt" skulle skiljas..
inte ens min syster som flyttat hemifrån vet..

Jag flyttade hemifrån för 2 år sen.
Bara det fick mig att må 80% bättre.
Bara att komma ifrån ansvaret, bråken,skriken
och att se sina syskon få stryk dagligen var sjukt
jobbigt.

Jag är trött idag och har haft en småkrasslig dag.
Så jag kommenterar det du skrivit imorgon istället.

All falls down.

ett ord : fridfullt

okej, jag förstår.
det är lugnt du behöver inte svara :) jag ska nog söka upp en psykolog istället för att sitta här och prata om mina problem :p

Shorty, nej absolut inte. Sorry, jag missade att jag skrev sådär.

Jag tror du har rätt. Det kanske skulle vara bra för dig att vara
ifrån dina föräldrar ett tag. Kanske börjar du tänka annorlunda,
när du får vara ifrån dom ett tag. Kanske börjar du att se nack-
delar och fördelar MYCKET MYCKET klarare.
du kanske kommer i underfund med vad du saknar, vill göra,
vill bli av med osv.

Vad tror du om det?
Det behöver ju inte vara längre perioder. Ta en vecka att börja
med. Känn efter hur det känns.

shit vad berörd man blir av att läsa allt du gått igenom!
måste säga att jag har alltid sett upp till dig på något sätt, jag vet inte hur riktigt. jag har aldrig känt dig direkt, men alltid sett upp till dig. haha, det lät smörigt som fan, men det är sanningen. big up!

en av få!

jo, absolut, det tror jag också..
frågan är bara hur.. hur får en 17 åring en lägenhet utan varken jobb eller studiebidrag, alltså utan någon somhelst inkomst.. :/

btw, kostar det att gå till en psykolog?

Inte när man är sjutton.
Prata med din kurator på skolan.
Be om hjälp. Förmodligen kommer du att
hamna på BUP. Det är en krånglig process och
det tar tid att börja med samtalen.

Du behöver inte flytta hemifrån, åk till en släkting/vän
i nån vecka. Tänk till lite, känn efter. Det skulle säkert
hända saker. Du fyller ju arton snart också.


crazy: tack mannen. Hoppas du har det bra.
Det var typ 4 år jag såg dig sist. Du måste ha växt till dig
som satan:)

tack tack, jo det flyter på här. mycket stress, men det överlever man. jo det jäääävligt länge sen man såg dig med! ja nu är man en stor grabb :) haha:P vart bor du nuförtiden?

hm okej, vi får se hur det blir med den saken då..

det är sant, ska nog göra det tror jag. det låter skönt.
tack och lycka till.. igen :)

Asdöd
Underbart att läsa det du skrivit. Du är nog den första som fått mej att seriöst tro att det faktiskt kanske finns något bättre än missbruk och skit. Blev inspirerad och glad, jag vill också få må sådär bra någongång. Och kan du, så hoppas jag att jag också kanske kan :)
Stort tack!

Att bli vän med sig själv, den biten ska jag prova. Hur börjar man... utan att behöva lämna allt vardagligt?

Orgasm:


Se det som att börja älska dig själv. Du ska känna det.
Igår stod jag i spegeln innan jag gick och la mig och sa
till mig själv: Fan vad stolt jag är över att få vara i din
kropp, verkligen!

Hur larvigt som helst, jag snackade med mig själv, men
det kändes som att jag tog åt mig. Kan man inte älska
hela sig själv så börja med nåt litet!
Nån måste väl vara nöjd med någon kroppsdel man har?
Snygga ben, fina bröst, vita tänder , fin sångröst , rolig humor
varmt hjärta, talangfull eller vad som helst. Börja uppmärksamma
den biten.

Ge er själva cred för det. Med tiden kanske nån börjar älska
hela sin kropp. Och kropp och själ hänger ihop.



Imperialiss.

Trodde aldrig det här skulle kunna vara möjligt. Och jag trodde
absolut inte det fanns något bättre än drogerna i början. Och
det tror jag inte än idag. Drogerna hjälpte mig att överleva en
period. Men man kan inte ta sitt och sen gå. Drogerna förde
ju med sig knas och jag blev beroende. Och då var dom inte
roliga längre. Många gånger känns det helt helt underbart.
Men nån stans innerst inne finns det något som sitter och stör.
Och alltid fick man försöka förtränga det. Det blev aldrig aldrig
riktigt bra med knarket.

bra att du känner dig "frisk" nu... fortsätt så. hoppas att allt fixar sig o som jag har skrivit till dig för ett bra tag sen... d e bara att höra av sig om du vill prata ut med nån. ibland känns d skönt att prata med någon man inte behöver se i ögonen.

Sappa runt på whoa och hitta dena tråd och lässte vad du beskrev och hur bra allt känns nu ..
Ser hur folk ger dig den respons du förtjänar av dina visa ord.
Vill säga tack till dig första gången jag lässer nåt med dig och inser hur mkt du har gått igenom och hur viss det har gjort dig..
Har samma problem du beskrev,jag har inte grava i mig själv har inte viljat göra det är rädd för kännslorna jag kommer känna är rädd över hur jag ska reagera men har insätt idag efter det jag lässte att det är dags så tack för dina ord

Asdöd

Oh tack, det var djupt. Jag ska försöka

Åhh tack allihop.
Det är mycket motgångar nu. Och nu när
jag är i dom är det svårt att hålla huvudet uppe
hela tiden. Jag känner mig själv bättre nu och
bara genom att läsa min egen tråd nu när jag
mer eller mindre är i skiten igen ger mig hopp.

Men jag tror det är en kortvarig svacka, som snart
går över.

Önskar bara jag hade lite mer folk runtomkring att
umgås, skratta och vara med när det är såhär.
Imorgon är en ny dag. Och den ska vara bättre!
Sunshine på er allihop!

Asdöd

du är så... wow.
Jag vill bara krama dig.
Krama om dig hårt och säga till dig att du är så duktig och att du kommit fram till så bra saker och att du är otroligt stark.
Wow.
Jag beundrar dig.. wow.

Du är OTROLIGT stark.

Och det lyser.. lyser igenom texterna du skriver, det lyser om dig.

*önskar dig så mycket lycka*

Sawen.. TACK!
Jag kollade igenom trådar jag gjort och läst igenom dom..
Och era pepp betyder mkt.. tack..




Livet går verkligen upp och ner.. Och jag behöver mkt arbete
för att lyckas uppnå det stadiet jag var i när jag skrev tråden.
Jag mår bra.. jag mår bra..
Allt är mörkt, tråkigt, hittar inte meningen med min existens, har
kommit fram till att jag i nuläget inte vet vad jag tror på, har satt mig i en ensam sits, men jag mår bra.. Just för att jag tycker att jag är en Ok människa, och det är det som får mig att ståpå fötterna..


Sawen.. puss!

fan va starkt! Jag ska tänka på vad du sagt när jag mår dåligt. Saker som man mår dåligt av är oftast småsaker som kan fixas till hur lätt som helst. Men om man inte hittat sig själv, har man inte självförtroendet så klarar man det inte och så växer bara problemen.. man måste börja med sig själv.. tack